• Anonym (Multi)

    SRS, spinal stenos och artrit

    Jahapp...

    "Äntligen" har jag då fått svar på vad mina ryggbesvär beror på.

    Två diagnoser och ytterligare några förklaringar till varför det känns som att lederna spänner och stramar.

    SRS och spinal stenos är mina diagnoser. Dessutom är bäcken och ligament utslitna och inflammerade och både facett- och SI-leder är märkbart påverkade.
    Dessutom verkar det som att jag har hälsporre...

    Det enda jag får göra som fysisk aktivitet är att träna stabiliteten i bäckenet. Ändå ligger jag här nu, med leder som skriker och en rygg som gör fruktansvärt ont. Enbart för att jag inte vill sluta göra saker jag tycker om. Inser dock mer och mer för varje dag att jag måste börja anpassa mig.

    Jag vet inte vad jag vill ha sagt, bara skriva av mig, finna tröst eller kanske prata med andra i liknande frustrerande situation...

  • Svar på tråden SRS, spinal stenos och artrit
  • Anonym (Kram)

    Usch vad jag lider med dig❤ Har själv ett diskbråck som vart jättebesvärligt. Har inte kunnat sova mer än Max en Tim i stöten på flera veckor. Käkar Citodon som tagit topparna av smärtan. Börjar dock bli bättre igen. För denna gången.... Kommer träna sjukgymnastik tre ggr om dagen resten av livet. Kan det hålla det värsta borta så är det värt all tid. Förstår att du måste ha jävligt ont. Skickar massor med styrkekramar och hoppas du får hjälp med lindring på nåt sätt❤

  • Anonym (Samma erfarenhet)

    Stackars dig TS! Jag är opad för spinal stenos och har dessutom artros i facettlederna + lite annat så jag vet hur det känns! Troligen kommer dina ryggproblem att variera. Du kan ha bättre perioder och sämre men sluta aldrig träna!

    Jag är opererad för spinal stenosen i Strängnäs på ryggkirurgiska kliniken och det blev helt bra! Har du kollat upp dem? De är bäst i sverige på svåra ryggproblem. Man kan skriva en egenremiss och de har avtal med många landsting. 

  • ingvild01

    Lider med dig ts! Har själv haft exakt samma problem som du, och det finns hopp för dig ska du veta! Srs o spinal stenos opererar Ryggkirurgiska kliniken i Strängnäs bort, dom är bäst i Sverige på ryggar som någon skrev här ovan, och det går snabbt att få komma dit för us. Min läkare i landstinget sa till mig att jag skulle få leva med min hel.... rygg för evigt o att det inte fantes något att göra, men det var HELT fel! Strängnäs hjälper dig, åk dit!

  • Anonym (Multi)

    Hej, och stort tack för era ord!

    Jag går på rehabilitering på ryggcentrum vilket jag blev remitterad till av Strängnäs, har fortfarande kontakt med den läkaren men iom att det vid den tidpunkten inte kunde fastställas något och med "hänsyn" till min ålder ville de vänta och se om rehab hjälper. Vilket den ju inte gör, tyvärr.

    Tillståndet gör mig tyvärr handikappad i många situationer, och jag blir inte klok på att det å ena sidan ska accepteras och anpassas, å andra sidan ska man inte sluta leva.

    Jag försöker leva som innan men nedvissna justeringar. Jag kan dock inte arbeta då jag till o från kan falla ihop handlöst då benen inte håller mig uppe någon längre period.

    "Tränar" varje dag. Sover ingenting, på sin höjd kan jag få 1-2 timmar då jag kan vila.

    Nu ska det sprutas in kortison för att se om det kan smärtlindra. De tabletter jag hittills har testat biter inte alls på smärtan så dem har jag slutat ta.

    Det jobbiga är att det är så oförutsägbart, jag kan inte riktigt peka ut när den absolut värsta smärtan ska komma. Ligger konstant på 6-7 och gjort hela tiden. Någon gång här i somras när det var riktigt varmt kom jag ner på en 4-5, men när det outhärdliga kommer så ligger det på en 12.

    Usch! Det var ju inte så här mitt luv skulle starta!

    Jag kan någonstans "acceptera" läget, men jag känner sorg när jag tänker på att jag kanske inte orkar en graviditet, som i sig kan vara väldigt påfrestande, och sen småbarnsåren...

