Skrika sig till sömns

Jag skulle aldrig göra så. Skriker mina barn är de alltid välkomna till min famn om det är säkert.

Vi har alltid kroppskontakt med våra barn när de är så små och gråter/skriker. Vi använder inte vagn utan tidigare barn liksom vår yngsta som nu är en månad ammas till sömns eller bärs till sömns i sjal.

Ja jag misstänkte att detta var lite mer kontroversiellt än sjuksköterskan fick det att låta! Det känns konstigt att låta honom ligga alldeles ensam och gråta.

Natulcien: Ja du, jag var lite otålig där! Det jag undrar över var just att låta honom ligga själv och skrika. Tekniskt sett skriker han sig till sömns flera gånger om dan, men då gör han det i min famn eller sele. Han är en skrikig bebis med mycket magont så det är inte skrikandet jag har problem med, utan det är att få honom att somna som är en utmaning. Han somnar inte så lätt i famnen men i selen går det ibland bättre.

Låter som att din sköterska är 50-60 bast och ligger kvar i Anna Wahlgrens fasoner, utan minsta utveckling på sin lilla hjärnverksamhet. Det är helt förkastligt att göra så mot en liten bebis som gråter och skriker, det är inget man gör nu för tiden. Men tyvärr drog ju Anna Wahlgren igång en rejäl karusell (tillsammans med överläkaren Eckerberg visserligen som också utformade en skrikmetod, men då först från 4 månaders ålder) när hon uppmanade föräldrarna att låta bebisar ligga och skrika i vagnarna medan vagnen våldsamt skulle köras med kraftiga knyck över hög tröskel när de skulle somna enligt strikta scheman.

I ert fall gick det ju väldigt snabbt för honom att somna, och han kanske blir överstimulerad när du går runt och bär honom och därför inte kan somna (det är en ålder då det är ovanligt lätt för dem att bli överstimulerade för minsta lilla). Jag skulle gå väldigt mycket på hur han skrek/grät de där få minutrarna. Jag menar, lite tröttgny i några minuter kan de naturligtvis klara utan att ta skada och en del bebisar är så oavsett vad man gör, de har sitt typiska tröttskrik som mest bara betyder "låt mig somna NU" som pågår några få minuter och så somnar de. Men skriker de hysteriskt och kanske ännu värre, att skriket eskalerar ju mer man håller på, då är det ju helt galet att fortsätta! Jag tycker att man får göra det som fungerar helt enkelt, inte överge dem skrikandes naturligtvis men det gjorde ju inte du heller utan du fanns ju där och det måste väl ha märkts väldigt omgående att han lugnat sig och börjat somna in? Annars skulle jag istället testa att mörklägga, inge lugn och ro samt lägga mig intill bebisen i en säng istället. Då uppstår inte samma överflöd av intryck, men du finns ändå fysiskt nära.

Tack för ditt svar skogsvitter! Jisses vad svårt det är att veta vad som är "rätt"! Jag önskar att det fanns någon behöndig hemsida som sammanställde all forskning som finns om små bebisar. :P Men du har rätt, det var ju inte extremskrik (som när han har ont i magen) och det eskalerade inte utan blev lugnare och lugnare.

Intressant det där med att de lätt blir överstimulerade. Hur undviker man det då? Jag förstår att man inte ska ha för mycket aktiviteter för sig om de lätt blir överstimulerade, men om man bara går hemma och skräpar?

Ja du, det är svårt i den här åldern. De är ju så nyfikna på allt runt omkring dem så de vill ju se och uppleva mer än de klarar av. Ljus och ljud är intryck som man kan styra över till viss del, gällande ljus får man kanske också tänka på ljusskiftningar och gällande ljud också hur mycket ljud som sker samtidigt. Människor och lek, olika rum, färger, mönster och former. Allt är intryck, så tex färggranna leksaker, filtar och inredningsdetaljer med mycket mönster eller färger kan man tex undvika. Utomhus kan lugna miljöer i skogen eller lugna parker vara bättre än stadsmiljö, caféer eller mötesplatser med mycket folk.

Min stora reagerade med skrik för minsta lilla stimuli, så lärde mig sånt här allt eftersom av henne 5 min i sjal på bussen kunde urarta i rejäla skrikattacker...

