Akut, Hjälp snälla!!!måste sluta med morfin

Kan du inte i samråd med din läkare sätta in nåt smärtstillande som är mindre beroendeframkallande? Även om det inte är lika effektivt som det du haft så har det förhoppningsvis nån effekt. Så blir det lättare att trappa ner morfinpreparaten. Har man smärtan kvar är det ju väldigt svårt.

Känner med dig! Hoppas du får tillbaka din ordinarie läkare och att ni kan göra en plan över detta. Och framför allt att du slipper din ursprungssmärta. Kvarstår dina smärtor kanske du kan få smärtlindring på andra sätt än genom piller såsom TENS eller akupunktur osv. Hoppas det löser sig för dig!  

En fråga hur svår är din smärta just nu?

För om du har en svår smärta, så måste ju du ha smärtstillande.
Och beroende blir man av väldigt många mediciner, så det är inget konstigt med detta.

Tack för era svar, nu har jag pratat med läkaren och ska träffa honom senare i veckan, men han lät så himla sur och tvär och började prata om att jag överkonsumerat morfinet, och visst har det gått mer men har tagit precis samma dos som när jag skrevs ut från sjukhuset.

Han skrev ut en liten förpackning morfin nu eftersom jag inte vill ta oxycontinet och absolut inte dom 40 mg som jag bara har kvar. Sedan sa han att ja, vi få börja om nu på nytt då hur man nu gör det på den mängden?!? Och då är det samma mängd som jag hade från början, blev så himla lessen när han sa att ja, du får sluta hålla på och halka och ramla. Precis som det var mitt fel och var inte alls medkännande utan det var ungefär som om jag ville ta dom själv.

Jag känner mig också besviken för innan fick jag inga direkta direktiv om hur och vad jag skulle träna, och iof det har bara gått 8 veckor sedan operationen. Men på något sätt kunde han väl när han visste att jag inte ville ta dom men var tvungen att göra det för att kunna kliva upp ur sängen på morgonen. Sedan sa han nu när jag frågade om träning och sjukgymnastik bara att det tar vi när du kommer.
Samtidigt som jag mår så dåligt över att jag måste ta dom så blev jag lite förbannad och kände att jag ska minsann visa honom att jag kan börja trappa ner på det steget jag skulle vara på nu ifall jag inte ramlat. Men hur det ska gå med smärtan vet jag inte och som svar på din fråga frappa så kommer smärtan och går ibland kan jag nästan inte röra mig, och jag försöker vara ute varje dag och gå och senare på kvällen har jag så ont så jag gråter.

Nu har jag gjort ett nedtrappningschema själv och ska ta med det och visa honom och fråga vad han tror, ifall det är möjligt att trappa ner så, jag vet att det kommer bli jobbigt, det är väl därför man ska ta det långsamt men det jag gjorde sträcker sig på en månad och då vet jag inte ifall det är för snävt eller inte.

Nu tänkte jag också att om smärtan håller i sig tills jag ska träffa honom igen ska jag bara ta så många som jag skulle enl. nedtrappning var beräknad från början och se ifall det räcker för smärtan och jag inte få allt för mycket abstines/utsättningsbesvär.

Men det är en jäkla sits, man har ont och gör en stor operation och läkarna kastar smärtstillande efter en och sedan när dom tycker att det är dags oavsett om man fortfarande har ont eller inte så ska man sluta och blir sur ifall man inte klarar det pga just smärtan.

Jag har bestämt mig för att om det inte hänt något allvarligt ska jag försöka träna i den mån det går för att bygga upp muskulaturen och iom att man frigör endorfiner så ska det vara lättare att bli fri från dessa typer av mediciner har jag läst någonstans.

Tack för att ni kommer med tips och råd, jag hoppas att smärtan ger med sig snart för det påverkar hela familjen och framförallt blir jag deprimerad känner jag, känns som om man står och stampar på samma fläck och ångrar operationen, fastän jag inte hade något val. Och just ångesten över att behöva ta något som man inte vill men måste. Önskar jag kunde sluta tvärt men har inte den möjligheten att ta den delen för det är ett helvete har jag hört och dessutom inte bra för kroppen.

Vad är det för typ av läkare du ska träffa nu? Du behöver ju få träffa en smärtspecialist. Såna finns! Smärtcentrum etc. Dessutom nån som är ansvarig för din rehabilitering. Så att du inte tar i för mycket eller på fel sätt. 

