Felicia försvann - boken som Anna Wahlgrens dotter skrivit

Solveig og Kosinus

Felicia försvann - boken som Anna Wahlgrens dotter skrivit

Jag har just läst boken Felicia försvann av Felicia Feldt.

Jag har alltid tyckt att Wahlgrens råd för barnuppfostran är motbjudande och går emot varje föräldrainstinkt jag har. I boken beskrivs en tragisk barndom.

Är det så att Wahlgren säger att dottern ljuger? Det antyds i boken.

Ja, Wahlgren tycks då inte ha någon empati för varken sina egna eller andras barn. Hon säger, såvitt jag förstår, att F "minns fel" och att F försöker rida på Wahlgrens kändisskap genom att sprida snaskigheter för att själv bli uppmärksammad.
Är absolut ingen expert men Wahlgren verkar vara ha någon slags personlighetsstörning typ narcissism. Om så inte är fallet kanske det bara är så att hon inte tycker om F.

Vet inte vilket som är värst.

Apmor2

Det är en usel bok!

Solveig og Kosinus

123 skrev 2013-08-08 21:08:35 följande:

Ja, Wahlgren tycks då inte ha någon empati för varken sina egna eller andras barn. Hon säger, såvitt jag förstår, att F "minns fel" och att F försöker rida på Wahlgrens kändisskap genom att sprida snaskigheter för att själv bli uppmärksammad.
Är absolut ingen expert men Wahlgren verkar vara ha någon slags personlighetsstörning typ narcissism. Om så inte är fallet kanske det bara är så att hon inte tycker om F.

Vet inte vilket som är värst.

Ja, om det som beskrivs i boken stämmer så måste ju Wahlgren nästan ha nån form av störning.

Apmor2 skrev 2013-08-08 21:09:36 följande:

Det är en usel bok!

På vilket sätt menar du då? Jag tycker att den var undrerligt, hattigt skriven och bitvis ganska diffus. Men den ger en intressant inblick i en tragisk barndom.

Apmor2 skrev 2013-08-08 21:09:36 följande:

Det är en usel bok!

Ja, fast det är nog svårt att vara saklig och hitta rätt formuleringar när det handlar om en själv och de kränkningar man blivit utsatt för.

Tycker det är långt värre att läsa tex Jan Guillou som livnär sig på sitt skrivande men ändå inte får till det.

Solveig og Kosinus

Hon har visst ändrat namn? De verkar ju inte stämma. Brodern Simon hette tex Aron på riktigt verkar det som.

Jag förstor inte grejen med piloten och kvinnan i snön i början. Vad är det en metafor av? Och begravningen i slutet, önsketänkande?

Fanny b

Solveig og Kosinus skrev 2013-08-08 21:23:20 följande:

Hon har visst ändrat namn? De verkar ju inte stämma. Brodern Simon hette tex Aron på riktigt verkar det som.

Jag förstor inte grejen med piloten och kvinnan i snön i början. Vad är det en metafor av? Och begravningen i slutet, önsketänkande?

Hon ändrade namnen. Den första delen, om piloten och kvinnan i snön förstår jag inte riktigt heller. Tror att kvinnan ifråga är Felicia, hon räddas av piloten och tinar upp, och då märker hur dåligt hon mår. Den sista delen tolkar jag som att Felicia bokstavligt eller bildligt ser eller vill se mamman som död.

Jag tycker Felicias bok är dåligt och inte trovärdig. Nu tror jag inte att hennes barndom var så bra, det räcker med att läsa det mamman har skrivit om barnuppfostran för att jag ska tycka det. Men jag tror inte helt och hållet att dotterns version om allt hon nämner i boken stämmer helt och hållet med verkligheten. Dels på det diffusa sätt hon beskriver saker och mycket av det hon skrev som handlade när hon var vuxen tycker jag är orimligt,

Plopps80

Tycker också boken är grymt dålig. Tror att hennes minnesbilder är något förvridna. Hon verkar vara en trasig själ och mamman var nog bedrövlig men har svårt att finna allt i boken som trovärdigt. Hon lider ju av en psykisk sjukdom och det kan nog förvränga uppfattningen om barndomen.

Solveig og Kosinus

Jag har också lite svårt att tro att allt stämmer. Boker är så himla fragmentarisk och det känns tydligt att Felicia mår väldigt dåligt och bara det kan ha förvrängt minnesbilder.

Ja är lite besviken då jag väntat mig att få veta mer av vad som hänt bakom kulisserna.

Apmor2

Solveig og Kosinus skrev 2013-08-09 07:01:28 följande:

Jag har också lite svårt att tro att allt stämmer. Boker är så himla fragmentarisk och det känns tydligt att Felicia mår väldigt dåligt och bara det kan ha förvrängt minnesbilder.

