Ska jag förlåta min syster?
Min storasyster är 22 år. Vi har alltid haft en väldigt turbulent relation. Jag har varit som en storasyster för henne känns det som, genom åren jag bott hemma. Lagat mat till henne, lånat ut mina saker till henne, lyssnat på hennes kärleksproblem och ytliga saker som hennes utseende.
Men när det kommer till mig, så har hon varit sträng med att aldrig låna ut något till mig, ifall jag inte gör henne massa ''tjänster'' och tjata till mig det, så har det hänt att jag fått. Hon har aldrig lagat mat till mig, så fort jag börjar prata med mig själv blir hon ointresserad och slutar lyssna, börjar hålla på med mobilen eller går därifrån. Hon har absolut inget intresse att prata om mina problem eller vad jag har att säga, det är alltid hon som vill att jag ska lyssna.
Har märkt att, varje gång hennes vänner dissar henne, inte kan träffas eller är utomlands, så blir hon plötsligt väldigt snäll mot mig och vill umgås med mig, gå ut och shoppa och fika. Men i vanliga fall, så struntar hon totalt i mig och är med sina kompisar istället. Då ignorerar hon mig alltid och pratar aldrig med mig när hon är hemma.
Var väldigt underviktig som yngre, då mobbade hon mig, kallade mig anorexiabarn, att jag ser ut som en afrikansk svältande unge.. Sen blev jag deprimerad några år senare och gick upp i vikt, då kallade hon mig för fetto och tjockis och annat. Hon brukade ofta säga hur avundsjuk jag är på henne, att jag har en grisnäsa, att stora bröst gör så att man ser tjock ut osv..
Jaja, än idag så fortsatte det. Jag pratade med henne om att jag är gravid, då säger hon att jag och min sambo kommer bli världens sämsta föräldrar, att vi är oansvariga, att min kille kommer vara sämsta pappan och blablabla.. Jag har försörjt mig själv sedan jag var 15 år, är ung och har egen bostad, har det bra ekonomiskt och allting till skillnad från henne som fortfarande bor hemma och snyltar från mamma. Jag är mer ansvarig än henne, det vet jag. Men ändå säger jag inget tillbaka, för om jag gör det så säger hon att jag bara är avundsjuk.
Hon har i alla fall sårat mig väldigt mycket, sagt att vi kommer bli dåliga föräldrar och att det är synd om vårat barn..
Hon har under graviditeten, sen den gången hon sa allt det här, inte hört av sig EN ENDA gång. Inte jag heller, jag vill inte ha något med henne att göra efter allt hon sagt.
Min pappa och jag skulle träffas och äta middag, han sa att min syster vill följa med för att hon vill träffa mig, det känns som att hon försöker se bra ut i pappas ögon, och att jag ska framställa som dålig ifall jag säger nej. Men det kändes inte bra och jag sa nej. Varför hör hon inte av sig själv till mig istället?
Familjen pressar mig från alla håll att jag ska bli sams med henne,
Helt ärligt, hade ni kunnat förlåta detta? Vad tycker ni om allt detta hon gjort? Och jag måste säga.. Det finns absolut inget ont jag gjort mot henne. Jag har bara varit där för henne, lyssnat på hennes problem, tröstat henne, varit hennes sällskap när hon haft tråkigt.. Och allt jag får är skit.
