Ni som skaffat barn tätt inpå.

Helt ärligt? Det är för jävligt. Hela det första året var vidrigt. Storebror fick hela tiden stå tillbaka för lillebrors behov.
Vi blev gravida när storebror var 12 månader, och det är det största misstaget vi någonsin har gjort. Visst blir det säkert kul för dom när dom blir större, men det är inte värt det.
Om det ska bli en till så väntar vi tills lillebror är minst tre.

Håller INTE med anonym(Alice) och jag har 4 barn tätt(4 barn inom 6 år. Den längsta åldersskillnaden är mellan 2 och 3 där är det 2,5år)

Mellan nr 1 och 2 är det bara 16 mån. Och mellan 3 och 4 är det 2 år. Visst är det smått kaos i början men det är det alltid med en ny bebis innan man lär känna varandra. Nu har dom sån nytta av varandra. Och har alltid ej kompis nära. Den äldsta är sex den yngsta 4 månader.

Jag har 19 mån mellan mina barn och det är inget större problem. Nu när de är drygt 2,5 år och 14 mån, så är det nog nästan jobbigare. Storebror bråkar och puttar omkull sin lillebror ofta. Han lekar lite väl hårdhänt med lillebror. Annars har de roligt tillsammans också. Ångrar inte att vi skaffade barn tätt.

jag har 21 månader mellan första o andra och det gör jag inte om...   

alla föräldrar är olika och alla barn är olika. För en del är det jobbigt med två barn tätt ur föräldrasynpunkt och för en del är det jobbigt med två tätt ur barnens synpunkt.  

Mitt första barn var en aktiv liten kille som behövde stimulans ordentligt för att funka, när lillebror kom sen fick han givetvis lära sig att vänta på sin tur osv  och det gjorde att han blev orolig och understimulerad och mådde inte alls bra av det.  

Eftersom dom är olika till sättet och humöret så hade dom heller ingen nytta av varandra ur leksynpunkten. När storebror ville ut och sparka fotboll så var lillebror lessen o ville mest sitta o gunga, bollspel var inte hans grej.  Så det har varit mycket maktkamper om vem som vill vad.

Älsta barnet fick dessutom diagnos ADHD som 6-åring  och lillebror fick diagnos ADD när han var ca 10 år .  Det har givetvis satt sina spår i barndomen .
Idag är båda tonåringar och lever vitt skilda liv. 

Jag ur min synvinkel ber alla föräldrar att tänka till både en o två gånger när dom pratar barn tätt.  Det finns saker som funkar galant och det finns saker som kommer att funka mindre bra och det finns saker som tenderar att bli katastrofvarning.  

kan tillägga att barn nr 3 kom 8 år efter andra barnet...  helt perfekt...

Hej!

Jag kan bara rekommendera att ha dem tätt. Har tre killar. 3 år mellan första och andra och 1,5 år mellan andra och tredje. Visst har de kul alla tre, men relationen mellan 2:an och 3:an är verkligen fantastiskt. De har så otroligt stor glädje av varandra och är bästa kompisar. Visst var det jobbigt när de var små, men roligt också. Jag kan verkligen säga att vi får igen det idag. Nu är killarna 11, 8 och 7. Har BF idag med kille nummer fyra (en liten "Hoppsan") och min man tycker att vi bör ha en till liten snabbt sedan, för att även han ska ha ett nära syskon. :D (mitt svar är att det är ok så länge min man är gravid den gången...)

Har 15 månader mellan mina och visst var det tufft att vara gravid med illamående och foglossning och samtidigt ha en liten. Visst var det kämpigt att den lilla fick kolik. Det var kämpigt att det var vinter men det gick och jag skulle absolut rekommenderar två barn tätt.

Vår äldsta har alltid vara lugn och intresserad av sitt småsykon så det har hjälpt. Vi försöker inte se vilken åldenocj behandla barnen därefter utan vi behandlar barnen efter hur de är, alltså inte högre eller mindre krav än som bör användas.

Barnen leker väldigt fint med varandra men visst blir de osams som alla syskon.

Men underbart med dem tätt

Jag är gravid med andra och det kommer vara 16 månader mellan syskonen. För mig känns det bättre att få tätt och längtar jättemyckett tills dom kan leka ihop. Jag har syskon som är 1 och 3 år yngre än mig, vi hade jättekul när vi var små.

det där vet man aldrig, vet en syskonskara där 1 och 2 har 2 år mellan - ingen bra relation alls
mellan 2 och 3 är det 6 år och wow vilken relation de har!! 

fast personligen skulle jag vilja ha barn tätt och hoppas de får en nära fin relation som man hoppas syskon ska få :) 

Har 23 mån mellan mina killar och det har fungerat superbra!

Det var bara sunt för ettan att inte vara solen runt vilket allt snurrade. Han fick växa, lära sig turtagning och att hjälpa till.
Han fick mkt ensamtid med mig utan lillebror också.

Han har varit jättestolt över lillebror från första dagen och nu ett drygt år senare har de sån fantastisk syskonkärlek.

Tycker ensambarn eller sladdisar ofta är rätt odrägliga och söndercurlade.

