Finns det fortfarande äkta vänskap i dagens samhälle?

Det finns ingen äkta vänskap kvar. Det är min åsikt i alla fall. Jag har inga vänner alls. Absolut ingen förutom familjen. Dom jag trodde var mina vänner gick bakom ryggen på mig, lurade mig på pengar och startade falska rykten som förstörde mitt liv en lång period..

Jag kommer aldrig att kunna lita på någon utomstående igen.

Det du råkat ut för är givetvis jättetråkigt och jag förstår att du inte vill umgås med någon som bedrar dig men det är ju ett extremfall. Kan du också känna att vänskap är mer ytlig och inte så djup idag?

Intressant inlägg. Håller med dig...tyvärr. Dagens värld kräver för mycket sv oss i spridda små doser. Vi orkar och hinner inte ha relationer dom förr just för att vi alla har mer osäkra och rörliga liv. Nätverkandet och kontakter gör att vi använder varandra mer och när du inte är så mycket till nytta för någon är det inte så mycket kvar.

Innan levde vi länge statiskt på samma plats. Klart det var lättare då att ha långvarig vänskap. Jag är medelålders så har några få långvariga vänner men har lärt mig att vem du umgås nära med varierar efter hur mycket gemensamt ni har just där och då.

Jag har en äkta vän, vi har känt varandra nu i snart sju år och vi pratar varje dag med varandra på olika sätt oberoende på vart på jorden vi är. Vi tycker det är jätte viktigt att hålla kontakten. Vi är väldigt nära och har gått igenom väldigt jobbiga saker som vi klarat just för vi har varandra. Om någon av oss mår dålig ses vi ändå, kanske att vi hör att den mår dåligt och vi går över eller så. I bland ringer vi mitt i natten till varandra för att prata om tankar vi har. Vissa kvällar kan vi sitta helt tysta och se tv eller något och andra pratar vi i ett. Vi vet exakt allt om varandra. Nära anhöriga tror i bland vi är tillsamans vilket vi inte är. För mig är den värd allt och jag står närmare min vän en min familj. Jag skulle lätt kunna gå genom eld och vatten för min vän. Jag älskar min vän mer än något annat och jag önskar den all lycka. Jag tycker det vi har iaf är äkta vänskap

Jodå jag har flera äkta vänner. Tyvärr tror jag att ni som inte har det tyvärr inte är beredda att göra det som krävs för att få nära vänner. Ts säger att du vill ha en bra vän men gör du egentligen något för att få en? Är du själv det du kallar för en äkta vän?

Vänskap ändras med åldern oxå. När vi inte hade egna familjer var vi tajta. Sedan nu efter 40 är det annorlunda. Vi hörs lite sporadiskt och träffas beroende på vad som passar familjernas scheman. Barn i olika åldrar= olika typer av helgaktiviteter. Alla har fullt upp med sitt och själv har hag noll lust snacka i telefon om inte jag får ringa när det passar. Fullt ös på småbarn när morsan är i luren . Men ser oss som vänner -men hörs och ses inte så ofta. Orkar inte.

Definitivt är den mer ytlig nu. Allt handlar om att jämföra sig med varandra, titta snett i smyg liksom. Och sen le stort när man får ögonkontakt..

Men varför måste äkta vänner ses och höras varenda dag? Är det det som är måttet på äkta vänner? Är inte de riktiga äkta vännerna de som ställer upp när det krisar? De som bryr sig om hur du mår på riktigt? De som inte tar ett "jodå, det är bra" utan försäkrar sig om att det faktiskt är sant? De som inte ställer krav på att det ska hända saker hela tiden utan lika gärna kan sitta och dega i soffan med en dålig film och popcorn? 

Eller har jag totalt missuppfattat?

Jora jag är duktig och hör av mig, försöker hålla kontakter vid liv men när man inte får så mycket gensvar så tröttnar man förståss

Nej man behöver inte ses varje dag, det har iaf inte jag skrivit

Visst startade du en sån här tråd för ett tag sen? Jag undrar varför du tror att vänskap i "dagens samhälle" fungerar på ett sätt, bara för att den fungerar så för _dig_ just nu?

Man måste va lite äldre för att kunna jämföra då och nu. Tro mig det är skillnad i hur vi umgås och i hur vänskap "utförs". Pratade med min mormor om det hon tog upp det- internet och rörligheten har ändrat vänskapen.

