Konflikter med partnern då barnen är här

Vad handlar konflikterna om ?

Det är olika, kan handla om vadsomhelst. Det handlar dock nästan aldrig om barnen... Jag fattar inte varför vi blir sådär mot varann, känns jättejobbigt då vi annars har det så bra!

Jag känner precis igen det. Hela stämningen blev spänd, så vilken liten skitsak som helst kunde trigga igång det.
Man gick liksom runt med en inneboende irritation. 

Jag beklagar, men åh vad skönt att höra att man inte är ensam. Vad gjorde du åt situationen? Blev det bättre?

Vad jobbigt det låter.

Men om ni är medvetna om detta båda två så testa att ta ett djupt andetag och gå undan en stund. Tänk efter om det verkligen är något att irritera sig på.

Om man medvetet jobbar på det tror jag man kan få bort det. Lite egen kbt liksom.

Lycka till!

Nu gällde detta äldre barn, så vi/min sambo ändrade i umgänget till att dom kom och hälsade på istället när vi var lediga och hade tid och ork att umgås.
Det var ett irritations moment hos alla inblandade, barnen var vana att få va ifred och här var det  liv i luckan eftersom våra barn var små. Vi var trötta och inte speciellt pigga på att sitta och umgås mitt i veckan. Sen tyckte barnen det var för långt till bussen osv.

Så han pratade med dem om det inte var bättre att dom kom och hälsade på istället när vi var lediga, tex på helgen.
Det funkade bättre för oss alla, att dom kom över dagen istället. 

Men har ni yngre barn som kommer så är ju inte detta ett alternativ för er. 

Så försöker vi nog göra, men det är som om spänningarna inte riktigt vill släppa. För mig går det oftast över, men då sambon blir sur är han sur länge, tyvärr... Men du har rätt, oftast är det ju inget att irritera sig på egentligen. Men det är ju så dags att tänka på det då humöret redan farit åt skogen...Jo, barnen är mindre, så det är inte ett alternativ. Handlar inte egentligen om att vi inte orkar umgås med dem, det är nog vår inställning till att ha dem här som jag tror saken gäller...

Japp!

Jag har också funderat på varför det blir så och kommit fram till att jag känner mig obekväm och kan inte riktigt slappna av, och min man blir lite märklig och beter sig inte som normalt.

Samma är det nog för mig, jag blir obekväm, spänd och som följd: lättretlig. Men vad är det som gör männen så konstiga? Hur har du kommit vidare från det? Eller får man lära sig leva med det bara?

Ja det också, jag kunde inte heller slappna av.