Erfarenheter av parterapi?

Jag och min sambo har gått i parterapi ända sedan vi träffades mer eller mindre regelbundet. Vi hade båda kraschade äktenskap bakom oss och vill gå i terapi innan problemen eventuellt dök upp, många av våra vänner har sagt med förvåning: går ni i terapi, ni som verkar ha det så bra? Jag skulle vilja säga att det är just därför vi haft och har det bra. Jag tror att många par skulle må väldigt bra av det. Det finns nästan alltid ämnen som man undviker eller kör fast i diskussionerna kring. Då är det ovärderligt med en terapeuts stöd och hjälp. Terapeuten får oss att diskutera på ett bättre och mer konstruktivt sätt och vi kommer vidare. Efter en otrohet i vår relation intensifierade vi terapin och jag skulle vilja säga att det räddade relationen. Mina varmaste rekommendationer och ett stort lycka till!

Jag och min man har gått på parterapi efter hans otrohet i ett försök att komma över sveket. Terapin går ut på att lära att förstå varandras känslor innan man kommer på en lösning, att förstå att ett parförhållande bygger på kärlek som bas och att trygghet är en av huvudkomponenterna. Att knyta an är också viktigt.
Detta tog min man till sig vilket var bra, jag har redan förstått komponenterna, men jag blev förbannad över att detta var en "nyhet" för honom.
De två första ggr var ganska bra, vi tyckte att vi lärde oss något nytt, men tredje ggn började min man skylla på att det var pga otryggheten som han var otrogen. Då blev jag as förbannad, och skällde ut honom efter noter inför terapeuten - att han minsann skulle vara jävligt glad att han fått bo i mitt hus, som jag betalt, fått ha sin dotter från ett föregående äktenskap hemma hos mig, passade av mina äldre döttrar. han har inte lagt två fingrar i kors för henne, det har vi gjort, vi har sponsrat hans fattiga liv utan kompisar, utan föräldrar som bryr sig! Jag har stått för den långsiktiga planeringen, boende, sommarnöjen, mat ja allt medan han har gått och känt sig utbränd på jobbet, haft sömnproblem och impulskontroll problem. Vi gick därifrån lättade över att vi båda slipper betala dyra terapeut räkningar pga av hans dumhet.
Vi kommer inte gå dit mer, jag tål inte höra hans resonemang.  
Det finns ingen förklaring till otroheten, han är fri att lämna om han vill, jag skiter i vilket faktiskt.
Han undrar gång på gång om jag kan leva ett så fattigt liv som jag gör med honom, men svarar att han kan lägga nycklarna till bostaden, bilarna, sommarstugan på bordet och flytta hem till någon som vill ha honom när han vill!
Han stannar ändå kvar, konstigt nog. Flirten han hade på jobbet valde aldrig honom för att han var för "sluten".
Nu fjäskar han med presenter, han lagar all mat, planerar weekends et.c. och jag har deklarerat att jag använder honom som KK för jag har slutat älska honom, är definitivt inte kär.

Men, det är kanske det som är "ett vanligt äktenskap" vad vet jag. Jag är för bekväm för att byta ut hus och hem, det är så mycket arbete kring det. Det tycker säkert han också. Men jag tänker inte mer på det, så på något sätt har terapin kanske hjälpt, att jag fick ryta till och terapeuten höll med mig! :) Nu lever vi som ett vanligt gift par och jag har tappat den respekten jag hade för honom och jag tror det är det som var felet. Jag älskade nog honom för mycket tidigare, han vill ha mindre uppmärksamhet och tvåsamhet i sitt liv.
Men utan trygghet kan man inte upptäcka världen och det märks i att han säljer alla sina hobbyprylar på blocket, för han är för nervös för att syssla med "mitt o ditt" liv. Han blev otrygg av att vara otrogen, speciellt när jag kom på honom :)

För snart 1 år sedan var min man otrogen under två års tid med en kollega till honom. Hade mina aningar men fick det inte att stämma. Han, min man , hon betydligt yngre och  anställd till råga på allt,  så lurad blev jag.

Hur som helst så blev han så illa tvungen att gå med på parrådgivning och det var mycket bra, speciellt  för min del, jag visade att det här är inget jag accepterar utan det vill jag reda ut. Jag fick med mig honom alla gånger, utom  ett par, då jag ville gå själv och sista gången gick jag själv. 
Vi fick mycket tips om kommunikation och hur skulle vi gå vidare.  Rådgivningen sökte vi genom vår kommun och det var inte dyrt. Vi bytte handläggare ett par gånger men det spelade ingen roll för oss, De jobbade ändå på samma sätt och mot samma mål med oss. Det blev mycket bra för oss till slut, vi är fortfarande gifta och lyckligare än på länge...  Var och är mycket nöjd med vår rådgivning.

Jag och min man gick på parterapi nyligen online. Vi fick tips om detta av en bekant och det funkade bra för oss då vi inte behövde hitta tider samtidigt att vara lediga. Vi valde något som heter mailterapi. Här fick vi bra råd och tips för att komma vidare i vår relation efter min mans otrohet. Vi använde oss av www.minarelationer.se och kan rekommendera det, terapeuten var kanon

Har blandade erfarenheter av parterapi, viktigt att man känner förtroende för psykologen/terapeuten samt att man verkligen tillsammans pratat igenom varför man vill gå i terapi. Båda måste ha samma mål annars är det bortkastad tid och pengar.

Man vill ju hitta en terapi som är bra inte bara en terapeut som säg.
"berätta vad du känner" och vänder sig till andra partnern "vad känner du för det, berätta vad du känner"

och sedan 1 timme senare får en faktura för någon man redan visste.
Det blir lätt bara surr å snack.