Ja är lite besviken då jag väntat mig att få veta mer av vad som hänt bakom kulisserna.

Jag håller med om detta + att vissa saker som tydligt upprör Felicia har med tidsåldern att göra. Hon är exempelvis förfärad av att Anna röker inomhus osv.

Med det sagt tror jag att Anna inte verkar va riktigt riktig och borde verkligen inte föreläsa om barnuppfostran.

Solveig og Kosinus skrev 2013-08-08 21:12:43 följande:

Ja, om det som beskrivs i boken stämmer så måste ju Wahlgren nästan ha nån form av störning.

På vilket sätt menar du då? Jag tycker att den var undrerligt, hattigt skriven och bitvis ganska diffus. Men den ger en intressant inblick i en tragisk barndom.

Ja den va hattig, jag läste ut den på nån timme. Den är barnsligt skriven och dåligt formulerad. Och vad in i helskotta hade inledningen att göra med resten av boken?

123 skrev 2013-08-08 21:18:14 följande:

Ja, fast det är nog svårt att vara saklig och hitta rätt formuleringar när det handlar om en själv och de kränkningar man blivit utsatt för.

Tycker det är långt värre att läsa tex Jan Guillou som livnär sig på sitt skrivande men ändå inte får till det.

Visst kan det vara svårt att skriva om en själv, men hon ska vara författare. Hade boken inte handlat om Anna (på ett negativt sett) så kan jag inte se att ett seriöst förlag hade gett ut den.

Om det är så hon skriver, är iaf inte jag motiverad att köpa hennes andra alster.

Vitamin

Jag har (nära) släkt som bodde i närheten av familjen W och ett av släktingbarnen gick i samma klass som Felicia.

Släktingmamman berättade för massor av år sedan, när AWs barnabok just kommit ut, om AW och i vilken "status" hon befann sig när hon kom i till föräldramöten eller sågs ute på byn t ex.
Hur barnen gick klädda och vad som hamnade i varuvagnen på mataffären kontra systemkassarna. Att folk kom och gick i strida strömmar osv. Hur AW bemötte byns befolkning och försökte skaffa sig "gräddfil" gärna med hjälp av osande eder om någon sade emot.

Rent skvaller, javisst.
Men främst en reaktion på Barnabokens innehåll och bilden av AW i tidningarna, kontra släktingens egen upplevelse.

Vi diskuterade Felicias bok när den kom ut.
Släktingen kan givetvis inte verifiera allt som skrivs där, men oavsett om allt i boken inte stämmer med verkligheten så anser hon att AW inte borde ha (haft) hand om några barn alls.

Sulitelma16

Kopierar ett inlägg ur en blogg. Inte jag som skrivit, men klokt och tänkvärt.

Ingen i det här landet kan ha undgått att veta att Anna Wahlgrens dotter har gett ut en bok.
Boken heter Felicia försvann. Boken ska även bli pjäs på stadsteatern. Jag tror att den pjäsen kommer att minska medelåldern radikalt bland teaterbesökarna.
Man brukar annars säga att de främsta teaterbesökarna är sexuellt otillfredställda kvinnor i femtioårsåldern. I det här fallet lär det nog bli en vädig fart på småbarnsmammorna i tjugofem-trettioårs åldern. Anna Wahlgren är ju främst känd för sin bok om barnuppfostran.

Jag känner inte Felicia.
Jag känner inte heller Anna Wahlgren.

Jag har barn men har aldrig läst barnuppfostringsböcker och då inte heller Barnaboken av Anna Wahgren.
Jag har heller aldrig tillbringat tid på föräldraforum.
Min tid har jag tillbringat tillsammans med barnen.

Jag vet inte om Barnaboken är något att ha eller inte.

Men en sak vet jag.
Jag tycker synd om Anna Wahlgren. Hon är gammal och hon lever och Felicia verkar önska livet ur henne. Det finns en begravning med i boken. Det är som ett symboliskt modersmord som äger rum inför hela svenska folket. Många människor gör nog symboliskt upp med sin mor eller far eller med både far och mor.
Men bör denna uppgörelse och i detta fall så hatfyllda få göras i en bok, på en teaterscen och hör och häpna på altare i svenska kyrkor.

Jag tycker ännu mer synd om Felicia än om Anna Wahlgen. För hatet kan aldrig göra en människa fri. Felicia är snart femtio år gammal och ändå pratar hon om hatet som en rättighet.

Jag är medlem i svenska kyrkan. Jag är troende. Jag är troende och undrande inför den svenska kyrka som jag tillhör.
Flera kyrkor runtomkring Stockholm har upplåtit sina lokaler, ja även det heliga altaret till Felicia. Felicia har där fått tala fritt om rätten att inte försonas och om rätten att inte förlåta.