Kämpa på! Alla läkare borde inte vara läkare och har tyvärr inte så mycket empati eller folkvett över huvud taget är tyvärr min erfarenhet. Nu har du operationen bakom dig och det kommer att bli bättre. Både med smärtan och med läkemedelsberoendet. En dag i taget.  

Tack för det svaret Det behövde jag höra; en dag i taget. Hur som helst efter jag gjort schemat så kändes det bättre och tänkte att jag vill ju sluta med morfinet, det är inte så att jag tar det för att bli hög, men som sagt kroppen vänjer sig. Han jag går hos är specialist inom detta område och han har patienter med svåra smärtor så han borde vara van tycker man att patienterna måste trappa ner, en del svårare än andra och att man kanske inte alltid blir bra efter en sån här operation. Jag var tveksam innan jag gjorde den för hade hört att inte alla blev bra, Och då tycker man att läkaren borde ta det i beräknadet, men som sagt nu har jag ont men tänker ut och gå en sväng för att träna upp, kommer säkert få ont men tänkte fortsätta och se ifall ju mer jag rör mig desto mindre ont får jag plus att jag ska börja på sjukgymnastik.

Men det är lätt till när man är uppe på nätterna pga djävulsk smärta och mår psykiskt dåligt av det och det känns som om livet aldrig blir normalt igen.

Hej!

Min situation har varit väldigt lik din. Blev opererad för snart 5 år sedan och hade väldigt ont. Fick morfin utskrivet och hamnade i ett 5årigt missbruk av opiater. Kroppen vänjer sig snabbt och kräver mer och mer och man bör vara väldigt försiktig med morfin. Jag mår också väldigt dåligt psykiskt och av morfinet fick jag ett lugn och mådde rätt bra och orkade saker jag aldrig annars inte orkar. Nu är jag på behandling och har ej tagit opiater på 3 månader. Det är stor skillnad på bruk och missbruk. Du verkar bruka tabletterna p.g.a din smärta och jag tog dom främst för ruset- för att må bättre psykiskt och fysiskt. Har man ätit morfin länge är det bästa att trappa ur det för om man varit uppe i höga doser och tvärslutar mår man fruktansvärt dåligt. Lycka till!

Men det är då själva fan! 
Läkarna skriver ut och backar inte sedan upp en sund avvänjning.

Min pappa fick morfin i samband med att han opererade bort en cancertumör i matstrupen. Han låg inne ett antal månader för att läka, vå ner smärta och lära om hur han skulle äta.  Det slutade med att vi barn fick fräsa åt läkarna att sluta att droga vår pappa. Han var ju för fan inte kontaktbar stundtals. Han verkade hög och kände knappt igen oss. Väl hemskickad fick han med sig diverse preparat och får mer utskrivet. och sedan var det samma visa igen.

Gå på hårt - du har rätt att få hjälp att trappa ner och komma till en normaldos smärtstillande.  

Har din pappa fortfarande ont?
Det är en viktig fråga om det kvarstår en smärtproblematik, speciellt om den är svår.

En smärtenhet är nog rätt väg och gå om smärta kvarstår.
Där brukar de ha en del expertis om beroende frågor också.

Jo, han har fortfarande ont. Tyvärr samarbetar inte smärtkliniken och hans andra läkare med varandra. Därav medicinlista likt mina poäng på universitetet -= MÅNGA!!

Tack för ditt svarDet kände jag med innan operationen att jag ökat och läkaren visste det han med, dessutom ordinerade han högre dos. Var iaf på läkarbesök hos honom nu och det schemat jag gjort tyckte han såg bra ut och sa att det är kämpigt två dagar men sedan när det lugnar sig går du ner ett steg till. jag trappar ner 5 mg var tredje dag. Har trappat ner 2 steg Men gjorde illa mig häromdagen då var jag tvungen att ta två extra, då var det bara att börja om, men tror det läkaren säjer är förnuftigt att är det jobbigt många dagar stå kvar tills kroppen lugnat sig och sen fortsätt.

Sedan ska jag börja med sjukgymnastik också, sen sa han att försök att vila så mycket du kan när smärtan kommer och jag vill verkligen bli av med dom så när jag gjorde illa mig och jag tog två extra brast det och jag började gråta, faen det kändes som ett nederlag, så nu ska jag vila mycket när den kommer men det är hemskt vilken ångest man får bara av att trappa ner även om det blir bättre.

Det är som du skriver (samma) att dom drogar ner en, sedan skickar hem en med en massa mediciner.