Lämna gråtande barn på förskolan, ja eller nej?

Ja, det finns ingen anledning att dröja sig kvar. Barnet slutar ju gråta direkt när jag stänger dörren efter mig, lite gråt skadar inte, om barnet sitter i en trygg, välkänd famn.

Annat: det beror på gråten. Är det gråt pga osäkerhet och att barnet inte känner sig trygg tycker jag man ska stanna. För min son var det bra om vi lotsade in honom till frukosten och lade upp en portion åt honom, då vinkade han glatt sedan.

Är det däremot på grund av att barnet just idag inte vill separeras och det inte fungerar med någonting, ja då har jag lämnat honom gråtandes.

Nu är jag förskollärare också men jag var inte det då sonen var liten På mitt jobb uppmanar vi föräldrarna att stanna så länge de vill, men då de börjar gå så är det bäst att gå snabbt. Föräldern får då avgöra när denne tycker det är värt att "ge upp" och när det fungerar att stanna.

Dottern hade en period där hon gröt när jag lämnade henne, det är nu 4 år sedan och hon älskar förskolan.

Sonen har och haft ett tag gråtit vid lämning. Finns ingen idé att stanna kvar och dra ut på det eftersom mina barn har slutat gråta ganska så direkt efter att jag gått.
Man kan se in i hela lokalen från fönster på gården, så det var inte alls svårt att gå runt och komma fram för att se att barnen slutat gråta och börjat leka.

Skillnad är ju om barnet försätter gråta under dagen. 

Varför dra ut på det? Barnet är i goda händer. Det skär i föräldrahjärtat att lämna ett barn som tittar på en med tårarna sprutande ur de stora ögonen, men är man konsekvent blir det snabbt bättre.

Annat.

Ifall min 3½-årige sons dagisavdelning är utomhus när jag lämnar honom så händer det att han kommer gråtande efter mig när jag är på väg mot grinden. Jag vill då inte lämna honom gråtandes helt ensam där, utan kramar om honom och väntar tills en fröken kommer och tar hand om honom (lyfter upp och håller om eller tar hans hand och leder iväg honom till gungorna eller så) eller så tar jag hans hand och går till någon av fröknarna och lämnar över honom. Då brukar han sluta gråta eller i alla fall gråta lite mindre.

Eftersom jag vet att sonen "låtsasgråter" (gråter för att man skall tycka synd om honom eller något) ibland och jag vet hur den gråten ser ut så märker jag ifall det handlar om riktig sorg eller om att han bara vill dra ut lite på lämningen. Och hanterar det hela därefter.

Dotter på 3 1/2år, handledare & vet av egenskapen av fd. Lärarstuderande att barnen mår bättre & åter hämtar sig snabbare än om föräldern velar och stannar kvar för att gå snart igen. 

Bara haft ledsen dotter några perioder men går lika fort över som dem kommer.. Tack för det för det gör ont i hjärtat men kunskapen vinner alla gånger! 

Jag valde första alternativet, men jag brukar stanna i hallen där barnen inte ser mig och då hör jag direkt när de slutat gråta. Det tar max en minut, oftast slutar de gråta innan jag fått på mig skorna.

Klart att det inte är bra att föräldern velar och själv är osäker, men det fördröjer då rakt ingenting att faktiskt bekräfta det ledsna barnet, sitta kvar en stund i trygg närvaro och samvaro med barnet och inge det lugn som barnet behöver för att sedan gå när barnet lugnat sig. Har fungerat alla gånger med mina barn och jag vet att detta fungerar hur bra som helst med de allra flesta om man öht vågar stå emot idiotiska regler från förskolepersonalen och lyssnar på sitt barn istället för på dem.

Då behövs ingen gråt.

Och visa gärna till den vetenskap som säger att det är bättre att vända barnet ryggen..?

Eller om man bekräftar det ledsna barnet och lugnar innan man går...