Orättvis förälder
Hur rättvisa är ni mot era barn? Gäller rättvisa till varje pris eller hur gör ni? I vilka situationer ör det viktigast att vara rättvis?
Jag känner mig orättvis mot mina barn, som är i övre tonåren och kan räkna ut vad saker kostar men också vad olika aktiviteter (skjuts, hjälp i olika former osv) "kostar". Tex det ena barnet följer jag med på stan och handlar, jag följer med henne på hennes fritidsaktiviteter osv. Vi fikar tillsammans både hemma och ute. Hon kommer till mig för att umgås. Ibland ber hon mig om hjälp med olika problemlösningar.
Det andra barnet är inte- och har aldrig varit lika mammig. Hon har ofta velat klara sig själv och är mer självständig, Under senare tid har hon mer eller mindre stött bort mig. Hon vill aldrig berätta något för mig och är väldigt hemlig. Därför har det blivit så att jag inte har varit lika mycket med henne som med hennes syster.
Till saken hör också att båda har olika psykiska och neuropsykiatriska funktionshinder. Jag känner att jag kanske inte har varit lika stort stöd till dom båda och det har börjat gnaga i mig nu. Den äldsta börjar pröva sina vingar och jag vill inte att hon flyr boet men en känsla av att hon har en dålig mamma som lämnat henne i sticket. Hon är på väg ut, men har egentligen ingenstans att ta vägen, vill bara bort från oss.
Jag undrar därför, ni som har vuxit upp i syskonförhållanden där ni känt er orättvist behandlade. Hur har det påverkat era liv? Hur har era familjer påverkats efter att ni flyttat och byggt upp era egna familjer...
Berätta! Jag vill veta vad mitt handlande kan leda till. Det känns som att jag kommit på detta för sent för att göra något åt det nu.
Tack på förhand!
mycket möjligt hon ska först sura ta ut gamla aggressioner nu när du öppnar locket. Men skit i det. Var ögon och öppna handen så får hon komma när hittat tanketråden efter att kanske länge förträngt vissa känslor. Du gör vad du kan och finner din balans i det.
. Korrläser inte vad mobilen skriver...