Skiträdd för förlossning el igångsättning efter snitt
Hr en liten krabat på två år som förlöstes med akut kejsarsnitt pga värksvagbet. Han var ganska stor, ca 4,6 och gick två veckor över tiden. Är nu gravid i vecka 37 med tvåan och har redan haft möte med aurorateam då jag efter förra pärsen ville ha planerat snitt. Men de vägrade- som jag trodde- och läser från sin checklista och informerar mig om att man nu gör en plan för min vaginala förlossning och bla bla. Ska ha möte med dem snart igen för att diskutera evt igångsättning mm baserat bla på tillväxtultraljud jag ska ta dagen innan. (Lutar åt att tvåan blir lika stor som ettan) Är vanligtvis en sansad person och har inte varit orolig alls denna graviditet- men är nu gränsfall till skräckslagen. Det enda jag läser överallt är risken för livmoderruptur vid både igångsättning och vanlig förlossning, att barnet dör, att jag dör - att allt går åt helvete helt enkelt. De vill vänta och se om bebis blir stor- men det lutar ditåt, och då vill de nog sätta igång mig vilket ökar rupturrisk, men om de inte gör det så blir rackarn så stor att jag går sönder av det även om jag startar av mig själv. (Över tiden säkert som med ettan). Känns som pest eller kolera- känner mig nu som att jag mer eller mindre är döende och barnet med. :(. Helvete. Någon som har erfarenheter? Fullt förberedd på skräckhistorier nu :(:(