• Anonym (Utsatt)

    Ska kvinnofridslinjen bemöta en såhär?

    Jag lever i en relation med psykisk misshandel och jag har blivit våldtagen.

    Jag måste bo där några månader till för jag har ingenstans att ta vägen. Av goda anledningar (ingenting i stil med att "för att jag älskar honom") kommer jag inte polisanmäla honom om det inte är alldeles nödvändigt.

    Jag ville få råd om huruvida mitt bemötande av honom kraftigt ökar mina risker att komma allvarligt till skada. Exempelvis jag vill inte ha sex med honom, jag är öppen med att jag ska flytta, jag säger saker som "du ljuger som vanligt", "jävla knarkare" och "du är verkligen galen" när jag är arg och rädd. Jag låter mig liksom inte hunsas med eller knäckas utan jag säger elaka saker själv.

    Men det enda  kvinnan på Kvinnofridsjouren sa var att jag skulle anmäla och flytta omedelbums. Jag frågade om vi inte kunde försöka föra en diskussion gällande de handlingsalternativ som jag valde mellan. Hon sa bara "Vi ger aldrig råd om hur man ska försöka minska risken för våld för det går inte". Jag upplevde henne som väldigt olyhörd och brysk.

    Borde man inte på Kvinnofridslinjen kunna ge stöttning även åt kvinnor som inte vill anmäla och flytta omedelbums?

  • Svar på tråden Ska kvinnofridslinjen bemöta en såhär?
  • jinny

    Du ville få råd om huruvida ditt bemötande av honom ökar riskerna för att du ska komma till skada? Det borde du väl kunna räkna ut själv? En knarkare (?) som våldtagit dig lär väl inte mjukna särskilt mycket av att du stångas med honom. 

    Folk som arbetar i sådana där organisationer måste verkligen vara utrustade med ett tålamod utan dess like, jag hade blivit galen av att sitta och jamsa med någon "som inte har någonstans att ta vägen" och som vill ha stöd av det slag du nyfiket letar efter.

    Destruktivt och fjantigt i mina ögon.
    Men men, man får väl acceptera att det finns folk som gillar att leva lite on the edge. Drömmer 

  • Anonym (piffpuff)
    Anonym (Utsatt) skrev 2013-07-20 11:26:48 följande:
    Jag lever i en relation med psykisk misshandel och jag har blivit våldtagen.

    Jag måste bo där några månader till för jag har ingenstans att ta vägen. Av goda anledningar (ingenting i stil med att "för att jag älskar honom") kommer jag inte polisanmäla honom om det inte är alldeles nödvändigt.

    Jag ville få råd om huruvida mitt bemötande av honom kraftigt ökar mina risker att komma allvarligt till skada. Exempelvis jag vill inte ha sex med honom, jag är öppen med att jag ska flytta, jag säger saker som "du ljuger som vanligt", "jävla knarkare" och "du är verkligen galen" när jag är arg och rädd. Jag låter mig liksom inte hunsas med eller knäckas utan jag säger elaka saker själv.

    Men det enda  kvinnan på Kvinnofridsjouren sa var att jag skulle anmäla och flytta omedelbums. Jag frågade om vi inte kunde försöka föra en diskussion gällande de handlingsalternativ som jag valde mellan. Hon sa bara "Vi ger aldrig råd om hur man ska försöka minska risken för våld för det går inte". Jag upplevde henne som väldigt olyhörd och brysk.

    Borde man inte på Kvinnofridslinjen kunna ge stöttning även åt kvinnor som inte vill anmäla och flytta omedelbums?

    Hur kan man ens vilja stanna ens ett litet tag med en sådan man???

    De hjälpe till med att få bort kvinnor från sådant, inte med att lindra, när någon vägrar flytta 
  • Anonym (Utsatt)

    Hon bemötte öht inte mina frågor. Och jag tror ju att om jag inte kämpat emot så mycket som jag ändå gör TROR jag att min situation blivit ännu värre. För då tror jag att han känt att han lyckats knäcka mig och njutit ordentligt av det. Och nej, jag har ingenstans att ta vägen. Kvinnojouren är fullbelagd, jag har inte råd att bo på hotell och det finns ingen som kan ta emot mig och mina möbler.

  • lillekatt
    Anonym (Utsatt) skrev 2013-07-20 11:26:48 följande:
    Jag ville få råd om huruvida mitt bemötande av honom kraftigt ökar mina risker att komma allvarligt till skada. Exempelvis jag vill inte ha sex med honom, jag är öppen med att jag ska flytta, jag säger saker som "du ljuger som vanligt", "jävla knarkare" och "du är verkligen galen" när jag är arg och rädd. Jag låter mig liksom inte hunsas med eller knäckas utan jag säger elaka saker själv.

    Men det enda  kvinnan på Kvinnofridsjouren sa var att jag skulle anmäla och flytta omedelbums. Jag frågade om vi inte kunde försöka föra en diskussion gällande de handlingsalternativ som jag valde mellan. Hon sa bara "Vi ger aldrig råd om hur man ska försöka minska risken för våld för det går inte". Jag upplevde henne som väldigt olyhörd och brysk.

