Min son med ADHD och TOURETTS!Hjäääälp!!!!

Låter ju extremt konstigt att han fått dubbla diagnoser bara för att vara "lite sprallig och en aning pratglad"? Än märkligare att han fått stora problem efter att diagnoserna blev kända! Är du säker på att det verkligen är rätt diagnoser, för jag menar, det kanske är därför han blivit så aggressiv på sistone... måste ju kännas helt fruktansvärt att få sådan stämpel på sig (visserligen kanske det gör det även om diagnoserna faktiskt är korrekta) i synnerhet om han själv känner att det inte alls är så! Fick ni någon vägledning och hjälp med hur ni skulle förmedla diagnoserna till honom? Har ni fått hjälp med hur ni ska bemöta honom och hjälpa honom?

Du säger att ni gått kurser m.m. Har ni kanske också ändrat ert förhållningssätt och bemötande mot sonen? 

Till skillnad från skogsvitter ifrågasätter jag inte diagnosen. Däremot funderar jag kanske på om ni har en lite skev uppfattning av vad som är ok "pratgladhet och sprallighet" (inget illa menat). Har ni nu när han har fått diagnoserna börjat ta sonens beteende mer på allvar och börjat försöka påverka det? För om han har fått löpa fritt innan, och nu plötsligt inte får det längre, så är det kanske inte så konstigt om han reagerar? I synnerhet med dom diagnoserna.

Hej..

Tack för svar :)

Grabben föddes 6 veckor för tidigt. Enligt Kevins Läkare på BUP så 'r det en utav det vanliga orsakerna förutom arvsinlag att barn ÄRVER Adhd eller Touretts.
Vår son har alltid varit den som har hållit låda,velat vara i centrum och som jag skrev innan, varit väldigt pratglad.
Han har varit en liten clown och klassens pajjas med ett finare ord .
Våra familjemedlemmar och vänner runtomkring har några gånger antytt och påpekat några gånger innan
grabben fick sin diagnos,att det tycker han är mer  rörlig än andra barn i hans närvaro samt pratar väldigt snabbt och mycket.
Vi har inte märkt av det själva med tanke på att han är trotts allt bara 9.. och när diagnosen sattes så var han 8 år.. En helt vanlig rörlig,pratsam och glad kille som man är i den åldern helt enkelt.

Vi har alltid varit bestämda och hållit oss på våra regler och berättat hur man uppför sig.
En vanlig uppfostran HELT ENKELT.

Vår sons diagnoser har varit som en liten sorg att ta in.
Vi har accepterat den och försöker verkligen med allt för att alla i denna Familj skall
må bra.
Vi har gått på strategi utbildningar, vi sitter på möten med bup och skolmöten där rektorn,fröken,specialpedagog och kurator är inblandade i!

Vi har besökt läkare efter läkare med tanke på grabbens diagnos Touretts.
Grabben har väldigt mycket Tics för sig,blåsljud med näsan,fingerknäpp,läpp och näsryckningar samt axelryckningar!.
När grabben blir stressad,har infektioner eller inflammationer i kroppen så påverkas hans touretts och han blir värre! ...

Jag vill igentligen bara veta varför det blir så att Grabben tar ut sin ilska mot mig!.
Jag vill inte sitta här och prata gott om mig,men jag är den som bakar mycket med sonen,jag lagar hans favorit rätter,vi går ut och äter på tu man hand, jag masserar och kliar hans rygg,nacke,och fötter.
Jag har aldrig lagt hand på han.eller sagt fula ord.
Men ändå, ändå är det mig han skriker på när han blir arg.
FITT MAMMA,HORMAMMA,DRA ÅT HELVETE,DU ÄR DUM I HUVUDET m.m

Jag vet att med diagnosen touretts så kommer det okontrollerade rörelser och okontrollerade verbala elaka ord.
Men jag kan inte förstå varför det regnar sådana ord över mig,men inte till någon annan familjemedlem.

Tack för svar!

Kramis

En ganska vanlig orsak är ju att barnen är mest utåtagerande med den/dom dom känner mig tryggast med. Eftersom han verkligen litar på att du älskar honom ändå så kan han släppa spärrarna mer med dig. 

Jag rekommenderar varmt boken "Explosiva barn" av Ross Greene.

Sen kanske ni ska titta lite på om omgivningens bemötande av honom förändrats, och prata med honom själv om hur han upplever processen kring diagnoserna och "att ha diagnos".  

Tack Mumin80

.. Ja jag vet att Kevin vet att jag älskar han högt och vill han inget illa.
Han vet även att jag alltid skulle finnas där för han no matter what!

Vi försöker att prata med honom,men han blir ledsen agresiv och klarar inte av att sitta ner och prata om känslorna han känner och har.
Jag vet att grabben lider mycket av diagnoserna!

Det jobbigaste för kevin har nog varit all slags mediciniering.
Han har haft Concerta och strattera för Adhd,de har inte hjälpt,bara blivit värre och en massa biverklningar.
Circadin för sömnsvårigheter.
Nu har han Catepresan 75 för touretts och Intuniv för adhd.
Han tar 6 tabletter om dagen samt två allergitabletter för allergier!

Jag skall kolla upp den boken Mumin80,finns den att låna på biblioteket eller i en fackhandel!?