    Jag vet att det blir bättre med tiden och att jag vänjer mig mer och mer, men hela denna resa har knäckt mig ganska ordentligt. Jag är stark, det märks inte just nu såklart men jag vill ju få ur mig frustrationen på något sätt, och jag stålsätter mig men jag känner att själen börjar bli väldigt trött nu...

    Otroligt härligt att höra att ni tycker att ni fått bra hjälp och blivit bättre.

    Jag har hört att steloperationen som görs kan ge direkta resultat men att risken för "återfall" är väldigt stor vid SRS, och jag vet inte om jag vill ta risken att bli bra några månader/nåt-ett par år för att sedan vara tillbaka på ruta ett igen och då dessutom ha stelopererats...

  • Anonym (Samma erfarenhet)
    Anonym (Multi) skrev 2013-08-20 22:06:58 följande:
    Hej, och stort tack för era ord!

    Jag går på rehabilitering på ryggcentrum vilket jag blev remitterad till av Strängnäs, har fortfarande kontakt med den läkaren men iom att det vid den tidpunkten inte kunde fastställas något och med "hänsyn" till min ålder ville de vänta och se om rehab hjälper. Vilket den ju inte gör, tyvärr.

    Tillståndet gör mig tyvärr handikappad i många situationer, och jag blir inte klok på att det å ena sidan ska accepteras och anpassas, å andra sidan ska man inte sluta leva.
    Jag försöker leva som innan men nedvissna justeringar. Jag kan dock inte arbeta då jag till o från kan falla ihop handlöst då benen inte håller mig uppe någon längre period.

    "Tränar" varje dag. Sover ingenting, på sin höjd kan jag få 1-2 timmar då jag kan vila.

    Nu ska det sprutas in kortison för att se om det kan smärtlindra. De tabletter jag hittills har testat biter inte alls på smärtan så dem har jag slutat ta.

    Det jobbiga är att det är så oförutsägbart, jag kan inte riktigt peka ut när den absolut värsta smärtan ska komma. Ligger konstant på 6-7 och gjort hela tiden. Någon gång här i somras när det var riktigt varmt kom jag ner på en 4-5, men när det outhärdliga kommer så ligger det på en 12.

    Usch! Det var ju inte så här mitt luv skulle starta!
    Jag kan någonstans "acceptera" läget, men jag känner sorg när jag tänker på att jag kanske inte orkar en graviditet, som i sig kan vara väldigt påfrestande, och sen småbarnsåren...

    Jag vet att det blir bättre med tiden och att jag vänjer mig mer och mer, men hela denna resa har knäckt mig ganska ordentligt. Jag är stark, det märks inte just nu såklart men jag vill ju få ur mig frustrationen på något sätt, och jag stålsätter mig men jag känner att själen börjar bli väldigt trött nu...

    Otroligt härligt att höra att ni tycker att ni fått bra hjälp och blivit bättre.
    Jag har hört att steloperationen som görs kan ge direkta resultat men att risken för "återfall" är väldigt stor vid SRS, och jag vet inte om jag vill ta risken att bli bra några månader/nåt-ett par år för att sedan vara tillbaka på ruta ett igen och då dessutom ha stelopererats...
    Men är du opad för spinal stenosen? Hur gammal är du?
  • Anonym (Multi)
    Anonym (Samma erfarenhet) skrev 2013-08-21 07:57:46 följande:
    Men är du opad för spinal stenosen? Hur gammal är du?
    Jag är inte opererad för något av det. Det var i förra veckan de diagnostiserade det som SRS och spinal stenos (SRS:en har de pratat om länge) och vill fortsätta angripa det med rehabilitering.

    Jag har inte ens hunnit fylla 30, så av den anledningen har jag skickats runt bland läkare och instanser då ingen vill ge den hjälp jag kan komma att behöva - för att jag är för ung. Helt galet, men vad ska man göra liksom...

    Väntar på tid till smärtmottagningen för att få kortison-injektion och se om det hjälper *håller tummarna*.
  • Anonym (Samma erfarenhet)
    Anonym (Multi) skrev 2013-08-21 18:17:21 följande:
    Jag är inte opererad för något av det. Det var i förra veckan de diagnostiserade det som SRS och spinal stenos (SRS:en har de pratat om länge) och vill fortsätta angripa det med rehabilitering.

