Skaffar ett andra barn eller inte?

Vill du ha ett andra barn så skaffa det, annars kommer du ångra dig resten av livet. Dessutom är det ju roligare för eran son att få ett riktigt syskon.

Vill du ha ett barn till så skaffa det, annars lär du ångra dig ! Dessutom kan det vara roligt och BRA för 4 åringen att få ett mer jämnårigt syskon att tampas med! ( misstänker starkt att döttrarna skämmer bort sitt små syskon en hel del o låter lillebror/syster få som h*n vill ofta ) Visst kan man växa upp som ensambarn o bli " normal fungerande" vuxen utan att vara egoistisk mm men det är tyvärr mer undantag än regel o även om barnet går på förskola så tar inte det bort att barnet hemma blir van vid att all fokus ( på gott OCH ont) ligger på barnet.

Tack för era svar. Jag har aldrig tänkt att skaffa ett syskon för att han blir en bättre (och mindre bortskämd) person av det. Intressant tanke, det kanske är sant.

Det som försvårar att skaffa ett andra barn är ju att min man inte är så sugen på det. Han är 46 år och jag 32. Han undrar om vi orkar med ett till? Vi jobbar båda ganska mycket och vill hinna andra saker i  livet också. Dessutom tycker nog inte hans döttrar att det är så kul att han så att säga "bildar en ny familj". De är inte heller problemfria, utan kräver en del energi från oss då de fortfarande bor hemma och har varken utbildning eller jobb ...

Vad säger ni andra kvinnor 35+ som funderat på ett andra barn men valt att inte skaffa det. Ångrar man sig?

Hej,
när jag läste ditt meddelande var det som att läsa om min sistuation jag befinner mig i idag. nu har det gått några år sedan du skrev detta och jag kan bara hålla tummarna att du ser detta och har tid att besvara mig.

jag är 37 och min man 51, det skiljer sig 14 år mellan oss, han har två äldre barn 21,23 år två tjejer. 2013 föddes vår fina lilla dotter och vi hade kommit överens om ett barn då han är så pass mkt äldre men med åren som gått började jag för exakt ett år sedan få en stark känsla i hjärtat om en till och även min dotter som då var tre har tjatat varje dag sedan dess.
min man säger samma saker som din, orkar vi,vi som har så mycket kvar att uppleva osv. ekonomin spelar givetvis en stor roll, han är egen företagare med tre företag och jag är anställd med en lön på 30.000.
han har förklarat vad han känner, att han trivs med det liv vi lever idag att bara vara vi tre och att bli fyra samt att ha två barn kommer förändra mkt. och det är jag medveten om, jag vet också att han kommer inte orka hjälpa till på samma sätt som en man som hade varit i min ålder så jag är medveten om att ansvaret kommer ligga hos mig och jag kan glömma mig själv de närmsta 3 åren. Vår 4 åring är en fanstastisk tjej och är extremt barnkär och framför allt bebiskär, hon skulle vara närmare 5år när 2a kommmer. jag har besökt gyn för att kolla mina ägg och gynekologen säger att mina ägg är jätte fina och hon var förvånad att jag var 37 med tanke på äggen. 

min rädsla är att vårt äktenskap kommer gå i kras eftersom min vilja är starkare än hans, han är ju nöjd som det är. min andra rädsla är att jag kommer ångra mig bittert om tio år att jag struntade i ett till barn.

hur gick det för dig? hur gjorde du? 
min man säger att han stöttar mig i valet bara jag är medveten om att det stora ansvaret hamnar på mig vilket innebär att jag får bära det stora lasset. när vi fick vårt första barn var det ju också så den första perioden. jag har ingen att prata med för alla säger du måste fatta beslutet själv och känna efter om du orkar. 

Han säger att han gör detta för min och vår dotters skull och någonstans känner jag att om han absolut inte velat hade vi inte haft dialogen överhuvudtaget.

Det jag vet är att det blir tufft men fördelen är att min dotter kommer vara 5 och kommer säkerligen tycka det är roligt. jag känner att jag repeterar mig mycket men måste fatta ett beslut och komma med bra argument.

Berätta gärna hur du kom fram till ditt beslut och hur det har gått.

Varma hälsningar
Nathalie

Jag tycker att du ska skaffa ett till! Man ångrar nästan aldrig att man skaffade ett barn, och om du har så stark barnlängtan att du är orolig att äktenskapet ska spricka så tror jag att du klarar det mesta! Försök hitta någon anhörig, bekant eller vän som kan avlasta och lycka till!

Tack för ditt svar Ellen det stärker mig

Jag stod på mig och ville ha ett syskon till mitt barn. "Hen har redan ett syskon" fick jag höra, men det är inte samma sak. Två små syskon som leker med varandra, det har gjort allt besvär väl värt det. Jag har tagit på mig det mesta kring barnen, av dåligt samvete eftersom han inte ville ha fler men jag försöker nu att föra över mer på honom för annars orkar jag inte. Vi har inga utomstående som kan hjälpa till. Men jag kan se att han också tycker att det är värt det idag.

Jag tycker du ska köra på, jag tror du kommer att klara av det fint. Visst kan det bli kämpigt men det är så väl värt det.