Ingen kontakt med sitt barn!?!

Modigt av dig att skaffa barn med någon som du vet så lätt struntar i sitt barn...

Är det kanske så att han faktiskt inte VET hur han ska gå tillväga?

Tycker absolut att du ska ta tag i saken. Det är som du säger djupt omoraliskt att skita i sitt barn. Ingången som DU har i det här är att DITT barn, har rätt att lära känna sitt syskon.

Det är väldigt dumt och jag är väldigt ledsen över att ha skaffat barn med någon som struntar i sitt barn. Jag har hela tiden trott att det inte var så som det såg ut. Jag försökte förstå honom ur ett psykologiskt perspektiv, där jag tänkte att allt har gått så fort och att han är förvirrad och inte vet vad han ska göra. Men jag försöker ge honom konkreta exempel på vad vi kan göra och tiden bara går och det händer ingenting. Jag försöker göra allt för någonstans innerst inne förnekar jag nog att det finns en chans att mannen jag älskar kan vara så känslokall....

Hur är hans ex? Din kille kanske inte orkar med en utdragen strid om umgänge? Är hon en fullkomligt hämndlysten galning, kan det bli en rejält utmattande strid, och har han orken? Har du?

Tror inte att han är känslokall, då skulle han strunta i dig o erat barn med, tror han helt enkelt är rädd, inte vet hur man går tillväga och kanske rent av har skamkänslor...ju längre tid det går, desto svårare blir det....

Kämpa för ditt barns rätt till att ha en relation med sitt syskon.

Jag vet inte hur hon är för att jag inte har haft med henne att göra. Min man snackar ju skit om henne men det gör man ju ofta om sina ex. Jag kan tänka mig att det kan bli svårt och utmattande. Det kan kanske även skapa problem mellan oss två. Men jag kan inte acceptera att man bara struntar i att försöka bara för att man inte "orkar". Hur kommer det här barnet tänka sen? Pappa fanns inte med under min barndom för att han inte orkade, det var för jobbigt att kämpa för mig... Låter helt sjult i mina öron. Jag funderar på att helt enkelt själv ta kontakt med exfrun, barnen ska ju inte behöva lida och inte få träffa sina syskon bara för att föräldrarna inte orkar med varandra. Men är det att gå över gränsen om jag gör så?

Nej, det är inte att gå över gränsen.

Nej, jag tycker att du inte går över gränsen, tvärt om, tycker du tänker helt rätt!! Det du kan göra är att ringa familjerätten och boka ett möte, och beskriva för dom vad era känslor, rädslor eller önskemål är.

Genom dom får ni all information och hjälp för att "komma igång" så att säga, men var även beredd på att även exet kommer att bli kallad till samtal, så det kan mycket väl bli bråk om din kille o exet är "fiender"....

 

Du kan kontakta exet, men vägrar hon så tycker jag inte att du ska börja bedriva en stor rättssak ang umgänget.
Det ligger inte på dig att göra det, du har helt enkelt inga befogenheter för det. Du kan säga åt din man, men vill han inte så låt det va.
Jag tror du gör ett stort misstag om du driver honom in i en process som han utav någon anledning inte vill. Antagligen har han en väldigt bra anledning till att backa, du vet ju inget alls om exet. Han har kanske underdrivit när han pratar om henne............
Lätta inte på locket till Pandoras ask, jag tror du kommer att få det surt igen många gånger om

Ligg i så fall lågt och kontakta hans barn senare när det blivit stort nog att sköta sina egna förehavanden. 

Nu vet jag inte huruvida din man ville ha barn med den här kvinnan eller inte, men i mitt fall så fick jag pappan att ha umgänge med sitt barn. Inte bra. Pappan (min man) vill inte ha barn, har aldrig velat men blev lurad (jo, man kan bli lurad) och när vi träffades fanns inget regelbundet umgänge och han ville inget ha. Jag trodde, felaktigt, att det handlade om att barnet var så litet, det var svårt att få till utan att mamman var närvarande osv, men nu efter 1½ års umgänge så är min man helt psykiskt nedbruten av detta, han VILL verkligen inte. Barnet märker inget, än, men rädslan att barnet ska känna sig oönskat är stor så vi är i valet och kvalet nu hur vi ska göra.

Så TS, att DU vill att han ska ha umgänge kanske inte är det bästa vare sig för barnet eller pappa. VILLE pappan däremot ha barn så är det jävligt dumt av honom att han skiter i det barnet nu, MEN mamman kan vara rabiat och ens egen hälsa är faktiskt mycket värd den också.