Gravid, inga moderkänslor

Det du känner är inte ovanligt på något sätt, vi är alla olika snabba på att knyta an till de väntade barnet.. För vissa känner känslor redan innan man ens hunnit bli gravid, medans andra känner det inte förens dom håller i bebis första gången.. Eller en tid efter det och allt däremellan.. Men om du föder barnet och med tiden fortfarande inte känner anknytning så finns det jätte bra hjälp att få hos BVC :)
Lycka timmes bebisen :) !

Tack, skönt och höra att det är normalt..hoppas känslorna kommer så jag inte behöver hjälp med det utifrån.

Jag tror du kan vara lugn. Jag är som dig och tror mycket ligger i att det är ännu inget jag fysiskt sett kan ta på och har även några mf i bagaget vilket gjort att jag inte tror på det förrän jag har bebisen i famnen. Och jag är beräknad idag. :p

Roligt att höra att denna graviditet har gått bra för dig, återkom gärna och berätta om du fick en flicka eller pojke. Man blir lite nyfiken och hoppas din förlossning kommer går bra..

Det är inget ovanligt. Jag älskade att vara gravid, men kände inga djupare känslor för själva barnet förrän hon var ute ur mig och visade att hon behövde mig. Först då kände jag mig som en mamma. Hon var så välkommen, och hon var planerad, men jag kände inte att hon var min på det riktiga sättet på en gång.

Jag fick moderskänslor för både ettan och tvåan när de kom ut. Innan dess var de bara något väldigt diffust dom jag inte kände något speciellt för. Trodde att jag skulle känna starkare för tvåan eftersom jag visste vad jag hade att vänta mig s.a.s men nej. Graviditeten var bara en lång och tråkig transportsträcka. Jag kan inte ens påstå att jag älskade ettan när han lades på mitt bröst, det växte fram under ett par veckor. Jag hade modersinstinkter och jsg var glad över honom men inte mer än så.

Jag är aldrig riktigt lycklig när jag är gravid. Har en dotter på 5 år och en son i magen v 24. Jag har en slöja av nedstämdhet över mig pga jag är känslig för hormoner. Känner heller inga moderkänslor för barnet i magen utan njuter av sparkar och visst ömmar jag för honom. När dottern kom kände jag ingenting, jag tyckte om henne och de naturliga instinkterna tog över och vi knöt an fint men känslan av att jag verkligen älskade henne växte fram.

Man känner ju inte barnet, har ingen relation till det, inte konstigt att man är lite känslokall. Har dessutom hört att man som havande kvinna skyddar sig själv genom att inte ha för starka känslor till barnet i magen och den första tiden eftersom barnet kan dö i magen eller vid förlossningen alt  bli sjuk efter förlossningen och dö. 

Min lilla pojk tittade ut i världen för 9 dagar sedan och känner inte alls så som jag gjorde för två veckor sedan. :)

Förlossningen gick bra, dock tog den tid.. 35 timmar från första värk tills han var ute. Krystvärkar i 20 minuter, så den delen gick fort iaf. :)