Ska kvinnofridslinjen bemöta en såhär?
Jag lever i en relation med psykisk misshandel och jag har blivit våldtagen.
Jag måste bo där några månader till för jag har ingenstans att ta vägen. Av goda anledningar (ingenting i stil med att "för att jag älskar honom") kommer jag inte polisanmäla honom om det inte är alldeles nödvändigt.
Jag ville få råd om huruvida mitt bemötande av honom kraftigt ökar mina risker att komma allvarligt till skada. Exempelvis jag vill inte ha sex med honom, jag är öppen med att jag ska flytta, jag säger saker som "du ljuger som vanligt", "jävla knarkare" och "du är verkligen galen" när jag är arg och rädd. Jag låter mig liksom inte hunsas med eller knäckas utan jag säger elaka saker själv.
Men det enda kvinnan på Kvinnofridsjouren sa var att jag skulle anmäla och flytta omedelbums. Jag frågade om vi inte kunde försöka föra en diskussion gällande de handlingsalternativ som jag valde mellan. Hon sa bara "Vi ger aldrig råd om hur man ska försöka minska risken för våld för det går inte". Jag upplevde henne som väldigt olyhörd och brysk.
Borde man inte på Kvinnofridslinjen kunna ge stöttning även åt kvinnor som inte vill anmäla och flytta omedelbums?