Vad stör ni er mest på medans ni försöker bli gravida?

Att alla runt om lyckas och att  flera t.o.m är inne på tredje barnet sen vi började försöka. Även ett par som adopterade fick förstås sen ett biologiskt barn! Bebismagar är också gräsligt och undviks så gott det går.

Ja att de som adopterar sedan blir gravida pratas det en del om, det är väl för att de släpper bebistankarna och slappnar av? =) Lycka till med "verkstan"

Allt ovanstående, olika gånger. I olika perioder.

Ibland kan jag låta bli att öht tänka på gravidmagen som sitter i vår soffan, medan frågan "Börjar det inte vara dags snart?" kan skära som en kniv i hjärtat och tvärtom. Ibland är magarna värre. Precis som känslan av att "alla andra" ploppar ut ungar till höger och vänster ibland kan vara extra påtaglig och det goda rådet att "Slappna av, tänk inte på det, ha inte så bråttom.. så ska ni se att det händer när ni minst anar det!" kan vara det värsta jag hört på hela veckan.

Nu är vi dock i den situationen att vi har ett barn, som är 7år, men ett syskon verkar inte vilja dyka upp alls. Det gör att jag inte känner mig "hemma" någonstans, för jag har ingen rätt att gnälla tycker dom som är helt barnlösa, och dom som har flera barn tycker ofta att "Men vad skönt för er, bara ett barn att skämma bort och lägga fokus på!" eller tvärtom "Varför i hela friden har inte XXX fått ett syskon ännu? Barn behöver syskon!" och jag vet inte hur jag ska hantera någon av situationerna.

Nej,det är en total myt att man kan bli gravid av att sluta tänka eller slappna av! För det krävs dessutom medvetslöshet,vill man ha barn tänker man på det. Ca 4% av alla som adopterar får senare biologiska barn och det är lika många som  de som inte adopterat. Anledningen är att de allra flesta "bara" är infertila och extremt få verkligen sterila och då kan det gå till slut spontant.

Men tack för lyckönskningen!

Det värsta med att vara ofrivilligt barnlös är när folk säger att man skall slappna av, för då blir man gravid. Vad fan vet Ni om det?! 

Jag är en av de som fått mina barn väldigt lätt. Jag undrar om ni avskyr MIG som människa (mer eller mindre) eller bara de fakta att jag är gravid ? Skulle det tex kunna förstöra en vänskap?

Jag kan ju bara svara för mig själv, men jag skulle aldrig någonsin låta det förstöra en vänskap! Vi har vänner som har 3, 4 och till och med 5 barn. Jag är jätteglad för deras skull och jag tycker om alla av deras barn. Jag skulle aldrig någonsin missunna någon ett barn, bara för att vi verkar ha svårt att få fler. Jag kikar gärna på ultraljudsbilder, köper presenter till bebisarna, går på dop och lyssnar på historier om förlossningar osv.

Det kanske beror på att vi faktiskt har ett barn. Jag kanske hade resonerat annorlunda om vi var helt barnlösa. Det vet jag inte. Jag hoppas inte det.

En person som har väldigt lätt för att bli gravid kan ju rå över det lika lite som en person som har svårt att bli gravid hehe

Jag skulle aldrig i livet umgås med dig,gammal bekant,släktning eller ny bekant. Klarar det bara inte,har inget med dig personligen att göra utan dina barn och graviditeter. Jag mår fysiskt illa av att se gravida,får ångest och vill spy och det är för att ni så starkt påminner mig om vad jag själv kämpat för i så många år,men inte kan få. Undantaget skulle vara nån som antingen är äldre och försökt flera år eller nån lite yngre som kämpat många år längre än vi,men jag har hittills bara känt såna som lyckats utan minsta lilla kamp. Du skulle m.a.o inte vilja umgås med mig heller så ingen förlust åt nåt håll. Tyvärr,jag älskar ju bebisar och barn-det är ju därför jag vill ha egna!

Att andra står ut med gravida fattar inte jag,men de har väl starkare nerver än jag...

Inget utav dem. Jag avskyr inte andra för att de blir gravida. Jag avskyr mig själv för att jag inte blir det... 

Visst hugger det till i hjärtat när man får veta att någon är gravid, och som jag skrev ovan så kan jag i perioder tycka att det är jobbigt att se gravida eller liknande. Därför kanske jag inte väljer att umgås med min gravida vän varje vecka under hennes graviditet, men det finns veckor när jag mår bättre och kan hämta styrka ur hennes graviditet istället för att enbart se på den med avundsjuka i blicken.

Jag är också sådant som delar med mig av mina känslor till mina vänner, så mina gravida vänner vet om att vi försökt och försöker och dom kan då förstå mig på ett helt annat sätt.

Men jag vill inte bli bitter och jag förstår ju mina vänner som har sina 3-4 barn, för jag vill ju också ha fler barn! Och bara för att vi har svårt, så skulle jag ju inte önska det på mina vänner. Jag vet ju hur ledsamt, hur frustrerande och jobbigt det är. Det skulle jag inte önska någon. Istället försöker jag välja att vara glad för deras skull! Och att själv kunna hämta styrka att orka fortsätta kämpa och försöka från deras graviditeter.