Vi kan ha massa bekanta- sen tycker jag inte en vän är nära om det inte har fixat lite kriser pga förändringar. Har några gamla vänner från förr men vi umgås alla mer med bekanta som bor närmare och har barn i samma ålder som våra .

Min definition av vänskap är att den går djupare och att man därför inte behöver få bekräftelse på att den existerar.
Det bara finns, precis som stjärnorna på himlen.

Men är man nära vänner om man inte ses mer än på Facebook? Jag har flera vänner där vi umgåtts beroende på tid och olika livsstil med uppehåll på några år. Räknar dem som närmare än lunchpolarna jag ser oftare. Samtidigt är det inget som säger att dessa vänskaper håller in i pensionen . Då gäller att man bor lite nära också.

Ja det är sant. Sen dess har jag försökt knyta kontakt med flera människor, bl.a. föräldrar på min sons dagis men det bara ytligt hela tiden så jag tänkte gnälla av mig en sista gång

Jag tror att vänskap finns. Har själv några riktigt nära vänner. Dock måste man själv vara beredd att ge av sig själv och sin tid. Vänskap för mig är inte bara att någon finns där ute och som man hör av en gång per år/finns där om man behöver. Har sådana vänner också men jag har även vänner jag träffar flera gånger i veckan, trotts jobb och barn. Jag prioriterar det helt enkelt efter att allt annat är gjort. Struntar i soffan ibland och tar en lång promenad med en god vän eller ett glas vin på någons altan. Det behöver inte vara så komplicerat! Umgås mer säger jag!

Jag har två personer i mitt liv som verkligen är mina vänner. De stöttar mig i vått och torrt och jag gör samma sak för dem. Med dem kan jag vara mig själv och behöver aldrig göra mig till. Har jag en dålig dag, så accepterar det, precis som jag gör om de skulle ha en. Den ena vännen har jag daglig kontakt med medan den andra kan det gå dagar och ibland veckor mellan de gånger vi hörs. Vi är brutalt ärliga mot varann och det är en av de saker som uppskattas av oss alla.

Sedan finns det andra människor i mitt liv som jag känner och umgås med men inte alls på samma sätt som med de två ovannämnda. Dessa har jag någorlunda regelbunden kontakt med.

Dessutom finns det ju de personer som bara hör av sig när de behöver hjälp med något. Exempelvis en person, jag hade hjälpt henne med hennes hundar varje dag i 6 månader. Åkte 1,5 mil enkel resa för att rasta dem när hon jobbade, tog ledigt för att stötta henne när hennes sambo var otrogen mot henne och lämnade henne. När jag själv var i ett destruktivt förhållande gick hon under jorden, efter att jag hade separerat från den mannen dök hon upp och hennes förklaring var att hon inte klarade av att se hur dåligt jag mådde... Ytterligare ett år senare får jag ett samtal av henne där hon förklarar att hon vill lämna mig som referens till ett jobb hon har sökt (lärde känna henne när jag var hennes chef innan jag bytte företag). Jag pratade gott om henne och hon fick det nya jobbet, sedan dess har jag inte hört ett knyst ifrån henne (1½ år sedan).

Är man villig att själv ge och inte bara ta när man väl hittar rätt person (precis som i ett förhållande) så tror jag att man kan få äkta vänskap.  

Jag har en känsla av att sociala medier så som facebook, twitter och vad mer det nu finns spelar in en del, människor behöver inte längre mötas för att prata. Allt finns på internet. Skvaller kan skickas med mejl, man kan låtsas vara vän med massvis med människor (lättare att spela snäll med text på facebook än i verkligheten). Jag tycker det är rätt sorgligt att det har blivit så.

Nej finns inget sånt kvar.

Under de senaste åren så har jag och mina vänner haft fullt upp med familjeliv, jobb och annat, och då träffat mina närmsta vänner ett par tre gånger om året och då är det som att vi sågs igår. Men de vet, liksom jag, att om nån av oss behöver hjälp och/eller stöd så släpper vi det vi har för händer för att finnas. Ovillkorlig vänskap helt enkelt.

Sen är fb ett bra sätt att hålla kontakten på, helt klart, och ibland har det varit den enda kontakten.