Otrohet. Stark känsla av att mannen gjort ngt han INTE ska..

Vår magkänsla är alltid stark. Oftast slår vi bort den,för saker vi inte vill ska vara sanna..............
Något kanske det är ,behöver ju inte vara otrohet,men något. 

Ja ngt är det, det känner jag :( men man är ju rädd för vad det ska vara. Försöker koncentrera mig på jobbet men mår bara så fruktansvärt illa. När magkänslan är så stark - vad gör man om han försäkrar att inget är fel? Jag vet inte om jag vågar tro på det. Ngt måste ju ha hänt för att jag ska gå från att vilja rama om honom i hallen till att rygga tillbaka rent instinktivt när han försöker ge mig en kram. Jag känner mig så dum som kommer med anklagelser utan att ens ha något faktiskt bevis :-/

Ja,du kan ju bara fråga..Egentligen är det ju bättre med öga mot öga. För då brukar man se om någon ljuger.
Annars kanske någon som var med vet? 

Kräkts i flera timmar? Ja, jag säger då det. 

Jo det är ju bättre. Men tyvärr ses vi inte öga mot öga förrän på torsdag .. Endast hans kompis var med, han skulle aldrig förråda honom.

Ja i omgångar, underförstått. En till två ggr i timmen typ..

Vad sa din kille när du rusade till badrummet och intuitionshulkade stup i kvarten då? Hur reagerade han på att komma hem till någon som inte vill kramas? Ni måste väl ha sagt något till varandra?

Jag tycker man ska lyssna hälsosamt mycket på sin magkänsla, den är ofta rätt, men kan också vara fel.
Du hade en bad feeling redan innan han kom hem. Den kan vara rätt, den kan vara fel.
Men precis som du uppfattade att han var annorlunda när han kom hem, kan ju han ha uppfattat att DU var annorlunda (vilket du sannolikt var eftersom du var på helspännpga din bad feeling), och så blir han avvaktande och fundersam.
Jag säger inte att han inte har gjort något, för det vet jag ju inte. Men beteendet du tycker dig uppfatta kan förmodligen vara förklaringsbart även om han INTE har gjort något.

Jo självklart känner han av att jag är avig. Han vet dock ingenting om att jag varit uppe hela natten och mått dåligt då han sovit som en sten. Vi har vandrat denna väg förut och jag känner att jag pejlar av honom bättre nu, även om det var länge sedan sist. Han har aldrig (vad jag vet) varit regelrätt otrogen men han har klivit över gränsen några gånger förr...

Min magkänsla slår aldrig fel. Jag har lärt mig lita på den just därför. Nu reagerar den inte bara på otrohet utan allt som dolts av någon anledning. Men jag känner av det direkt i många fall, utan att prata eller träffa vederbörande. Hur det fungerar vet jag inte, bara ATT det gör det.

Hur som helst, ignorera inte magkänslan. Du får konfrontera helt enkelt. Kanske ett mail är bra så att han kan tänka igenom sitt svar ist för att instinktivt blåneka.

Man ska lita på sin magkänsla. Tycker du ska vara ärlig mot honom och säga exakt hur du känner.

Då är den stora frågan egentligen inte huruvida "den har varit inne" denna gången eller inte.
Det är svårt för mig att göra en objektiv bedömning av er situation för att kunna säga "vem som har rätt" (dåligt ordval men vet inte hur jag ska uttrycka det) men jag kan berätta om vad jag var med om.

Upptäckte att min tidigare sambo gjort ett par övertramp, inte regelrätt samlag. Såvitt jag vet...
Blev förstås jätteledsen och försökte få klarhet i vad som hänt. Han var så rädd att jag skulle lämna honom att han ljög när vi pratade om saken.
När lögnerna sedan avslöjades (han kom inte ihåg vad han hade sagt i ren panik) blev jag helt nojig. Jag försökte läsa av honom och så fort han var annorlunda anade jag det värsta.
Jag hade aldrig tidigare varit någon snok men helt plötsligt stod jag och letade i hans fickor efter "bevis". Jag började kolla i hans dator, bankutdrag, telefonräkningsspecifikationer, dubbelkollade allt han sagt och gjort. Ja, jag blev kort sagt en riktig nazist!

Till slut hade jag blivit en person jag inte alls ville vara, jag trivdes inte i mitt eget skinn och skämdes men kunde ändå inte sluta snoka.
Där valde jag att sätta punkt för förhållandet. Inte för vad han kunde tänkas ha gjort utan för vad jag hade blivit. Jag kunde inte leva med en person som jag inte kände 100% tillit för, skit samma om det var befogat eller om det "bara" var i mitt huvud. Det viktiga var att jag inte kunde släppa det som varit och att vårt förhållande blivit destruktivt.
Hoppas att ni kan lösa era problem och bli lyckliga, oavsett vilket sätt ni väljer.    

        

        

Jag har varit där. Mitt ex bedrog mig och jag blev helt galen av kontrollbehov efteråt så jag gjorde slut. Jag känner naturligtvis inte av just otrohet men jag brukar ha väldigt bra radar för när någon har ngt att dölja.. Situationerna från förr har vi klarat upp men hand naivitet och kassa bedömningsförmåga gör att han har striktare ramar att hålla sig inom nu OM han vill att jag ska stanna. Jag får titta i hans mobil så jag gjorde det och där fanns sms från en tjej han träffat i helgen. Inget annat än vänskapligt men sättet han beter sig på gör mig genast misstänksam. Alla murar är uppe och alla taggar utåt. Han vet att jag hellre springer bara varningslampan blinkar än stannar och åker på en rejäl käftsmäll igen. Jag tänker aldrig låta någon jag ska lita på komma undan med att föra mig bakom ljuset. Han får EN chans att förklara vad han gjort i helgen. Tar han inte upp det jag är ute efter självmant så frågar jag. Reaktionen sedan får avgöra om jag ska flytta eller ej. Låter kanske kallt men han har som sagt blåst flertalet chanser förr. Och jag känner att även om det var några år sedan nu så har han inga fler bonuschanser på lager.. Tack för ditt svar!

Eftersom jag skapade en ny användare bara för att inte bli igenkänd känner jag att jag lika gärna kan posta under detta..