Hur länge är det OK att barnen delar rum?

Eget rum behöver man inte förrän i tonåren och kanske inte heller då, det beror på hur man kommer överens och hur mycket man är hemma. Det man behöver är ordentligt med plats för sina kläder och sina saker så man inte känner sig undanskuffad.

Jag delade rum med min lillebror tills vi var 6 & 7, men jag tror att det hade funkat längre om vi hade vart av samma kön (och lekte med samma saker)

Mina pojkar som snart fyller 7 år och 5 år kommer att få dela rum tills dom flyttar hemifrån. Jag bor nu i en 3a och dottern 10 år har eget rum, pojkarna delar och jag sover i vardagsrummet. Planen är att när dottern flyttat hemifrån kommer jag att flytta till en 2a av ekonomiska orsaker och i så fall kommer pojkarna som sagt att fortsätta dela rum. 

Jag delade rum med min syster tills jag var 6 och hon 9. Jag hade kunnat tänka mig att dela längre men hon var nog lite trött på mig tror jag. Hon hade rätt mkt skolarbete och jag ville leka, tror det var där det skar sig.

Vi har en nioåring och väntar en till. Sonen säger att han vill att lillebror ska bo tillsammans med honom på rummet och vi kommer att ge det ett försök. Vi har ett arbetsrum och ett pysselrum "över" som bebisen skulle kunna få men jag kan tycka det är onödigt att ge upp dessa rum, som används mkt av hela fam, bara för att barnen ska ha var sitt.
Om det funkar alltså.

Jag delade rum med min syster tills jag var 12 (hon 10) men bråkade mycket med mina föräldrar i ett par år att vi skulle flytta så jag fick eget. Var fruktansvärt trött på att dela utrymme och inte kunna slappna av helt själv. Jag hade (har) stort behov att vara själv ganska ofta. Men som tidigare har sagt så är det nog väldigt olika från person till person.

Behöver och behöver. Fungerar det inte ekonomiskt att skaffa större så får man dela på den yta som finns.
Att ha eget rum är inte ett måste även om det är skönt att ha.  

Läste i något nummer av Family Living om en tvåbarnsfamilj som levde i en etta. Paret hade köpt den när de var hyfsat unga och hade nu betalat av lånet. Det var trångt som fan, men eftersom lånet var avbetalat och månadsavgiften superlåg så kunde de lägga alla sina pengar på resor och sparande. Barnen var mellan 5-9 år gamla, tror jag.

Att bo lite mindre kan vara jobbigt ibland, men oftast sparar man en liten slant som man kan lägga på annat. Jag skulle ha tyckt att det var helt okej att dela rum fram till jag var 11 år, typ. När puberteten och sådant börjar kicka in vill man gärna vara lite ifred.

Vi har 3 barn, 6-11 år. De sover alla i samma rum.
Vi söker faktiskt något större. Yngsta har stort sömnbehov, men blir väckt av de äldre. Äldsta behöver få ligga o läsa på kvällen, men då kan inte de andra somna. Mellanbarnet vaknar tidigt på mofgonen och skulle egentligen vilja ligga o läsa då, eller kliva upp, men då vaknar de andra...

Men för många funkar det ju att de delar rum "hela livet". Har man bara barn som sover lite bättre än våra så   :)   

Vi har tre tjejer! Nu är de 9, 7 och 3 år gamla. De stora delade rum tills de var 8och 6, sista året delade de alla tre på ett sovrum och ett lekrum!
Numera har den äldsta eget rum, hon har hetsigare humör, mer behov av egentid mm
De två yngsta delar rum, har gjort det i över ett år och kommer att få fortsätta med det i minst 2 år till.

Upplever ni att det är skillnad på pojkar och flickor? Kanske bara är mina förutfattade meningar men jag får för mig att tjejer kanske är i större behov sv att vara ensamma. Förstår ju givetvis att det är väldigt individuellt men hur upplever ni det?