För mig som kristen är förlåtelsen det centrala i hela kristendomen. Om vi inte kan förlåta och om vi inte kan försonas, ja då blir det mycket svårt att leva med varandra.

Felicia har stått oemotsagd.

Jag anser att kyrkans personal skulle sagt att sådana föredrag hör inte hemma i deras lokaler.
Jag anser också att som kristen skulle man ifrågasätta hur Felicias egna barn, syskon och mamman Anna Wahlgren som faktiskt lever mår i detta.

För mig är att vara kristen att handla gott. Det är inte alltid lätt. Ibland kan man ha intentionen att vara god, men det leder inte riktigt dit.

Men ett föredrag i kyrkan om att inte försonas om att ha rätt att hata sin mor kan aldrig, aldrig leda till något gott.
En sådan kyrka måste på djupaste allvar begrunda sin värdegrund.

_________________

Fanny b

Sulitelma16 skrev 2013-09-13 19:18:44 följande:

Kopierar ett inlägg ur en blogg. Inte jag som skrivit, men klokt och tänkvärt.

Ingen i det här landet kan ha undgått att veta att Anna Wahlgrens dotter har gett ut en bok.
Boken heter Felicia försvann. Boken ska även bli pjäs på stadsteatern. Jag tror att den pjäsen kommer att minska medelåldern radikalt bland teaterbesökarna.
Man brukar annars säga att de främsta teaterbesökarna är sexuellt otillfredställda kvinnor i femtioårsåldern. I det här fallet lär det nog bli en vädig fart på småbarnsmammorna i tjugofem-trettioårs åldern. Anna Wahlgren är ju främst känd för sin bok om barnuppfostran.

Jag känner inte Felicia.
Jag känner inte heller Anna Wahlgren.

Jag har barn men har aldrig läst barnuppfostringsböcker och då inte heller Barnaboken av Anna Wahgren.
Jag har heller aldrig tillbringat tid på föräldraforum.
Min tid har jag tillbringat tillsammans med barnen.

Jag vet inte om Barnaboken är något att ha eller inte.

Men en sak vet jag.
Jag tycker synd om Anna Wahlgren. Hon är gammal och hon lever och Felicia verkar önska livet ur henne. Det finns en begravning med i boken. Det är som ett symboliskt modersmord som äger rum inför hela svenska folket. Många människor gör nog symboliskt upp med sin mor eller far eller med både far och mor.
Men bör denna uppgörelse och i detta fall så hatfyllda få göras i en bok, på en teaterscen och hör och häpna på altare i svenska kyrkor.

Jag tycker ännu mer synd om Felicia än om Anna Wahlgen. För hatet kan aldrig göra en människa fri. Felicia är snart femtio år gammal och ändå pratar hon om hatet som en rättighet.

Jag är medlem i svenska kyrkan. Jag är troende. Jag är troende och undrande inför den svenska kyrka som jag tillhör.
Flera kyrkor runtomkring Stockholm har upplåtit sina lokaler, ja även det heliga altaret till Felicia. Felicia har där fått tala fritt om rätten att inte försonas och om rätten att inte förlåta.

För mig som kristen är förlåtelsen det centrala i hela kristendomen. Om vi inte kan förlåta och om vi inte kan försonas, ja då blir det mycket svårt att leva med varandra.

Felicia har stått oemotsagd.

Jag anser att kyrkans personal skulle sagt att sådana föredrag hör inte hemma i deras lokaler.
Jag anser också att som kristen skulle man ifrågasätta hur Felicias egna barn, syskon och mamman Anna Wahlgren som faktiskt lever mår i detta.

För mig är att vara kristen att handla gott. Det är inte alltid lätt. Ibland kan man ha intentionen att vara god, men det leder inte riktigt dit.

Men ett föredrag i kyrkan om att inte försonas om att ha rätt att hata sin mor kan aldrig, aldrig leda till något gott.
En sådan kyrka måste på djupaste allvar begrunda sin värdegrund.

_________________

Jag tycker också det är märkligt att FF fått hålla föredrag om detta ämne i kyrkor. När det gäller FF:s inställning till detta är min mening, baserat på det skrivit i sin bok och även i intervjuer att hon gör motstatsen till att hävda rätten att inte enas. Just för att hon ofta har nämnt detta, vilket jag tycker visar att hon inte är redo för att gå vidare i sitt liv. För som jag ser det är en stor skillnad mellan att ta avstånd från en vän/familjemedlem med känslan att man inte förstår dennes handlingar och att i en bok skriva tydligt att jag hatar min mamma/pappa/bror/syster. Just för att de sista tycker jag visar att det finns känslor kvar för personen ifråga.

Felicia försvann - boken som Anna Wahlgrens dotter skrivit

INNEHÅLL