    Borde man inte på Kvinnofridslinjen kunna ge stöttning även åt kvinnor som inte vill anmäla och flytta omedelbums?
    Fast jag tror det skulle vara väldigt farligt om de skulle ge råd utifrån frågor gällande hur riskerna skulle öka eller minska om du beter dig på ett visst sätt. Vad händer om de säger "nej, men det är ingen, fara, det går nog bra" och sen slår han ihjäl dig?
    De kan ju bara ge råd utifrån deras kompetens och vad de kan erbjuda i form av boende, kontakt med andra insatser osv och inte utifrån hur en specifik individ kan reagera i en situation.
  • Anonym (allvarligt?)
    Anonym (Utsatt) skrev 2013-07-20 11:26:48 följande:
    Jag lever i en relation med psykisk misshandel och jag har blivit våldtagen.

    Jag måste bo där några månader till för jag har ingenstans att ta vägen. Av goda anledningar (ingenting i stil med att "för att jag älskar honom") kommer jag inte polisanmäla honom om det inte är alldeles nödvändigt.

    Jag ville få råd om huruvida mitt bemötande av honom kraftigt ökar mina risker att komma allvarligt till skada. Exempelvis jag vill inte ha sex med honom, jag är öppen med att jag ska flytta, jag säger saker som "du ljuger som vanligt", "jävla knarkare" och "du är verkligen galen" när jag är arg och rädd. Jag låter mig liksom inte hunsas med eller knäckas utan jag säger elaka saker själv.

    Men det enda  kvinnan på Kvinnofridsjouren sa var att jag skulle anmäla och flytta omedelbums. Jag frågade om vi inte kunde försöka föra en diskussion gällande de handlingsalternativ som jag valde mellan. Hon sa bara "Vi ger aldrig råd om hur man ska försöka minska risken för våld för det går inte". Jag upplevde henne som väldigt olyhörd och brysk.

    Borde man inte på Kvinnofridslinjen kunna ge stöttning även åt kvinnor som inte vill anmäla och flytta omedelbums?
    Hade de inga konstruktiva råd om ur du skulle gå tillväga för att få dig därifrån eller valde du att inte lyssna på henne?

    Naturligtvis kan de inte ge dig råd om hur våldet ska minska, deras uppgift är att hjälpa kvinnor som vill bli hjälpta och få dem där ifrån illa kvickt, det finns en nollgräns. Om du väljer att stanna så är du inte ett akut fall och då är det bättre att låta någon som håller på att bli halvt ihjälslagen få ta del av deras tid, pengar och energi istället.

    Ditt ärende är inte akut, du väljer att stanna trots att våld förekommer och du vill inte heller anmäla. Jag är ledsen men jag hade inte tagit dig på allvar om det var jag som svarade på ditt samtal och hade nog blivit rätt så irriterad för att du inte tar tag i ditt liv och försöker rädda dig själv. Andra kvinnor lever i ständig rädsla, de vill ha hjälp och de ska få hjälp, de ska inte behöva vänta för att någon annan kvinna som inte vill ha hjälp sitter och ringer dit.

    Vad menar du att de skulle säga? Du känner din man bäst, du vet var hans gränser går.


  • Anonym (allvarligt?)
    Anonym (Utsatt) skrev 2013-07-20 12:08:23 följande:
    Hon bemötte öht inte mina frågor. Och jag tror ju att om jag inte kämpat emot så mycket som jag ändå gör TROR jag att min situation blivit ännu värre. För då tror jag att han känt att han lyckats knäcka mig och njutit ordentligt av det. Och nej, jag har ingenstans att ta vägen. Kvinnojouren är fullbelagd, jag har inte råd att bo på hotell och det finns ingen som kan ta emot mig och mina möbler.
    Har du kontaktat soc? Vad sa de?
  • Anonym (Cilla)

    Min kompis har jobbat på ett kvinnohus och de koncentrerade sina resurser på de som verkligen behövde akut hjälp, kvinnor och barn som måste bort från mannen direkt...

  • kaffeamanda
    Anonym (Utsatt) skrev 2013-07-20 12:08:23 följande:
    Hon bemötte öht inte mina frågor. Och jag tror ju att om jag inte kämpat emot så mycket som jag ändå gör TROR jag att min situation blivit ännu värre. För då tror jag att han känt att han lyckats knäcka mig och njutit ordentligt av det. Och nej, jag har ingenstans att ta vägen. Kvinnojouren är fullbelagd, jag har inte råd att bo på hotell och det finns ingen som kan ta emot mig och mina möbler.

    Om kvinnojouren är fullbelagd så brukar de ordna så att man får komma till en annan kvinnojour. Men det är alltid socialtjänsten som avgör det, eftersom de är de som betalar till kvinnojouren oavsett om du är på din ort eller annan. Gå till socialtjänsten istället så är de skyldig att hjälpa dig med tillfällig bostad.
  • A1987

    Vad finns det för orsak för dej att stanna kvar och att inte anmäla? Du har ju säkert iaf en vän och nån sorts familj? Kan inte se någon orsak att nedvärdera sej själv och lyfta upp den andra genom att tacka och ta emot och inte se till att han skall genom rättens beslut få stå för det han gjort.

    Du vill väll inte vara en löpsedel?

  • Anonym (Utsatt)

    Jag tror att rådet hon gav mig för mig personligen är farligare än några bemötandetips. Vi pratade bara någon minut och det hon sa var Anmäl, lämna ring kvinnojouren och socialjouren. Jag har ringt kvinnojouren, de var bra och höll med mig om att det nog inte är en lysande ide att anmäla. Jag skulle sväva i stor fara om jag anmälde, enligt min bedömning svävar jag inte i stor fara nu.

Svar på tråden Ska kvinnofridslinjen bemöta en såhär?