Hur F-n ska man göra?? (Långt)

Ja har en dotter sedan tidigare på 5.5år. Min sambo har en pojke på 13 o en flicka på 9år. Pojken o min dotter går bra ihop. Våra döttrar krockar totalt för de mesta o de börjar kännas som det alltför ofta är min dotter som får skulden för de oavsett vad de handlar om. Antingen vill hon vara med o leka där flickan har någon kompis hemma o då blir hon arg för att hennes kompisar gärna har min dotter med i leken. Stundvis kan de då leka bra ihop alla tre men så på en sekund kan flickan plötsligt bestämma sig att hon vill inte o då e de min dotter "som inte låter dem vara ifred". Trots att de varit en gemensam lek. Sambon står självklart på sin flickas sida i alla lägen. Visst kan min dotter va intensiv ibland o reta gallfeber på de flesta men de hör ju till hennes ålder. Min dotter o flickan kan leka väldigt bra ihop oxå för de mesta. De bygger pussel, ritar, spelar spel, leker i lekparken osv ihop. Men när flickan tröttnar så låter de återigen som att hon aldrig får vara ifred. O så börjar hon lipa o sura, varje gång o genast får min dotter skulden för att flickan är ledsen. Så idag tex.. Vi är på semester o har hyrt en stuga. Pojken o flickan roade sig med sina mobiltelefoner ett tag i stugan. Min dotter lekte i lekparken men nån nyfunnen kompis. Efter en stund satte sig flickan på en filt på gräset med jätte-yatsi. Min dotter kom tillbaka en liten stund senare o frågade om hon fick vara med. Självklart fick hon inte det. Flickan spelade ju absoluuuut inte yatsi utan "nåt mattespel" som min dotter inte kunde vara med på. Min dotter satte sig på filten för att titta på o frågade lite intresserat hur man gjorde varpå flickan skriker högt "de skiter ja i, låt mig va!!!". Min dotter frågar varför o min sambo går ut o kollar vad som försiggår. Min dotter blir tillsagd att hitta på nåt annat o med besviken min o ton sätter hon sig på sin säng med en målarbok. Tio-femton min senare går hon ut igen o kommer sedan snabbt in igen men en glad min o berättar att flickan skulle hjälpa henne att måla. Ytterligare en stund senare ska vi äta mat varpå ja säger till flickan att sätta sig på stolen bredvid min dotter för att den stolen är högre än den stol flickan ville sitta på. Flickan blir återigen sur, säger att hon hellre sitter på golvet o sambon säger att där serveras ingen mat utan då får hon sätta sig på stolen om hon ska ha mat. Vi börjar hälla upp dricka till dem som sitter vid bordet o flickan tar en kanna o glas o ska återigen "äta o dricka sittandes på golvet". När sambon säger ifrån blir flickan ännu surare o tar sin tallrik o säger att hon ska äta på altanen o sambon förklarar att där serveras inte heller någon mat. Flickan börjar lipa igen. Sambon som inte ännu börjat lägga upp mat på sin tallrik reser sig o följer efter. De sitter tillsammans på altanen medan vi andra äter färdig. Ja frågar vid tre tillfällen om de inte ska komma o äta. Får inget direkt svar från sambon. Flickan sitter bara o snyftar. När de endast är min dotter som inte ätit klart kommer flickan in, sätter sig på stolen de varit diskussion om redan från början. Sambon kommer in, tar sina cigaretter, tar på sig skorna o säger inte ett ljud utan går bara iväg. Ja frågar flickan om inte sambon skulle äta o hon svarar att han sagt nåt om att han inte ville ha o att han tycker allt börjar bli väldigt tråkigt. Efter en stund skickar ja ett sms o frågar vart han e o om han hellre vill åka hem men ja får inget svar. Ytterligare en stund går innan han kommer tillbaka.. När han kommer tillbaka börjar han plocka ihop disken utan att säga nåt fortfarande o ja frågar återigen om han inte ska sätta sig o äta o vad som e fel. Han svarar att han inte ska äta o att han tappat matlusten för att hans flicka inte orkar med min dotter längre. Att hon aldrig får vara ifred från min dotter. Ja svarar att hon är ju trots allt fem år o att man inte behöver ta åt sig av allt hela tiden heller. Sambon svarar nåt ja inte minns o ja frågar hur han tycker vi ska lösa detta. Varpå han svarar "ja vet inte". Ja frågar rakt ut om han tycker vi ska flytta isär istället o hans svar blev "ja vet inte, kanske inte behöver bli så drastisk. Din dotter får väl låta min dotter vara ifred, hon får väl lära sig!". Ja blev jätteledsen o gick iväg på en promenad runt campingen med gråten i halsen. Ja va väl borta i kanske 40-45min o inte ett ljud ifrån sambon hörs förrän han ringer o undrar var ja håller hus för min dotter har bajsat på sig o han håller på med disken o kan inte klona sig. Min dotter o pojken leker däremot jättebra ihop för det mesta. Han stänger in sig i sitt rum om han vill va ifred. Men de har kul ihop o han busar, leker o hjälper till att hålla reda på min dotter nu när vi är iväg på semester. Ja vet inte vad ja ska göra. Börjar bli orolig över att om våra tjejer inte funkar ihop så kommer de slita isär mitt o sambons förhållande trots att vi älskar varandra väldigt mkt. Vi har varit tillsammans ungefär två år, förlovade i snart ett år o planerar för gemensamma barn o letar även hus. Vi har bott ihop i nästan två år. Vi har min dotter heltid förutom vv helg. Hans båda barn vv vecka. Hur ska vi lösa detta? Hur har andra gjort? Behövde skriva av mig samtidigt som ja behöver ventilera mig lite.

