särbehandlar bonusbarn/egen son orkar inte

"Det" kommer inte att sluta bara av sig sjäkv. "Det" är inte som regnet eller så.

Din man väljer att göra så här. Tycker han att det är något fel att behandla barnen olika? Tycker han ens att han gör det?

Att du tycker illa om hans barn för vad pappan gör känns väldigt tråkigt. Du tror inte att det kan påverka en del?

Det är din sambo det är fel på... INTE tonåringen!!!!!!

Om pappan har gjort likadant i fem år trots att både du och föräldrarna har pratat med honom så kommer han att fortsätta göra likadant. Han kommer inte att ändra sitt beteende.

Det är upp till dig att välja om du står ut att leva på det här sättet eller om du vill leva utan honom. Hårt men tyvärr sant.

Trist att inte få till fungerande relationer på så lång tid. Men jag kan också föreställa mig att det inte är särskilt lätt att som tioåring bli ställd inför det faktum att man förväntas bo ihop med fem barn och sedan dessutom få ett syskon. Den ekvationen tänker jag mig skulle kräva rätt mycket fingertoppskänsla, empati och kompetent vägledning av både föräldern och den andra vuxna. 

Jag tycker mig känna igen trådstartaren från andra trådar, och om jag har rätt i det så måste mitt råd bli att ni bör bryta upp. Du verkar missnöjd med en rad saker och ni verkar inte tillsammans ha någon direkt förmåga att reda ut problemen.  

Har pappan och sonen bott ensamma varannan vecka i nio år innan du kom in i bilden?

Jag har varit där du är idag. Det blev inte bättre förrän alla barnen blev vuxna, tyvärr.

Var på väg att lämna många gånger men mina barn ville trots särbehandlingen inte bryta upp.

Dock hade jag ingen dålig relation till styvbarnen men däremot tog det mycket av mina känslor för maken.

Som tur var fick vi inga gemensamma barn. Då hade jag med absolut sannolikhet brutit upp just på grund av särbehandlingen av de tidigare barnen som inte bodde här heltid.

Jag har ingen illusion om att just vårt gemensamma barn, som skulle ha funnits i vardagen, hade varit i närheten att kunna konkurrera med de äldre varannan vecka/varannan helg barnen. De avgudades, dyrkades, hade totalt frikort till precis allt och skulle alltid särbehandlas.

Nu när detta hör till historien har vi lappat ihop och gått vidare och nu är det ingen skillnad i hanteringen av de vuxna barnen.