5-årings beteende

Ehh... Är det verkligen BARNET som är problemet här? A

Det råkade bli lite mer än bara barnet....men det är just barnet jag behöver råd om...det andra va mest att jag kände att jag behövde skriva av mig.

Vad är det för fel på din sambo? Hans jobb är att lära sitt barn att visa respekt och kunna umgås med andra människor, istället håller han på med någon förbannad utfrysning??
Om det är ett vanligt beteende kan jag inte svara på. Hur länge sedan är det föräldrarna separerade? Hur ofta är barnet hos er? Däremot kan jag säga att det inte är ett normalt beteende av en vuxen människa.

När ni är ensamma tycker jag att du förklarar för din sambo hur du mår och känner och att du kräver att bli behandlad med respekt och känna dig som en del av familjen. Själv hade jag stått ut i en kvart...

Det är väl ändå pappans beteende som ni måste börja att diskutera.

Vad det gäller barnet ser jag inget konstigt. Dels har han lärt sig av pappan att du inte är nån som räknas, dels så har barnet antagligen ett stort behov av sin far om denne bara sätter sig själv och ungen vid datorn. När du då kommer hem och han börjar interagera med dig på ett sätt som han inte gör med barnet om dagarna väcks naturligtvis en svartsjuka. Att femåringar har nattblöja är sent, men inget som är förfärligt ovanligt. Problemet ligger hos din sambo.

Håller med övriga, det är barnets pappa som inte vägleder barnet, utan låter barnet vara den som styr i hemmet.
Blöjor på natten är inte helt ovanligt, det finns många barn som inte har fått igång ett hormon som gör att de är torra på natten

 

Stackars barn.
Det är så tragiskt när föräldrar abdikerar och nu syftar jag på din man ts, ingen skugga ska falla över dig.
Men han verkar ha lagt ner det här med föräldrabiten och det är barnet som blir lidande.
  

Hur länge har ni varit tillsammans då?

När min man flyttade in hos oss så blev det mycket känslor, kläng och så från barnen men när de förstått att han inte är där för att ta mig ifrån dem så blev det betydligt lugnare. Hans förhållningssätt till dem gjorde det förmodligen enklare också eftersom han visade sig väldigt förstående och backade och gav dem det utrymme de behövde för att bli trygga. Efter ett tag flöt det på innan den äldsta fick ett kort men rejält bakslag då hon uttryckligen sa att hon inte ville att han skulle bo där och att hon ville att jag skulle vara själv och de testade honom rätt mycket. Han fick inte hjälpa dem saker, inte säga godnatt, inga kramar osv och han tog det med ro och sedan var det som att allt föll till ro. Barnen är trygga med vår relation, de tycker om honom och vill vara med honom. 

Queeni70: tumme upp för vettigt inlägg!

Varför bor du i ett hus där du enbart ses som en gratis piga utan rätt till att prata???

Vad har mannen för positiva sidor som gör att du står ut? Om du har jobb borde du ha råd att ha ett eget boende, dit mannen kan få komma på nåder när barnet är hos mamman.

Ja, om ett barn blir belönat, dvs får det han/hon vill, när det skriker och gråter så kommer det att fortsätta med det tills det inte längre fungerar.