Anonym (..)

Äldre 24 Jul 21:11

#1

Anonym (Bonusar) skrev 2013-07-24 21:01:04 följande:

Ja har en dotter sedan tidigare på 5.5år. Min sambo har en pojke på 13 o en flicka på 9år. Pojken o min dotter går bra ihop. Våra döttrar krockar totalt för de mesta o de börjar kännas som det alltför ofta är min dotter som får skulden för de oavsett vad de handlar om. Antingen vill hon vara med o leka där flickan har någon kompis hemma o då blir hon arg för att hennes kompisar gärna har min dotter med i leken. Stundvis kan de då leka bra ihop alla tre men så på en sekund kan flickan plötsligt bestämma sig att hon vill inte o då e de min dotter "som inte låter dem vara ifred". Trots att de varit en gemensam lek. Sambon står självklart på sin flickas sida i alla lägen. Visst kan min dotter va intensiv ibland o reta gallfeber på de flesta men de hör ju till hennes ålder. Min dotter o flickan kan leka väldigt bra ihop oxå för de mesta. De bygger pussel, ritar, spelar spel, leker i lekparken osv ihop. Men när flickan tröttnar så låter de återigen som att hon aldrig får vara ifred. O så börjar hon lipa o sura, varje gång o genast får min dotter skulden för att flickan är ledsen. Så idag tex.. Vi är på semester o har hyrt en stuga. Pojken o flickan roade sig med sina mobiltelefoner ett tag i stugan. Min dotter lekte i lekparken men nån nyfunnen kompis. Efter en stund satte sig flickan på en filt på gräset med jätte-yatsi. Min dotter kom tillbaka en liten stund senare o frågade om hon fick vara med. Självklart fick hon inte det. Flickan spelade ju absoluuuut inte yatsi utan "nåt mattespel" som min dotter inte kunde vara med på. Min dotter satte sig på filten för att titta på o frågade lite intresserat hur man gjorde varpå flickan skriker högt "de skiter ja i, låt mig va!!!". Min dotter frågar varför o min sambo går ut o kollar vad som försiggår. Min dotter blir tillsagd att hitta på nåt annat o med besviken min o ton sätter hon sig på sin säng med en målarbok. Tio-femton min senare går hon ut igen o kommer sedan snabbt in igen men en glad min o berättar att flickan skulle hjälpa henne att måla. Ytterligare en stund senare ska vi äta mat varpå ja säger till flickan att sätta sig på stolen bredvid min dotter för att den stolen är högre än den stol flickan ville sitta på. Flickan blir återigen sur, säger att hon hellre sitter på golvet o sambon säger att där serveras ingen mat utan då får hon sätta sig på stolen om hon ska ha mat. Vi börjar hälla upp dricka till dem som sitter vid bordet o flickan tar en kanna o glas o ska återigen "äta o dricka sittandes på golvet". När sambon säger ifrån blir flickan ännu surare o tar sin tallrik o säger att hon ska äta på altanen o sambon förklarar att där serveras inte heller någon mat. Flickan börjar lipa igen. Sambon som inte ännu börjat lägga upp mat på sin tallrik reser sig o följer efter. De sitter tillsammans på altanen medan vi andra äter färdig. Ja frågar vid tre tillfällen om de inte ska komma o äta. Får inget direkt svar från sambon. Flickan sitter bara o snyftar. När de endast är min dotter som inte ätit klart kommer flickan in, sätter sig