Har 13 mån mellan mina två små, nyligen 2 och 3. Väntar nr3 om 10 v. Vi ville ha tätt o hade den turen att va så fertila att kunna välja det utan problem. Det var jobbigt första tiden när nr2 kom men det är det ju även om det första barnet är nått år äldre. Vi tyckte mer att det va smidigt med tätt, dem har alltid haft samma rutiner, sov o mat tex. Nu kommer det nog bli annorlunda med att själv kunna vila på dagen när bebis sover då storasyskonen är hemma då de inte alltid vilar lunch längre. Men det är det värt. Det jag tyckte va jobbigast med tätt var att jag va mammaledig under andra grav vilket betydde rätt mkt bärande på nr1 vilket ledde till svår foglossning, annars så har vi inte sett några nackdelar. Nu är dem i åldrarna när dem antingen älskar varann eller avskyr varann, hur som haver så skulle jag aldrig valt på nått annat sätt. Kommer va en ung mamma som orkar mkt och som samtidigt kommer ha många år förhoppningsvis fortf vid god vigör efter barnen är utflugna sen (är 27). Lycka till, barn är livet!

Att ensambarn är söndercurlade är bara skit snack. Barn med syskon kan vara lika.

Sen så verkar det som att du lät din äldsta unge växa upp för snabbt. Barn ska inte växa upp för snabbt. Självklart ska man sätta upp gränser men det är ju självklart att världen kretsar kring sina barn. Och när du skaffar barn för tätt så får ofta den äldsta inte den tiden med mamma och pappa själv som den behöver.

Du kanske tycker dina barn får det med undermedvetet så hjälper du den minsta mest för att den är mindre och behöver mer hjälp.

Du vet väl att dom tagit fram statistik på att barn som fått syskon tätt löper större risk till psykisk störning när dom äldre.

Jag har 20 månader mellan mina barn och hade jag skrivit i denna tråden för fem år sedan hade jag avrått dig från syskon tätt men nu har jag två underbara tjejer, den ena på 7 och den andra på 5,5 år. Dessa tjejer bråkar självklart som syskon brukar göra men avgudar varandra och umgås jättemycket. Jag behöver aldrig sysselsätta dem och den lilla lär sig otroligt mycket av den stora osv.
Dock är den första tiden oerhört jobbig, säkert inte för alla men den var det för oss i alla fall. Har nog förträngt det mesta nu i och med att det var länge sedan och det blev bara två barn, hade aldrig orkat fler barn tätt och nu börjar vi bli för gamla för fler.

Fast det där sista håller jag inte med om alls... 

Tvärtom tycker jag att föräldrar med barn tätt oftast är dom som tyvärr curlar och stressar sönder sina barn så dom blir odrägliga.  För att föräldrarna helt enkelt inte räcker till och inte orkar. Alla har inte barn som sover 10 timmar varje natt, tvärtom har dom oftast barn som sover dåligt, vaknätter. långa dagisdagar , barn som springer åt varsitt håll i affären  osv osv...   Jag ser många många föräldrar som har gett upp för att dom inte orkar helt enkelt , det blev för övermäktigt.

Jag har ett sladdbarn och jag har all tid i världen att ägna åt honom för att han ska kunna bli en självständig individ, få göra rätt jobb med honom från början .  Det betyder inte att världen kretsar kring honom, nej nej, med äldre syskon i familjen är livet som småsyskon väldigt tufft och han får minsann lära sig att hävda sig i tidig ålder för att få en chans att ta sin plats i syskonskaran. 

Jag som förälder får tid att upptäcka världen med honom utan hets, stress o tanke på att nån annan i ungefär samma ålder också behöver min uppmärksamhet.  Jag har tid att ta trotsen , Jag kan hantera utbrott med pedagogik osv osv.

Mycket stor skillnad på att fostra två barn tätt och en sladdis.   

Alltså jag inser att det är min privata favorit fördom men bor i innerstaden i en större tätort och den bekräftas hela tiden.

Jag kan inte låta bli att skratta åt 2 -3 åringar som matas med burk och nappflaska och ibland tom kallas för bebisen som smeknamn (sladdis - stackars syskon). Min svägerska och mina väninnor är alla lika uppe i det blå. De kan inte sätta gränser, säga nej eller hantera trots och ungarna vet inte hur man väntar ens 1 sekund.

De jag träffar som har 2 barn är de enda som är normala och inte helt hysteriska.

Inser självklart att motsatsen existerar - den jordade första barns mamman. Försökte vara en själv och lära mitt barn dela med sig och att inte få allt det pekade på. Sen var mitt stora barn en väldigt speciell resa om man jämför med hans syskon.

Men de har fått äta själva, prova nya saker, känna att jag litar på att de klarar saker inom deras ålderskategori och fått lära sig att deras beteende påverkar andra omkring sig. Rätt basala saker som saknas lite varstans.

Har 19 månader mellan 3an och 4an va inga problem va dessutom ensamstående på heltid , mellan 1an och 2an är de 2år och 10 mån. Nu kommer de bli ganska exakt 8år mellan 4an och 5an.