Sårat min bonusdotter!
Ja jag har en bonusdotter som jag ibland kan komma ihop med mig. Vi har ganska olika sätt och se på saker.
Vi har ett sätt hemma hos oss, där jag och hennes pappa bestämmer.
Hemma hos hennes mamma är det hon som bestämmer och hon behöver inte göra något.
Vi har struntat i det och kört vårat race men ibland krockar det. Hon har svårt och ta när vi ställer krav på henne. Vill ogärna göra något som hon själv inte anser är rätt. Vi har vissa regler (normala, som plocka undan efter sig, inte ha sina saker i soffan osv) , men bara för att hon anser vissa saker så ska hon inte behöva följa dom.
Hon sköter heller inte sin hygien och kan gå en vecka eller mer och inte duscha. När hon väl duschar byter hon inte kläder, underkläder utan tar på sig samma igen. Har ingen aning om hur lite kläderna tvättas för hon lägger hon aldrig kläder i tvätten.
Vi har försökt prata med henne om detta med att sköta sin hygien på alla möjliga olika sätt och jag har varit så pedagogisk man bara kan, men det har inte gått in.
Jag har även försökt vara pedagogisk när det kommer till andra saker, som att visa omtanke för andra och annat. Varför man ska hjälpa till hemma osv. Men hon och mina värderingar, synsätt skiljer sig så åt så det funkar inte.
Nu har det gått till den punkten att jag slutat vara så finkänslig mot henne. Utan jag är numera rak på sak och säger ärligt saker jag tycker. Jag har blivit lite hård, ibland för hård och då speciellt av de ord jag använt. När det kommer till hur hon sköter sin hygien har jag använt ord som kunnat såra, men enbart för att inget annat funkat och jag vill få henne och fatta att hon inte kan hålla på så. Hon måste sköta sin hygien. Men jag har nog gått för långt.
Sambon hade en långt samtal med henne igår och där kom det fram att hon är verkligen sårad av mina ord men också i hur vi tjatat på henne om det och att vi är hårda mot henne. Egentligen är vi inte så hårda men för en bortskämd tonåring som är van vid att få styra och ställa och inte göra något allt vv så är vi extremt jobbiga.
Jag behöver alltså prata med henne. Men jag vet inte riktigt hur jag ska lyckas få henne och förstå att jag egentligen inte menar något illa utan bara försöker få henne och förstå att hon inte kan hålla på så som hon gör. Jag bryr mig om henne och vill henne väl när jag varit hård mot henne för inget annat har funkat. Men det är nog inte bara hygienen, är nog mycket annat också. Mest vardagliga småsaker som jag tycker inte borde vara ett problem, t.ex. jag säger åt henne och plocka undan sina saker.
Jag vill att hon ska kunna prata med mig så vi kan lösa allt men är rädd för att det bara kommer bli en ensidigt konversation där jag förklarar mig och hon säger inget. Att hon kommer hålla inne med mycket som kan behöva lösas.