på stolen de varit diskussion om redan från början. Sambon kommer in, tar sina cigaretter, tar på sig skorna o säger inte ett ljud utan går bara iväg. Ja frågar flickan om inte sambon skulle äta o hon svarar att han sagt nåt om att han inte ville ha o att han tycker allt börjar bli väldigt tråkigt. Efter en stund skickar ja ett sms o frågar vart han e o om han hellre vill åka hem men ja får inget svar. Ytterligare en stund går innan han kommer tillbaka.. När han kommer tillbaka börjar han plocka ihop disken utan att säga nåt fortfarande o ja frågar återigen om han inte ska sätta sig o äta o vad som e fel. Han svarar att han inte ska äta o att han tappat matlusten för att hans flicka inte orkar med min dotter längre. Att hon aldrig får vara ifred från min dotter. Ja svarar att hon är ju trots allt fem år o att man inte behöver ta åt sig av allt hela tiden heller. Sambon svarar nåt ja inte minns o ja frågar hur han tycker vi ska lösa detta. Varpå han svarar "ja vet inte". Ja frågar rakt ut om han tycker vi ska flytta isär istället o hans svar blev "ja vet inte, kanske inte behöver bli så drastisk. Din dotter får väl låta min dotter vara ifred, hon får väl lära sig!". Ja blev jätteledsen o gick iväg på en promenad runt campingen med gråten i halsen. Ja va väl borta i kanske 40-45min o inte ett ljud ifrån sambon hörs förrän han ringer o undrar var ja håller hus för min dotter har bajsat på sig o han håller på med disken o kan inte klona sig. Min dotter o pojken leker däremot jättebra ihop för det mesta. Han stänger in sig i sitt rum om han vill va ifred. Men de har kul ihop o han busar, leker o hjälper till att hålla reda på min dotter nu när vi är iväg på semester. Ja vet inte vad ja ska göra. Börjar bli orolig över att om våra tjejer inte funkar ihop så kommer de slita isär mitt o sambons förhållande trots att vi älskar varandra väldigt mkt. Vi har varit tillsammans ungefär två år, förlovade i snart ett år o planerar för gemensamma barn o letar även hus. Vi har bott ihop i nästan två år. Vi har min dotter heltid förutom vv helg. Hans båda barn vv vecka. Hur ska vi lösa detta? Hur har andra gjort? Behövde skriva av mig samtidigt som ja behöver ventilera mig lite.

jag tycker nog att bara din och min dotter tänket är ett tecken på att familjen kanske inte fungerar ihop..

tycker du / ni annars att den gör det så tänk på hur ni gjort om de vart helsyskon ? och utgå från det.

Anonym (min tanke)

Äldre 24 Jul 21:22

#2

Undrar hur ni skulle löst detta ifall barnen varit helsyskon. För detta är ju ett helt normalt syskonproblem. En tonåring och en femåring! Om ni båda bortser från detta med "mitt barn" och "din unge" och beter er som vilket vanligt föräldrapar som helst så kommer ni att få det lättare. Men man kan inte bara vända ut taggarna och känna sig kränkt så fort det egna barnet råkar i onåd hos den andra föräldern. Ni måste samarbeta om båda flickorna och hålla enad front när det hettar till. Och man kan inte kräva att 13-åringen ska ha 5-åringen med när hon har kompisar hos sig. Hon måste få lite eget space.
Härligt att pojken och lillflickan kommer så bra överens.

