Finns det något hopp att vi hittar tillbaka?

Hej, är nere i en riktigt depression, tjejen jag träffa för 3 år sedan sa för 3 veckor sedan att hon är redo att träffa en ny och vill ge det en chans..

Hon har berättat att hon verkligen va riktigt kär i mig, men jag var osäker i början och gav inte allt, vi bodde ihop och hade taskigt men pengar efter ett tag då jag blev utan jobb, vi båda gick ner oss och jag blev allt mer surt och tråkigt, vi hade inte riktigt pengar till mer än och renovera. 

Vi flytta isär för ganska precis ett år sedan efter att bott tillsammans i två år och de var väl först då jag riktigt förstod vad jag missat, att jag verkligen älskar henne.
Och nu har vi väl försökt sedan dess tills för 3 veckor sedan, jag har velat för mycket och för fort så hon har känt sig pressad osv över sex jag ibland tjatat om, det gjorde att det blev fler onödiga bråk ifrån min sida, men tänkte inte så då. Jag förstår jag pressat henne till att vilja mer än vad hon kände för och att det tog på allt.

För 3 veckor som sagt så sa hon under ett litet bråk att hon inte känner en framtid finns nu, och att hon kan tänka sig hitta en annan för att bli lycklig igen som hon säger. 

Och i helgen kom jag på henne att träffa en annan kille, som hon antagligen iaf har pratat med sedan en liten tid tillbaka iaf. Blev helt förtvivlad och kontakta henne och bad få kommer över när hon hade tid över, fråga rakt ut och sa hon kanske träffat en kille, inget seriöst än. Blev helt förtvivlad sur och ledsen, jag bad om mina saker som jag hade liggande hos henne och även ett halsband jag givit henne en månad tidigare av nån anledning i stundens heta för förtvivlan, jag bad även om att ta hunden vi köpt tillsammans och gick.. Hon sa att hon hör av sig någon gång precis innan jag gick för hon vill inte förlora mig helt, utan vill ha mig som en god vän..

Skrev på kvällen ett meddelande om det ena och det andra, förlåt och att våran hund givetvis är hennes också, är ingen perfekt människa jag vet, men vem är det. Jag gör saker och tänker sen ofta när jag kommer i kniviga situationer.

Sedan dess har vi inte hörts..

Grejen är den att vi träffat väldigt ofta under detta året vi bott isär kanske 2-3 ggr veckan, sovit hos varandra nästan varje helg. 
Och ofta vill hon att jag bara skulle hålla om henne när vi sov och sa ibland att vi hade något speciellt och att hon kände sig trygg med mig i sin närvaro. Jag kan ärligt säga att jag förstört många av dessa kvällar igenom att vilja ha sex och tjata och förklara hur svårt det är för mig, utan att kanske förstå henne.. Dumt jag vet, förstår det nu.

Jag är 25 och hon 22 om det nu spelar någon roll. 

Vad ska jag göra? Tänker på henne hela tiden, vill höra av mig men gör det inte för det skulle kännas fel.

Jag tänker på att om vi sagt upp kontakten tidigare och låten tiden fört oss tillbaka kanske vi aldrig vart här, för nått speciellt har/hade vi iaf väldigt nyligen trots allt. Skit jobbigt.

Finns det något hopp?