Jag tycker faktiskt att eftersom du körde vagnen hela tiden tills han somnade så var han ju ändå inte ensam. Och 6 minuter utan kroppskontakt men du var där o körde vagnen, jämfört med kanske 40 min sövande i famnen och han gallskriker så tycker jag 6 min är humanare. Och du skrev ju att det var mörkt i rummet, han somnar kanske lättare utan massa synintryck? Min dotter är lite bortskämd tycker mina vänner med att på dagarna sova i vagnen, i sitt rum med persien o rullgardin neddragen. Men hon somnar på 1 minut ensam, utan minsta pip och sover sen i 2 timmar. Mina vänner kämpar o kämpar med att deras ska sova iaf 20 min åt gången. Så jag känner ändå att även fast jag skämt bort henne med mörkt rum så sover hon ju bra o varför ska jag ändra på det. Tror mina vänner är avundsjuka ;).

Om jag vore du skulle jag ha samma taktik när han ska sova i minst en vecka, sen kommer han fatta att det är dags att sova när du lägger honom i vagnen o det är mörkt i rummet.

De beror på! Följer man dom vanliga grejerna när dom bara skriker, ( kolla blöja, kolla sp bebis inte e för varm eller kall, kolla om den e hungrig, magknip, trygghet, m.m ) och inget funkar så brukar jag bara lägga ner min i vagnen och bara gå Fasten hon skriker! De funkar och somnar gott efter en stund. Jag tror de beror på övertrötthet! Dom e för nyfikna så dom blir övertrötta!

har samma problem med min dotter och hon är fyra månader, hon är väldigt envis att hon inte ska sova fast hon är trött.

ibland hjälper det att lägga henne i vagnen och vagga, visst gnäller hon 2-5min men sen somnar hon gott och sen sover nån timme. 

men det är det ända som funkar, annars måste jag amma henne i sängen så somnar hon så, fast oftast vaknar hon direkt när jag lägger henne ner. och jag kan inte hålla på att gå runt att bära henne bara för hon ska sova. så rekommenderar det med vagnen 

Det beror ju lite på. Min dotter hatade att bli buren under några månader när hon var liten. Vanligtvis sövde jag henne genom att ligga nära och stryka henne över pannan och nynna en sång. Men när hon blev övertrött av någon anledning så fungerade inte alltid det. Då blev hon hysterisk i famnen, i sjalen, i sängen osv. Då la jag henne i vagnen och körde över en mattkant samtidigt som jag nynnande sången. Oftast så lugnande hon ner sig på bara någon minut och somnade efter 5-10 minuter. För mig var det viktigt att hon visste att jag var där och att jag hade provat med mat, närhet, blöja, magmassage osv för att vara säker på att det var trött hon var.

Men mitt barn älskade att vara i vagnen, det var bästa platsen oavsett. Hon kunde skrika rakt ut om man försökte sig på att bära henne. Mycket jobbigt för mig som hade en bild av en mysig liten bebis i sjalen. Som tur var gick det över runt 6-7 månader. Vi fick senare reda på att hon var överrörlig så frågan är om det kanske gjorde ont i många positioner. Hon är också väldigt varm av sig och är gärna nära numera, men inte för nära.

Så känn av ditt barn, är det mer ledset i vagnen än i famnen så hade jag valt famnen. Annars kan vagnen hjälpa om det är svårt att komma till ro på annat sätt. 

Min lille kille blir snart 6 mån och har aldrig sovit längre stunder. Han har sedan start haft 2-3 sovstunder varje dag och dom varar i max 20 min styck. BVC tycker samma här; det är för lite och för sällan. Någon gång har jag också testat det du skriver om men gav upp efter bara någon minut. Hade jag stått ut hade han säkert somnat men jag tycker det känns fel och då slutar jag.

Har från start konsekvent lyssnat på mitt hjärta och inte BVC i första hand. Så om du tycker det känns som att det blir otryggt för honom - låt bli. Du är hans mamma och du ska göra det som känns bäst i hjärtat. Som mamma till min son känns det alltid rätt att finnas nära när han blir ledsen och därför får han alltid komma till mig när det känns som han behöver det :)