Vad betyder ordet "att" egentligen?!

Tror det används då det följande verbet har ett förklarande syfte. Jag skulle gissa ATT (hihi) det har samma ursprung som engelska ordet attending (antagligen något latinskt). Tycker språkhistoria är superintressant, någon annan, mer kunnig, får gärna hjälpa till :)

Jag har också tänkt i de banorna, men meningen "jag tycker att du är fin" stjälper den teorin. Det måste ju vara någon form av bindeord?

"Att" är ju också det vanligaste ordet i svenska språket!

g3.spraakdata.gu.se/saob/show.phtml

Jag har hört att "och" är det vanligaste svenska ordet.

Ordet "att" är ett infinitivmärke och används då dels framför grundformen av verb; t..ex att sjunga, att dansa: Han tycker om att dansa....

Det kan också användas tillsammans med konjunktioner (bindeord), och då uttrycker "att" någonting (tog exempel från nätet):
 
Han sa, att han skulle komma senare.
Att de skulle komma hem snart, visste alla på gatan.
Greta tyckte, att barnen skulle gå hem.

Fortsätter man att läsa på om ordet "att" så fungerar det tillsammans med andra ord och inleder bisatser. 
"Därför att" "Så att" "På grund av att".....etc. 

Låter dels vettigt och dels som att (haha) det egentligen inte går att sätta det i något särskilt fack. Ofta kan man ju slopa ordet också, typ "äta mat är gott" funkar ju också ist för "att äta mat är gott". Fast det kanske blir en ofullständig mening då? 

Sen tänkte jag på det här med en och ett, är det sant att det inte finns någon regel för det? Jag har många utländska vänner som blandar ihop det och alls inte förstår ur det ska användas, men de gör ju sig förstådda naturligtvis. Och jag som bott i Sverige hela mitt liv blir aldrig förvirrad, det måste ju va något medfött, typ... 

De hamnar nog på delad förstaplats :P

Ja, du har rätt. Det går nog inte att sätta i ett fack (där ska det vara!). I talspråk väljer vi ofta bort det ja men i skrivet språk ska det fortfarande vara där för att vara grammatiskt rätt skrivet. 

Regeln för en och ett: ord som när de böjts slutar på n har oftast en framför sig och slutar de på t ett,

T.ex En skinka - skinkan     En hund - hunden etc 

Ett bord - bordet           Ett plåster - plåstret

Det finns undantag och det finns ord där det är tillåtet att både säga en och ett framför. Kanske är det därför de blir förvirrade?  

Jo, men det finns väl ingen regel som säger om man ska använda ett eller en om man inte vet eller vet hur ordet böjs. 

Om man har ett substativ i grundform (t.ex apelsin) går det väl inte att veta om det heter en apelsin eller ett apelsin om man inte lärt sig det.  

Om ordet är samma i plural och singular är det oftast "ett" framför, är det olika så är det "en".
Ett bord - flera bord
En hund - flera hundar

Dock kräver ju det attan vet vad orden skall vara i plural

Regel och regel men det blir ju en regel vi lär våra barn. Det ska ju vara på ett visst sätt och det andra är fel. Nu är det t.ex tillåtet att säga ett apelsin men det låter väldigt fel i mina öron. Skulle man säga en hår eller ett människa så hade det ju egentligen inte vart acceptabelt, man hade tillrättavisat. 

Du har ju också "Den" och "Det" att rätta dig efter: "Det trädet" - "Ett träd"......"Den blomman" - "En blomma"

 

Du kanske ska googla ordet regel och sen läsa frågan igen....