Anonym (Bonusar) Trådstartaren

Äldre 24 Jul 21:44

#3

Det är 9-åringen o 5-åringen som inte kommer överens. 13-åringen funkar bra ihop me min dotter men bråkar me sin syster (9-åringen) som vilket syskonpar som helst. Det är inte så mkt ditt o mitt barn. Skrev så för att tydliggöra vilket barn ja menade vart i texten.

Anonym (min tanke)

Äldre 24 Jul 22:07

#4

Anonym (Bonusar) skrev 2013-07-24 21:44:41 följande:

Det är 9-åringen o 5-åringen som inte kommer överens. 13-åringen funkar bra ihop me min dotter men bråkar me sin syster (9-åringen) som vilket syskonpar som helst. Det är inte så mkt ditt o mitt barn. Skrev så för att tydliggöra vilket barn ja menade vart i texten.

Åh förlåt, jag blandade ihop åldrarna. Men det är ändå för stor åldersskillnad för att flickorna ska kunna ha så mycket gemensamt. Och även en 9-åring behöver få vara i fred med sina kompisar. Och som sagt, viktigt att ni håller ihop och inte håller på var sitt barn. Din man behöver tänka om hur han reagerar på sin dotters utspel.

Anonym (Bonusar) Trådstartaren

Äldre 24 Jul 22:17

#5

Gör ja oxå massa fel i detta? Svårt att va objektiv

Essien

Äldre 24 Jul 22:22

#6

Vilken mesfarsa till man. Sådär bråkade jag och min biosyster ofta, våra föräldrar röt ifrån till båda när vi var jobbiga med varann. Det är ett helt vanligt biosyskontjafs som din mesige man gör till världens största grej. Sätta sig på balkongen med sin bölande dotter för att hon inte fick välja stol, verkligen?! Mina föräldrar hade sagt: sitt på den stolen eller ät ingen middag, och äter man inte middag får man gå direkt i säng. Punkt, ingen mer energi i en sån trotsfråga.

Anonym (Blomma)

Äldre 24 Jul 22:31

#7

Men jag kan hålla med om att 9-åringen verkar behöva lite space! Det verkar vara du som tar det lite som om det handlar om mitt eller ditt barn. Men det kanske var att du beskrev det lite otydligt...

Om du låtsas att de är helsyskon, hur skulle du se problemet då?

Anonym (Bonusar) Trådstartaren

Äldre 24 Jul 22:32

#8

De satt på altanen en stund o sen kom hans dotter in men han "hade tappat matlusten" o åt inte alls. Detta gör att ja får dåligt samvete av nån anledning. Vet inte om de e rätt att ha de men sån e ja. Ja vill att min familj ska va mätta o må bra. Mår min sambo inte bra o visar de genom att inte äta pga tjafs så får ja dåligt samvete. I denna situation tex, borde ja backat o låtit flickan byta till den andra stolen där hennes bror redan satt? De va ju ja som från början sa att flickan skulle sätta sig bredvid min dotter för att hon e kortare än sin bror o stolen hon ville sitta på var lägre än de andra stolarna vilket förmodligen hade resulterat i att hon haft svårt att nå upp ordentligt till bordet o spillt en massa i onödan.

Anonym (Blomma)

Äldre 24 Jul 22:34

#9

Har det funnits någon situation där du har tagit 9-åringens parti mot 5-åringen?

Anonym (Bonusar) Trådstartaren

Äldre 24 Jul 22:37

#10

Självklart! Som sagt en femåring kan ju bli ganska intensiv el vilja göra saker som nioåringen får göra men som inte alltid är lämpligt osv. Så det har funnits många tillfällen där ja varit bestämd mot min dotter till nioåringens "fördel".

Hur F-n ska man göra?? (Långt)

INNEHÅLL