har flyttatihop och blivit sambo..behöver hjälp!!

Klart man inte känner sig hemma sådär direkt. Det tar lite tid. Du får pyssla om lite i hemmet, kanske införskaffa lite nya möbler, hänga upp andra gardiner, sätt upp dina tavlor och/eller fotografier på väggarna, byt på mattorna osv.

Vi valde att skaffa nytt boende istället för att han skulle vara "gäst" i mitt hem (där jag bott i över 10 år innan han flyttade in). Jag tror det är svårt att bo in sig "på riktigt" hos någon annan.

Om ni inte har möjlighet att söka nytt så kanske det hjälper att rensa ut rejält på vissa områden så att du kan ta dessa "i besittning". Egna garderober, vissa skåp i köket, att ni byter ut ett par möbler, målar om något rum etc. Så att du kan känna dig delaktig i hemmet.

Har du pratat med honom om detta?

Känner lite samma sak.... Jag flyttade in ensam med min sambo och hans barn.... Inte så lätt... Känner mig ofta obekväm och vilsen, finns inte ens plats för mina saker... Men vi har kommit på en lösning som vi jobbar med, och det är att vi skall helrenovera (vilket faktiskt behövs som tur är ) och på så sätt kommer jag få sätta min prägel och göra huset lite mer mitt Vet inte om det funkar ännu men det märker vi :-P

jag flyttade in i min makes hus , ett hus han delat med en fd sambo och deras gemensamma lilla son som "föddes" i huset om man så säger.. 

Det kändes konstigt att flytta in där då mycket fortfarande andades av hans fd sambo.

Men jag tog ett rum i taget och boade in mig och gjorde det till mitt hem och vårt gemensamma hem.

Nu har vi bott tillsammans i detta hus i 10 år och det finns ingenting kvar av det förflutna, det här är vårt hus. Vi har gemensamt renoverat huset, byggt om och fixat o donat.  Nu bor vi o vår familj här , mitt hem är det.  

Det tar tid, det kan omöjligt kännas som ditt hem efter bara nån månad.  

Det viktiga är att du får göra det till ditt eget hem. Skaffa gemensamma nya möbler,  sätta upp fina gardiner som du själv valt och köpt,  sätt upp foton på väggen från dig o ditt liv.  Upp med prydnadssaker . Våga helt enkelt ta för dig av det utrymme ni har.  Du ska inte känna som att du ber om lov att ställa en spargris i bokhyllan, det ska bara kännas självklart .

Du kanske får prata med din sambo också och gemensamt göra plats för ert gemensamma liv, hjälps åt att röja undan , hjälps åt att möblera om. Planera tillsammans för hur ni ska ha det.  

 

ååh tack alla då känns det inte så onormalt längre ..vi ska ta tag i varje rum efter ekonomi så det tar tid och han har ju varit underbar och låtit mig vara med i att bestämma saker och ting men jag ..förstår att detta tar sin tid såklart jag hade bara hoppas på att känna mig hemma direkt och inte så vilsen som jag gör..

vi valde att flytta in i hans hus just nu för det passade oss båda vi jobbar i samma kommun så nu slipper jag pendla för jag bodde i en annan kommun innan jag träffade honom..det är han jag älskar och vill vara med hade bara hoppats det skulle känna som hemma direkt..

tack för er hjälp =) 

Haha lite kul att hitta en gammal tråd! Kan säga vi bodde i det huset några år. Topp renoverade det och det blev så fint. Men sedan 2 år tillbaka har vi köpt ett gemensamt hus där vi är i processen nu att renovera köket.

Tänk va tiden går! Snart varit ihop i 9 år och gifta i 7 år snart nu 2022..

Jag flyttade också in hos maken, men det funkade inte eftersom jag inte heller kände mig hemma. Vi flyttade också till ett gemensamt hus, där vi bott i snart 20 år.

Haha jag däremot hamnade i ett läge där mitt ex som ju lovat stort om hur vi skulle renovera för att jag skulle känna mig hemma drog ut mer och mer på tiden och tillslut började han aktivt göra saker som fick mig att känna mig mer och mer obekväm i hemmet och slutade lyssna på vad jag försökte säga... Jag föreslog att vi skulle flytta till något gemensam och fick ett nej.... Så jag föreslog att vi skulle börja med de där renoveringarna som vi pratat om... men så fort jag kom med ett förslag sa ha bara att han skulle fundera på det för huset var ju ändå hans....... 

Så då frågade jag om vi kunde göra lite små saker som byta ut lite möbler... en ny soffa, den gamla var jätte obekväm... En ny säng... han pratade bara om hur han och hans ex hade köpt den så dyrt och att det var synd att göra sig av med en så dyr säng..... 

On and on it went... Slutade med att han blev förbannad på mig när jag försökte säga ifrån en gång för mycket.... och en dag som jag vet hos min mamma fick jag bara ett sms om att jag inte var välkommen hem... jag kunde komma två dagar senare och hämta mina saker och lämna nycklarna...... And that's it... Träffade dock en ny man efter det och är nu så mycket lyckligare Även om vi har motsatt problem, vi vill flytta ihop i något gemensamt får inte plats båda i någon av våra lägenheter men vi hittar inget hus vi gillar OCH har råd med.... Så vi får se när vi väl lyckas med det :-P