hur mycket plats ska hans ex ha?

Ni båda har en poäng.

Jag förstår dig och dina känslor/tankar.

Jag förstår även honom. Det ÄR viktigt att mamman mår bra och det ÄR viktigt att de kan hjälpas åt med dottern så hon inte blir alltför drabbad av mammans sorg. Det är bra att ni är lyhörda så att barnet inte hamnar i kläm. En människa i sorg kan bete sig konstigt och för en tid inte vara en lika bra förälder som annars.

MEN, frågan är HUR mycket han ska finnas där. En sak att avlösa med barnet men inte vara hos henne för hennes skull. Det är liksom inte hans uppgift längre. Sen anser jag att han inte varit tillräckligt tydlig mot dig eftersom du känner olustkänslor. I såna här situationer får det inte vara frågetecken.         

Grejen är väl den att han faktiskt är där flr hennes skull, inte barnets. Han mår dåligt för att mamman mår dåligt, han är kall mot mig för att mamman hamnat i problem. Jag ser gärna att vi har flickan mer om det behövs, men han är arg för att jag säger att jag könner mig utanför. OCH för att jag faktiskt inte tycker att det är hans uppgift längre. Men mina känslor skiter han i för hennes går flre... och det är jobbigt. Då tycker han att jag kan flytta.

Vad respektlöst av honom. Vem är han gift med?

 Säg till honom att du vill gå och prata med en 3 person, familjerådgivning. Kanske behöver han höra från en utomstående att det kanske är dags att släppa lite om sitt ex?

Kanske får du ställa dig frågan, kan du leva med att han sätter sitt ex före dig/hans familj?   

Ja det är ju det... jag hade förstått om jag hadr ställt ultimatum. Men han tycker att jag beter mig som ett svin för att jag reagerar på att han beter sig annorlunda mot mig. Han stänger ute mig... till saken hör att min osäkerhet bottnar i att han i början jämfört mig med henne. I allt. Att han kan kommentera att hon minsann alltid... o s v. Därför känns det nog extra hårt. Varför kunde han bara inte möta mig, ge mig en kram och säga att han är orolig för sin dotter? Men nej, istället kallar han mig för en massa saker och slänger ut mig på soffan....

Puffar lite, hjälp

Riktigt dålig stil av honom. Ska inte säg att... men får vibbarna än dock att han tar henne lite väl mycket i försvar. Var det längesen de va ihop? Hur slutade deras förhållande?

Tycker hela hans beteende är fel, stötta kan man ju göra till viss del, men det ska ju absolut inte gå ut över dig! Fast hela biten att du skrev att han jämfört dig med sitt ex skulle nog få varningsklockor att ringa, så gör man inte heller. Outrett förhållande har dom...

Jag hade ställt ett ultimatum, för jag skulle inte vilja leva på det viset som du gör.
Har ens kille ett barn med exet så krävs det ju ett samarbete runt det, men övrigt personligt skulle va avslutat för att jag skulle stanna i förhållandet.
Anser han att han vill ha denna kontakten, då är det upp till dig att göra vad du anser va bäst för dig..................

Har ni inga barn tillsammans så har du absolut inget som håller dig kvar hos honom. Det är inte du som är dum i huvudet även om han vill skyla över genom att säga så. Vi många som är dumma i så fall, jag hade aldrig accepterat samma som han vill att du ska göra. 

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra :(. Tack för era svar, det är så tungt när man känner sig så ensam. Jag har inte sovit alls i natt, känner mig så uppgiven. Trött på allt.

förstår inte varför han blir arg på mig för att jag tycker att han känns kall sen detta hände. Han menar att jag måste acceptera att jag inte kommer ifrån att hon är hennes mamma, vilket jag absolut fattar.Det är inte det. Det är känslan av att hon är viktigare än vad jag är. Att det hon tycker eller känner spelar större roll. Det har ingenting med barnet att göra. Även omdet svider när flickan berättar att han suttit o kramat mamma när hon var ledsen och att det var SÅ mysigt. Det är de - och så är det jag o mina barn. Två läger.

Just nu känns det som om jag bara släpper taget. Jag orkar inte slåss för en plats i mitt eget liv. Är det så han vill ha det så fint. Eller är jag snett på det nu?

Hon är mamman till hans barn. Han kommer alltid att älska henne på ett speciellt sätt. Han vill leva med dig men du få acceptera att hon har en stor bit av hans hjärta. Börjar du konkurrera med denna viktiga människa så kan du förlora. Det är inte lätt att leva i en "dina,mina" familj. Rollerna är annorlunda och familjelojaliteten ligger inte alltid med den nya familjen som nummer ett. Jag hoppas du klarar dig igenom det, jag skulle aldrig orka med styvfamiljträsket.

Jag vet inte om jag gör det jag heller....