Kram

Den går att beställa via nätet i alla fall. Jag tror att vi beställde från cdon

Vissa mediciner kan väl ge aggressivitet som biverkning också?  

Om han har Touretts så kan man nog inte räkna de där fula orden mot dig som utagerande beteende. Snarare är det väl ett tecken på att han är som mest avslappnad med dig.

Sen tänker jag att om hans tics (alltså även de verbala) har ökat just nu så kanske det beror på oro inför skolstarten. 

Hej Dimisi..

Ja jag vet inte det riktigt, det värsta för mitt psyke är ju att jag får ta de där *ORDEN* hela tiden.
Ja jag hoppas på att det är så som både du Dimisi och Mumin80 säger att han känner en avslappning hos mig,.
Men Varför ??..Blir tokig.

Kan ta ett exempel som hände i helgen.
Vi har varit i stugan,i värmlands vackra skogar.

Kevin och jag vi var jätte glada och hade det jätte mysigt innan läggdags.
Kevin kände att han behövde gå på toaletten.
I värmland har vi ingen riktig toalett,utan en som man måste hälla vatten i efter besöker sen spola.
Men iallafall, han vägrade gå på den.
Jag bad grabben gå runt huset och ställa sig för att pinka, han va på väg,men så kom det en familjemedlem och då vägrade han.
Observera!!!..Det va bara för kevin att gå runt huset och pinka, ingen skulle se han!
Istället pinka han på sig och blev jätte arg.

Jag gick snällt in och hämtade varmt vatten, och sköljde av han.

När det va klart gick vi ner till lillstugan där vi hade våran sovplats.
Jag hade bäddat så fint åt oss.
MEN här, här hände det något annat som fick Kevin att brusa upp.
Han råkade gå av misstag på den nybäddade madrassen som låg på golvet.
Det kom 6 st grässtrån på lakanet. Kevin blev galen.
Jag tog bort dem.Av misstag som jag icke såg,kom det 2 grässtrån på hans täcke.
Då brast det.
Jag var lugn och fin och försökte prata honom till ett lugn.Men det gick INTE.
Då kom dessa fula elaka ord.
Fittmamma,ho*rmamma,du är dum i huvudet,jag hatar dig, jag vill inte ha dig här, åk hem m.m
Till slut fick jag då ta tag i hårdhandskarna och greppa tag i han och fortfarande i den situationen försöka prata lugnt.
Men då började han sparka på mig, ....ja jösses, den kvällen!!..Den va inte rolig..
(Pappan var ute och fiskade....)
Tillslut sket jag i han och satte mig i sängen och bara tittade på min telefon och kände att
nu börjar jag snart gråta, men jag ville visa han att jag kunde vara stark i den situationen, och inte visa min känsliga sida.
Kevin skrek i 40 min, han blev så hes.
Till slut slutade han och han blev kissenödig, och hungrig.
Vi gick ut för att kissa och gick in och tog oss en macka.
Sen va allt bra!..

En helg som jag trodde skulle vara bra för kevin slutade i kaos.

Kram en ledsen mamma!..  :(

Även roliga saker kan vara jobbiga. En slags beskrivning på adhd som jag vill minnas finns i "explosiva barn" är att barnen visserligen vet vilka sociala regler,  krav o.s.v. som finns, men att dom har svårt att organisera det i huvudet och hitta rätt beteende för rätt situation.  

Råkade skicka för tidigt

I alla fall: i nya eller obekanta situationer blir det ännu svårare att snabbt få tag på "rätt" reaktion och beteende. Och det är dessutom mycket nya intryck och information att hantera och sortera. Vilket är jobbigt och stressigt,  så det blir lätt överbelastning åt alla håll, även av en så trevlig aktivitet som en stugutflykt. Och sen blir det ju tyvärr inte bättre av att han vet att hans mamma sett fram emot detta, han vill inte göra er andra besvikna o.s.v. 

Så problemet med toan var kanske många saker? En toa som inte funkar som "vanligt", moment som att först kissa, sen hälla på vatten, eller var det tvärtom? Och sen att kissa utomhus, om andra människor var ute på ett ställe, varför inte där han skulle kissa? Och så förödmjukelsen att kissa på sig. 

Med den stressnivån kanske det inte är så konstigt  att några grässtrån orsakar en härdsmälta...

De tips som bl.a. finns i boken är att agera "ställföreträdande frontallob", och hjälpa din son med det han själv inte fixar att sortera. Prata igenom situationen, "jag hör att du inte vill gå på toa. Vad är det som känns svårt?". Kanske också hjälpa honom hitta lösningar "ska vi gå till toan tillsammans, jag kan vänta utanför så hjälper jag dig med spolningen efteråt". 

Som sagt, boken förklarar mycket mer och ger många andra tips också  

Men jag tror att en sak som också är viktig är att ge din son tid. Balansen mellan tillräcklig aktivering för att sysselsätta en rastlös kropp och hjärna, och tillräckligt lugn för att hinna sortera alla intryck och hantera vardagen är inte lätt, men väldigt viktig.  

Sen kan man vara hur pedagogisk som helst, det funkar ändå inte alltid.  Och ibland står ens egen hjärna still och man kommer själv inte åt strategierna för att hjälpa sitt barn. Men sakta blir det en  förbättring, och du hjälper ditt barn att hjälpa sig själv.