Kom hem från jobbet och bara grät! =(

Ingen som har några tankar?

Jag har liksom stått ut så länge, gått till jobbet med ångest varje dag i 2 ÅR!, nu är jag bara extraaanställd så är inte så att jag jobbar 5 dagar i veckan, men ändå... 2 ÅR! Är det ok för mig att ge upp nu?

Jag tror att du behöver bestämma dig för vad det är du ger upp på i så fall.

Ger du upp på dig själv, vill du inte ha social kontakt med andra? Då kanske det är rätt sak att göra.

Men om du vill få ett socialt liv så behöver du fortsätta försöka, men kanske på en annan arbetsplats?
Kan du inte söka hjälp för din stamning/uttalsproblem om det besvärar dig mycket? Kommenteras ditt talproblem av andra eller är det mer du själv som förstorar upp det?

Och sen tror jag det är lite av ett hinder att vara extraanställd. Då blir man aldrig sedd på samma villkor som en som jobbar fast fem dar i veckan, eftersom de flesta extra försvinner igen efter några månader.

Fråga vem som helst som jobbat eller pluggat utomlands, så vet de att det kan vara svårt att få vänner eftersom alla i omgivningen vet att personen troligen försvinner igen om bara nåt år. Då orkar de flesta inte investera en massa energi i en om man inte verkligen har helgjuten personkemi.

Bara några tankar...

Vill du egentligen prata med de andra då? För det är ju inget man måste liksom. Det låter lite på dig som att du helst vill vara för dig själv men verkar tro att det är något dåligt? Kan detta stämma?

Tyvärr är det väldigt svårt att jobba upp sitt självförtroende, men jag tycker nog det är det du ska fokusera på hellre än att tvinga fram vänskap och gemenskap på jobbet.

Tex kan jag berätta att många tycker att jag är tråkig, men det rör mig inte i ryggen. Jag är ju precis så som jag trivs med.

Att tvinga sig själv att prata med folk när man inte är bekväm med det är kanske fel ände art börja i? Jobba istället med att acceptera dig själv som du är. Det spelar ju ingen roll om någon annan tycker att du är tråkig så länge du är nöjd med dig själv. Och det spelar ju verkligen ingen roll om du stammar eller sluddrar. Om dina kollegor inte vill prata med dig pga det tycker jag det är bättre att du letar bekanta någon annanstans.

Men om du inte har nåt behov av social kontakt så är det väl bra som det är? Man måste ju inte vara som alla andra "bara för att"

Jag är introvert och HSP (Highly Sensetive Person) och jag har alltid haft lite svårt med sociala relationer. Fast mitt problem har varit att jag kännt mig tvingad att vara "social" trots att jag hellre vill vara för mig själv. Önskar bara att jag kunde vara accepterad som jag är. Det tar mycket energi av mig att agera "rätt"¨på jobbet och säga "rätt" saker och att vara social. På mina raster vill jag sitta i soffan och läsa en bok...jag vill inte prata med mina kollegor. Det betyder inte att jag ogillar dem, jag tycker de är jättetrevliga!

Vissa av oss funkar jättebra socialt på jobbet, andra inte alls. Vissa vill vara sociala med arbetskamraterna, andra går till jobbet för att jobba och struntar i det sociala spelet. Jag tycker alla varianter är OK utom den lilla klick som är sociala för att slippa jobba, dvs står och tjattrar istället för att sköta sina arbetsuppgifter.

Känn dig inte misslyckad för att du inte har behov av socialt umgänge med arbetskamraterna. Hur stort/litet behov man har av det är individuellt, och har man det bra på alla andra sätt så kanske man inte behöver se det som en förlust att man inte är en i gänget på jobbet. Sen kan det kanske vara en fördel att funka bra ihop med andra på jobbet om man är extraanställd, det blir svårare att bli av med jobbet om de andra tycker om en, men å andra sidan kan man säkra sin position genom att göra ett bra jobb också.

Sluddrar gör jag också ibland, särskilt om jag tagit medicin. Men vaffan.... alla kan väl ha sina särdrag utan att det behöver vara negativt? Hellre en jobbarkollega som sluddrar än en som luktar illa ;)