Trivs inte med det jobb jag utbildat mig till...

Tråkigt att du känner så här! Men tycker att du försöka lite till innan du ger upp.
Jag är sjuksköterska och misstänker att du också är det? Jag håller med om det är mycket stress och många tråkigheter runt omkring. Men jag tycker att arbetsuppgifterna är roliga och varierande. Tycker jättemycket om alla patienter och anhöriga. Och har underbara kollegor, om det är stressigt och mycket att göra så skrattar vi åt det :P
Tycker du ska testa att jobba på ett annat ställe, något lite lugnare och med bättre kollegor. Jag jobbar på en geriatrisk avdelning på sjukhus och det är mycket lugnare än till exempel kirurgen och ortopeden =)
Hur länge har du jobbat?

Undrar också vad du jobbar med.

Låter som sjuksköterska...kan du inte försöka byta arbetsplats? Hitta kollegor man trivs bättre med kan göra stor skillnad...

Jobbar som ssk, ja. Jobbat i över ett år nu inom akutvård. Snabbt flöde och alltid stress. Hinner inte alls lära känna mina patienter så som jag önskar. Kan tyvärr inte skratta åt stressen, tror jag är på väg in i väggen eller något. Tack för era svar!

Håller med! Jag kanske jobbar ett pass med bra kollegor, det är oftast jätteroligt och man går hem glad och pigg. Nästa pass råkar man hamna med några sura bittra kollegor och då känns det mycket segare och tråkigare att jobba =(

För det första, du är INTE misslyckad. Du är klok nog att lyssna till din kropp i tid, hade det gått längre tid hade du kanske kraschat in i väggen totalt. Nu verkar det som att du iaf har lite kraft kvar att ändra din situation.

Det första du måste göra är att bena ut känslorna. Är det själva situationen på din arbetsplats som gör att du känner så här, eller är det arbetet i sig? Är det det förstnämnda så kan det kanske gå att genomföra förändringar på arbetsplatsen genom möten med ledning, fack och kollegor. Alternativt försöka hitta en annan arbetsplats inom ditt yrkesområde.

Är det arbetet i sig som är problemet så är det förstås svårare. Men samtidigt nödvändigt att göra något, känner du så här efter ett drygt år så kommer det troligtvis vara helt outhärdligt om några år (kanske med den berömda väggen som slutpunkt). Sätt dig ner, gärna tillsammans med din man, och försök bena ut vad du vill, hur det ska kunna fungera och vilka konsekvenser det kan ha för familjen. Det kan vara vidareutbildning (inom ditt eget område eller annat), en helt ny yrkesbana, att gå ner i arbetstid... Ja det beror ju helt på vad som känns bäst för DIG och vad som funkar för ER familj.

Lycka till!

Usch då förstår jag att du håller på att gå in i väggen! Hade praktik på en akutvårdavdelningen och lovade mig själv att aldrig jobba på en sådan! Du kanske behöver ta en liten paus och sedan prova att börja jobba på ett annat ställe?

Har under en lång period sökt andra jobb men verkar som de bara anställer folk som redan jobbat på avdelningen som vikarie eller de med mer erfarenhet. Många på jobbet säger att det är lika illa på de andra avdelningarna också. Blir rädd att få ett nytt jobb och sedan inte trivas där heller, och att det t.om. skulle kunna vara värre. Är verkligen livrädd för att bli sjuk av detta. Att ta en paus är inte så lätt för ekonomin heller... Usch vad jag låter negativ nu.

Missypissy: Kan inte hjälpa att jag känner mig misslyckad. Andra klarar ju detta jättebra och verkar trivas med att vara sjuksköterska. Jag har sådan press på mig själv också och jag tror det är en stor bov till hur jag mår, sedan kan jag inte skilja på just nu om det är arbetsplatsen i sig eller yrket jag inte trivs med. Vissa jag jobbar med är underbara men det är allt tillsammans som är grymt jobbigt.  

TS, det är uppenbarligen inte jobbet du inte trivs med, utan den stressiga situationen och att du inte känner att du hinner göra ett BRA jobb utan måste nöja dig med att göra "minsta möjliga" för att överhuvudtaget hinna med.

Vem som helst skulle vantrivas i en sådan miljö, så det är definitivt INTE fel på varken dig eller ditt yrkesval.
Däremot verkar arbetsplatsen inte vara helt optimal.
(Jag har också sådana dagar i mitt jobb, men det är inte varje dag och sällan speciellt långvarigt de gånger det händer. Längst var några månader då vi hade hur högt tryck som helst - tack och lov med några dagar här och var mitt i allt då vi kunde släppa allt och prata av oss stressen.)

Kanske du skulle söka dig till något annat än just akutvård?
Just stressen, adrenalinet och den typ av uppgifter som hamnar i fokus kan passa andra personer bättre, men just du skulle nog trivas bättre på en annan typ av avdelning där du får mer tid med patienterna och där det inte är samma tempo.
Det kan iofs vara mycket att göra och lite tid där också, men om det blir en annan typ av vård och en annan patientgrupp kan det ändå göra stor skillnad.

Jag förstår precis vad du menar. Jag har ingen utbildning, men har arbetat mig till det jobbet jag har idag. Jag är slut som människa. Jag orkar inte en dag till. Jag håller på att bryta ihop.
Vad ska man göra?