• Anonym (vemsomhelst)

    vägen till snuskgubbe

    Hej på er!
    Tänkte skriva av mig lite och delge er följande berättelse om mig själv. Jag närmar mig nu de 50 och det går minst sagt utför med passionen, samlivet och min sexualitet.
    Började säkert som många andra med att upptäcka hur det gick att onanera och känslan av att lägga av en salva. Höll på så ett par år innan jag äntligen fick min sexdebut. Vi var båda oskulder och jag var kär uppöver öronen. Det tog slut och jag träffade fler tjejer och med öppenhet omtänksamhet och att kunna tala med mina partners blev jag "en hejare" i sängen. Hade svårt att överhuvudtaget förstå att det kunde finnas problem med sex i förhållanden. Det var ju bara att prata med varrandra!! upptäcka och lära sig varrandra! vad är problemet??
    Sexet fungerade helt enkelt bra och var bra på alla sätt.
    Sedan träffade jag min nuvarande fru. Hon fick inte orgasm när vi höll på men jag tänkte att det här löser sig nog med tiden. Det gäller att inte sätta press eller krav utan med tiden löser det sig säkert. Tänkte att sex inte var det viktigaste heller utan det finns andra värden i ett förhållande och saker som skall fungera.
    Men, med åren blev detta ett problem. Jag började få nobben ibland så när jag väl fick komma till så var det över på några juck. Jag kännde att jag började förvandlas till ett sexuellt missfoster. Den forne store älskaren fick nu inte längre spelrum utan sexet skedde nu snart helt efter fruns premisser, in-ut-in-ut-sprut. Jävligt pinsamt, men frun hävdade att detta var det skönaste för henne och på detta sätt skall det ske. Barna kom och åren gick och det blev allt glesare mellan gångerna. Jag tar upp problemet flera gånger med min fru vilket ett tag resulterade i ett sexavtal med schemalagt sex. Tyckte inte detta fungerade, ibland var det som att onanera i en slida. Jag ville ju känna mig åtrådd, inte bara stoppa in!!!. Jag tycker detta är ett större och större problem och är rädd att äktenskapet äventyras av detta. Pratar om det med frun, vi går i terapi vilket avbryts eftersom vi inte har tid med detta anser hon. Jag känner att slaget i sängkammaren är förlorat. Det blir inte bättre, så är det! face it!
    Fy fan, jag mår piss och nu börjar funderingarna kring detta uppta en mycket stor del av min tid. 
    Jag börjar undersöka andra möjligheter, registrerar mig på victoria milan bland annat. inget resultat (så konstigt...) Jag börjar porrsurfa lite grann och runka till x-tube. Jag provar köpa lite telesex. Just nu känns det som om runkandet och telesexet är det som står till buds för att kunna hantera min sexualitet. Inget jag är stolt över eller som jag vågat erkänna för någon. Förrut hade jag ofta sexuella fantasier om kvinnor jag mötte och tyckte om kvinnor i största allmännhet, nu börjar jag mer se på dem som "jävla kärringar". Så kände jag aldrig förrut.
    Det går utför och det känns inte bra. Om jag fortsätter med porrunkande och telesex vet jag inte, men det känns inte bra.
    Där är jag nu.

    Så, bakom varje snuskgubbe finns det säkert en historia

  • Svar på tråden vägen till snuskgubbe
  • BusJohanna

    Stackare, inte är du ngn snuskgubbe!
    Du är frustrerad och missförstådd.
    Förstår verkligen frun allvaret i problemet?
    Kan du få henne att förstå?

    Mitt råd är iaf att försöka komma ihåg och bevara den där killen som ville prata, lära sig och ha det härligt i sängen.
    Gå inte längre än du gjort med porren och det. Lämna hellre din fru än att göra saker bakom hennes rygg eller för den delen saker du skulle skämmas för senare.

    Tycker du låter som att du varit och är en trevlig man. Bevara det och försök få frun att förstå. Förstår hon inte så finns det säkert ngn annan som gör det som du kan gå vidare med.

  • Love me

    Jag tycker det är underbart att du har sån humor i alla fall! Glad

  • Anders 386

    Man kan byta partner även när man närmar sig 50. Du har förhoppningsvis en ganska stor del av livet framför dig.
     

  • Krisokaos

    Samma här... Fast jag är kvinna! Och det blir inte porr och telesex, men det är så hemskt att ha lust och ingen att dela det med!

    Samtidigt är det ju just den man älskar man vill ha det med, inte vem som helst?

    Jag tror att det är hur vanligt som helst...men inte mindre tragiskt för det!

    Har inga råd att ge...

  • NyttNamn

    Snuskgubbe?

