Borde jag skaffa en kattkompis?

Skulle inte skaffa en till katt, säger jag som är helt emot ensamkatter. Men hon är tio år så absolut inte en kattunge där livet går ut på att busa. Om hon är ranglåg OCH tio år så kommer det att bli mycket svårt att sammanföra henne med en annan katt.

Jag är också emot ensamkatter men jag tror inte heller på att en kattkompis är bra. Vi har en tolvårig honkatt med väldigt liknande personlighet, förra året förlorade vi vår andra katt och vi har funderat på att skaffa en till katt men kommit fram till att det nog inte skulle funka. En kattunge har massor av energi och vill leka och busa konstant. En vuxen katt vet man aldrig om den går ihop med en annan vuxen katt.

Ja, det är väl ungefär så jag har tänkt också. Samtidigt så märks det att hon älskar att leka, men hon vågar liksom inte leka med oss så länge. Det blir några drag med leksaken sen går hon och gömmer sig igen. På nätterna brukar hon låtsas att våra strumpor är kattungar, bär dem i munnen och gömmer dem i små högar i hörnen. Mycket med denna katt är hjärtskärande, man vill verkligen göra henne glad för det finns nåt sorgset i hennes blyghet! Jag kanske bara tillskriver henne mänskliga känslor nu :) men det skulle vara så mysigt om hon kunde bli boostad av en kompis istället. Men det är väl inte så sannolikt att det blir så om jag skulle försöka...

Mjaaa, mjooo, om du kollar med katthemmen i dina traker och verkligen letar efter en lämplig katt så kan det funka! Det bör vara en mycket stabil katt som är trygg i sig själv och är genomsnäll med alla katter, och den fär absolut inte vara ranghög på annat sätt än att bara vara omtyckt av andra katter. Lite bus men för övrigt en lugn katt som tar allt med ro. Det kan få henne att slappna av. Jag jobbar på katthem sen snart 7 år tillbaka och har sett detta fenomen två gånger, en katt som alla andra katter bara avgudar. Det var för övrigt en "viltfödd" enorm hane som innan han fångats in och kastrerats var ökänd och vida hatad slagskämpe i området. Snacka om helomvändning... Han blev tryggheten själv för de stackarna som behövde nån att ty sig till när han bodde på katthemmet.

Jag läste precis om ett katthem som erbjöd "prövotid", man fick ta hem en katt och pröva om det funkar och lämna tillbaka den annars. En möjlig lösning kanske?