9 år med ADHD och ljuger och stjäl - HJÄLP-

Ni måste en gång för alla göra klart för farfar att det är ni som är föräldrar och inte han. Pojkens far bör vara den som klargör detta.
Barn med adhd måste ha klara gränser för att må bra. Om han redan vid 9 år kan göra som han vill kommer problemen att växa, och han kommer att må dåligt.
Att gömma Nintendot var nog det enda rätta i det läget.
Har farfar nån aning om vad adhd är? Försök annars upplysa honom!  

Känner igen det du berättar. Jag har två barn med diagnosen ADHD, en som är 8 och den äldre är 16. Den yngre har jag inga som helst problem med, han och jag fick hjälp och stöd fort, och han medicinerar med Ritalin. Min äldre gosse var det värre med, han tog det flera år innan han fick diagnosen och innan det sen sattes in medicin tog det också lång tid. Han gjorde precis som han ville, och fick han inte det så gapades och skreks det högljutt. Likaså gick han till handbegripligheter mot mig och sina syskon.
Något som dock fick honom att vara lugn, var att få sitta vid datorn och spela. När han satt där, var han koncentrerad och fokuserad och kunde samarbeta med de andra som spelade med honom på online spelet (WoW).
I första hand ska ju farfar inte lägga sig i, det ju ni som är han föräldrar. Kanske ni ska ha schema, där det står speltider för honom, och då kanske han ska spela i utrymmen där andra familjemedlemmar finns. Detta med schema, veckoschema, fungerade utmärkt på min 16-åring och nu har jag det för den yngre när det gäller tv-spel och det funkar. 
Har och kör, med belöningssystem, ett system som visat via forskning, vara ett bra för bokstavsbarn. Den större behöver inte det längre men den yngre har det. Han samlar flirtkulor i en burk, och när det är 30 st där, då får han välja något kul som han vill att vi ska göra, en större aktivitet.
Har du och din sambo gått på föräldrakurs för barn med ADHD som Bup har? 

Tro mig! Pojken på 9 år får INTE göra som han vill ... MEN vi har ibland oändliga argumentationer då "farfar har sagt..." eller ås har pojken fått för sig att han vet bäst.

Min man är konflikträdd (JA! Det ÄR ett JÄTTEPROBLEM) för han vågar inte riktigt konfrontera sin pappa (barnets farfar) men på slutet har min man varit riktigt förbannad så då har han sagt åt sin pappa. TYVÄRR så skiter min mans pappa i det eftersom han ser sig själv som någon som alltid har rätt!

Jag sa återigen åt farfar idag och fortsätter farfar så måste vi ta klivet att inte vara här tills han fattat att han ine kan göra som han vill!

Farfar har suttit med på ett möte med BUP. Det gick sisådär. Min man vill ha med han på fler möten. Vi får se hur det blir.

Vi har konkreta regler för hur mycket man får spela dator/TV-spel/Nintendo DS och det har pojken accepterat. Tills nu då han anser att "farfar har sagt ..."

Vi har belöningssystem som vi använder oss av som fungerar bra.

Så när jag tänker efter så är farfar det största problemet! skulle inte han lägga sig i så skulle det här gå mycket bättre!
Hur fasen uppfostrar man en människa som gått i pension och tror sig kunna ALLT!?!?