    Tycker du låter som en vanlig man med vanliga, normala behov - som du tyvärr inte får tillfredsställda... Obestämd

    Jag är övertygad om att du är låångt ifrån ensam om din situation, och är den förste att beklaga...
    Eftersom du själv anser att "slaget är förlorat" och accepterat situationen - har du ju nästan gjort ditt val eller?

    Jag anser att man i en relation är skyldiga att kommunicera om allt! Kanke särskilt sexbiten, som kan ställa till såå mycket bekymmer - och det verkar vara delen folk kommunicerar allra minst om... Obestämd
    Jag tycker du har rätt att kräva av din fru - att ni pratar om saken (inte en gång, utan håller en levande diskussion om saken!), kanske kommer fram till en lösning som kan passa er bägge, eller något annat (tillåtelse att söka tillfredsställelse på "annan ort", separation etc).

    Men... Så länge du tiger still och "gillar läget" och förminskar dig själv - ja då får du nästan skylla dig själv faktiskt... Sorry...

    Har en närstående i liknande situation... Jag brukar säga att frun har kapat av honom bollarna... Och han accepterar det. Varför gör man så mot sig själv??


    Pour some sugar on me...
  • Anonym (j39)

    Lider mig dig. Samtidigt så vet jag att jag är där om några år. Här det också helt efter fruns premisser och jag känner mig som en robot på autopilot. 100 samtal och jag kommer inte längre. Jag har tröttnat på sexet och även lusten. På något sätt är jag ändå tacksam över det.

    Anders 386,  det är nog inte bara att "byta"...  man delar en historia och man brottas extremt med känslorna att bli ensam i en lägenhet och kanske aldrig mer hittar den rätta.

  • 08Biet
    Anonym (j39) skrev 2013-08-07 15:57:19 följande:
    Lider mig dig. Samtidigt så vet jag att jag är där om några år. Här det också helt efter fruns premisser och jag känner mig som en robot på autopilot. 100 samtal och jag kommer inte längre. Jag har tröttnat på sexet och även lusten. På något sätt är jag ändå tacksam över det. Anders 386,  det är nog inte bara att "byta"...  man delar en historia och man brottas extremt med känslorna att bli ensam i en lägenhet och kanske aldrig mer hittar den rätta.

    Just så är det även för mig.
  • Anders 386
    NyttNamn skrev 2013-08-07 15:55:07 följande:
    Snuskgubbe?

    Tycker du låter som en vanlig man med vanliga, normala behov - som du tyvärr inte får tillfredsställda... Obestämd

    Jag är övertygad om att du är låångt ifrån ensam om din situation, och är den förste att beklaga...
    Eftersom du själv anser att "slaget är förlorat" och accepterat situationen - har du ju nästan gjort ditt val eller?

    Jag anser att man i en relation är skyldiga att kommunicera om allt! Kanke särskilt sexbiten, som kan ställa till såå mycket bekymmer - och det verkar vara delen folk kommunicerar allra minst om... Obestämd
    Jag tycker du har rätt att kräva av din fru - att ni pratar om saken (inte en gång, utan håller en levande diskussion om saken!), kanske kommer fram till en lösning som kan passa er bägge, eller något annat (tillåtelse att söka tillfredsställelse på "annan ort", separation etc).

    Men... Så länge du tiger still och "gillar läget" och förminskar dig själv - ja då får du nästan skylla dig själv faktiskt... Sorry...

    Har en närstående i liknande situation... Jag brukar säga att frun har kapat av honom bollarna... Och han accepterar det. Varför gör man så mot sig själv??
    Bra tänkt, men när det gäller sexlusten är det tyvärr så att den med lägre lust gärna sticker huvudet i sanden - den som har låg sexlust har ofta väldigt svårt att förstå hur en kåt partner känner sig.
    Dom kan inte inse att det är ett så stort problem eftersom dom aldrig upplevt känslan. Och har man låg sexlust funkar det inte att ha sex - det är min erfarenhet.
     
  • NyttNamn
    Anonym (j39) skrev 2013-08-07 15:57:19 följande:
    Lider mig dig. Samtidigt så vet jag att jag är där om några år. Här det också helt efter fruns premisser och jag känner mig som en robot på autopilot. 100 samtal och jag kommer inte längre. Jag har tröttnat på sexet och även lusten. På något sätt är jag ändå tacksam över det.

    Anders 386,  det är nog inte bara att "byta"...  man delar en historia och man brottas extremt med känslorna att bli ensam i en lägenhet och kanske aldrig mer hittar den rätta.

    En fundering... Kan man verkligen säga att man "hittat den rätta" - i en situation tex som ts beskriver, där den ene mår som han gör?

    Det tycker inte jag... Faktiskt...
    Pour some sugar on me...
Svar på tråden vägen till snuskgubbe