Någon mer än jag som sover ut sin depression?

Skulle gärna göra det men eftersom jag har barn går inte det

Okej

Hej sömntutan! 

Jag har en psykisk sjukdom som gör att jag går in i djupa depressioner emellanåt, och jag ville bara säga att du är INTE ensam om att vilja sova dig igenom det! Förmodligen är det bland det vanligaste symptomen för depression enligt psykologer och allt vad det är. Jag brukar ligga i sängen ca. 20 timmar/dygn när det är som värst. Att du inte vill uppleva någonting är också vanligt för mig, samt panikångesten. Det är lättare att försvinna in under täcket än att gå ut bland människor när situationen är som du beskriver.

Du är INTE ensam!  

Vad skönt att höra! Vissa tjatar om att jag ska gå upp och göra saker, men det känns inte bra eller rätt. Jag har också sovit 20 timmar per dygn, det gjorde jag i fyra månader. Nu räcker det med runt 15 timmar.

 
Ja jag vet exakt hur det är när alla tjatar! Får jag fråga om du fått någon medicin mot depressionen? Att ha en så långdragen depression som du har haft nu är otroligt tärande! :(

Det jag kan tipsa dig om är att inte dra på ordentligt helt plötsligt och chocka dig själv för att gå ut bland människor och låtsas som ingenting vilket är det människor i ens närhet vill. Det går inte fort att bli av med en depression, men ta bebissteg i rätt riktning! Jag vet inte hur det är med din hygien men jag var otroligt dålig på att duscha. Om det är likadant för dig - försök sätta dig i duschen/badkaret och bara sitt där. Spola varmt vatten på dig själv och strunta i allt annat, det kommer kännas bättre efteråt.

Istället för att ligga i sängen - förflytta dig till soffan på heltid (förutom på natten)! Sängen är inte längre förknippat med nattsömn för dig utan det är en tillflyktsplats! Om du istället bara flyttar till soffan och är med de personer du bor med (om du bor ensam, bjud dit någon familjemedlem och be dom att bara se på en film med dig eller liknande), då känner du dig absolut inte lika ensam. Att prata är överskattat om du inte känner för det, bara fysisk närhet från en annan människa är ibland det enda som behövs!  

Jag förstår också vad du menar. När jag inte mår bra vill jag helst bara sova. Gärna länge. Orkar inget just då. Jag har ingen diagnostiserad depression - men har stunder i livet då det mesta är jobbigt. Ett "Tungsind" som någon kallar det. Ja - alla säger "gör något" - det kan man inte i det läget, för man är bara för trött. MEN jag måste också säga att sedan jag började träna regelbundet så har jag mått så mycket bättre. Jag har fortfarande perioder då jag bara vill sova. Men nu bryts de av en slags längtan efter fysisk aktivitet. Ibland finns inte längtan där, utan jag tvingar mig på ren envishet att träna. Efter det mår jag bättre. Träning är ju inte svaret för alla. Men man kanske kan hitta något annat som kan dra en tillbaka till lite mera energi i kroppen. Vad som helst, bara man ökar energiflödet lite.

kan det inte vara så att att sova vid sjukdom psykiska som fysiska är ett sätt för kroppen att läka?

Jag tycker nog att du borde ringa till vårdcentralen/gå dit på drop in tid för att kunna få hjälp med dina tunga perioder för det är depressioner du lider av och att få hjälp med att kontrollera dem är något jag verkligen rekommenderar! Att ha tunga perioder är inte roligt och du förtjänar hjälp mot det. 

Haha jag är exakt likadan när det gäller träning! Det hjälper väldigt mycket och sen jag började träna regelbundet i oktober förra året så har allt känts otroligt mycket lättare! Jag är mer stabil och att ha träningen och endorfinerna att se fram emot gör allt lättare! Jag har slarvat med träningen sista tiden vilket jag slår mig själv på fingrarna för rätt ofta men som du säger, när motivationen svackar måste man verkligen tvinga sig själv för man vet att man mår så mycket bättre efteråt! Så håll igång med träningen det är jättebra att du hittat det, motion är bevisat att hjälpa mot depressioner och det gör att man inte lika lätt faller tillbaka i depression! :) 

Jo att sova vid psykisk sjukdom är ett bra sätt att låta kroppen vila upp sig från stress och liknande, men när det är 20 h/dygn i fyra månader som för TS så är det lätt att man blir apatisk och går tillbaka till "spädbarnsbeteende" vilket gör att man bara uppfyller de primära behoven som att äta och andra basgrejer liksom! Så att vila upp sig har du helt rätt i att det hjälper kroppen att läka men för mycket vila hjälper inte kroppen tyvärr! 

till viveca 3: Tack för din omtanke. Ja, det är säkert depressioner jag har. Men jag har numera metoder för att klara av dem på egen hand. Medicin har aldrig varit ett alternativ för mig. Jag tänker mera att tungsinnet beror på en obalans i livet, och så försöker jag ställa den till rätta. Det var värre när jag var yngre och inte kände mig själv så väl. Nu är jag över 30 och känner mig trygg med vem jag är och vad jag gör. Och ja - träning är kanon för just tunga perioder i livet. Kost är en annan sak. Så numera är mina tunga perioder ganska begränsade, och hanterbara. Men tusen tack för din omsorg!