Be ex om ursäkt efter tre år?

Ett brev är en fin gest men kan slå fel! Han kan ju bli "glad" och ta till sig ursäkten eller så kan det slå fel och det river upp allt han kände då. Jag tror att det bästa vore att låta han ta kontakten om han vill ha den.

Jag skulle skriva ett brev. Ett riktigt brev, sånt man skickar på posten.

Jag tror på att be om ursäkt, saker kan falla på plats för exet. Gör det bara på ett rakt och naturligt sätt utan att gräva dig in i exempel och gör det på ett sätt som inte blir förpliktigade för honom.

Fast jag vet inte, är inte det lite att riva upp sår? Jag förstår ditt behov av att du vill be om ursäkt och visa honom att du förstår att ditt beteende under ert förhållande inte var acceptabelt. Men tror du att han vill att du ska höra av dig då? Han kanske inte ens vill ha och behöver din ursäkt?

Tycker inte alls att det är dumt att skriva brevet. Att be om ursäkt är alltid bra. Den här killen verkar ju spelar stor roll i ditt liv, eftersom du även efter 3 år fortfarande känner dåligt samvete över det du gjort. När du skriver på FL att du inte behandlade honom "schysst", betyder det nog i det reala livet att du behandlade honom riktigt elak och gjorde han illa på alla sätt. (Folk underdriver gärna här på FL, bara min uppfattning såklart). Jag har inte en aning vem som lämnat vem i ert förhållande, men jag vet att det alltid finns många, många obesvarade frågor efter en separation för alla inblandade. Kanske på tiden att svara på de här frågorna för att äntligen får ett slutgiltigt avslut som alla kan leva med efter 3 år. Men avstå gärna från formuleringar som t.ex. jag agerade så här för att du hade gjort så här... det här leder ingenstans. Skriv om dina känslor istället, hur du idag ser på ert förhållande, vad du tycker om personen i fråga som får dig att fortfarande känna dåligt samvete. Att killen inte vill ha dig som vän på FB betyder väl inte att han tycker illa om dig. Jag hade aldrig själv velat FB för att diskutera djupgående problem som rör mitt känsloliv. Jag skulle gilla att gå ett brev med posten. Härligt med lite gammaldags.

Om någon behandlat mig illa skrev tillbaka med en ursäkt efter några år hade jag vetat direkt att du gör det för att lätta ditt samvete inte för att du nödvändigtvis skulle bry dig utan bara för att det ska kännas bättre för dig. En ursäkt borde ha kommit mkt tidigare.

Så mao hade jag kastat brevet.
För att jag inte skulle tro på den ursäkten.

Om du verkligen menar att be om ursäkt får du jobba för det, helst ska man be ursäkt face2face. Men sedan kan du inte begära att han ska förlåta. Så om jag var du skulle jag enbart ta kontakt om jag verkligen menade att be om ursäkt inte bara för att själviskt lätta sitt samvete.

Om ursäkten uppenbarligen inte förändrar någotning för endera part, vad är det för mening med den? Är nog knappast som att ditt x kommer att tycka att du är någon mer älskvärd människa med djupare insikt om någonting idag, mot vad du var då det begav sig... Vissa saker får man helt enkelt ta till sig, lära sig av, och göra om samt bättre i framtiden. Det vi har livet till.

Att be uppriktigt om ursäkt utan att för den skull försöka komma med en bortförklaring är en fin gest. En uppriktig ursäkt som görs av respekt och med insikt om att man gjort fel och att det dumma man gjort skadat och sårat en annan människa är inte fel. Du ska inte försöka förklara dig och det du gjort, det kan tolkas som att du försöker rättfärdiga dina dåliga handlingar och val. Det räcker med att du berättar att du nu förstått hur fel du gjort och att du uppriktigt ber om ursäkt, inte förlåtelse, för hur illa du behandlat honom och att han har all rätt att tycka illa om dig och det du gjort för att såra honom. Därifrån är det hans sak att acceptera ursäkten eller inte, kanske öppnar det för ett samtal, kanske inte. Kanske ger det honom ett avslut som han inte verkar ha fått ännu eftersom han fortfarande tycker väldigt illa om dig. Men förklara dig inte om han inte vill ta steget till ett samtal, förklaringen kan tas som ett sätt att rättfärdiga dig och göra dig till oskyldig i sammanhanget, det är inte det ursäkten handlar om.

Det gjorde jag i våras, efter 30 år