    Jag har inte ens hunnit fylla 30, så av den anledningen har jag skickats runt bland läkare och instanser då ingen vill ge den hjälp jag kan komma att behöva - för att jag är för ung. Helt galet, men vad ska man göra liksom...

    Väntar på tid till smärtmottagningen för att få kortison-injektion och se om det hjälper *håller tummarna*.
    Tycker verkligen synd om dig! Min ryggproblem började så smått vid graviditeten när jag var 33. Spinal stenosen gjorde debut vid 39 och jag blev opad vid 42 vilket anses "ungt" så du har verkligen haft otur. 

    En sak jag tänkte på är om du har kollat dig för glutenintolerans och sköldkörtelsjukdomar? De är autoimmuna båda två och kan ge lömska besvär i helt andra delar av kroppen. Be att få ta prover, jag har båda... Mår mycket bättre på glutenfri kost. Lederna har blivit bättre av det. Hälsporre har jag också haft. Det är ett av symptomen som man kan få av underfungerande sköldkörtel. Värt att testa om du inte redan gjort det!

    Mot inflammationerna ska du absolut testa gurkmeja dvs det gula i curry! Det låter kanske konstigt men den kryddan har särskilt goda egenskaper mot inflammationer. Det är vetenskapligt bevisat. Pröva att äta 2 tsk om dagen! Om du vill kan jag fixa vetenskapliga länkar på detta. Jag äter själv gurkmeja som tillskott. Prenumererar på kapslar men man kan ju köpa den som krydda på ICA också! http://www.gurkmejabutiken.se/gurkmeja-inflammation/ 
  • ingvild01

    Hej igen ts! Blev lite nyfiken nu, vem har sagt att SRS kan komma tillbaks efter en steloperation? Har själv stelop 3 segment längst ner i ryggen pga SRS, rekomenderar dig verkligen att göra detta, eftersom det innebär en STOR smärtlindring för dig. Jag fick motsatt information, att det skulle opereras fortast möjligt, ju längre man går runt med eländet, ju värre blir det, med felbelastningar mm. Själv försökte jag också ALLA typer av behandling, träning o mediciner i 3 år innan op, utan lyckad resultat.

  • Anonym (Multi)
    ingvild01 skrev 2013-08-21 20:29:48 följande:
    Hej igen ts! Blev lite nyfiken nu, vem har sagt att SRS kan komma tillbaks efter en steloperation? Har själv stelop 3 segment längst ner i ryggen pga SRS, rekomenderar dig verkligen att göra detta, eftersom det innebär en STOR smärtlindring för dig. Jag fick motsatt information, att det skulle opereras fortast möjligt, ju längre man går runt med eländet, ju värre blir det, med felbelastningar mm. Själv försökte jag också ALLA typer av behandling, träning o mediciner i 3 år innan op, utan lyckad resultat.



    Hört det från andra som op tidigare, men vet ju såklart inte om det beror på nåt annat. Tror dock inte det är så att det kommit tillbaka utan snarare kanske att fler segment varit dåliga eller liknande..

    Känns bara som en otrolig risk att stelop om det kanske inte blir bättre.

    Usch nej, blir inte riktigt klok på hur jag vill göra och vad jag känner inför allt. Måste ju bli bra så jag orkar med en graviditet och barn!! Mitt enda mål här i livet, det jag sliter häcken av mig för att få förverkliga!!

    Inatt knakade ryggen till och smärtan som varit sedan dess är inte nådig. Nu är båda benen "utslagna" och allt det jag kämpat med i snart ett år börjar om för att ordna det med andra benet också. Jag blir galen på det här!! 24 år men känner mig just nu inte en dag yngre än 78, varken själsligt eller fysiskt.

    Men ni tycker alltså jag ska fortsätta kämpa för op? Känns väl som att SRS-op är det dom bör ske i första hand, har hört att stenos inte alltid kräver op... Ni som har erfarenhet, var börjar man? Blir lederna friska igen efter en op? Smärtfri? Domningarna försvinner? Känseln kommer tillbaka?

    Är i övrigt överrörlig i lederna, reflexerna utslagna och har lite för lågt blodtryck (vilket de tror har med nerverna att göra).

    Hälsporre, vad gör man mot det?
  • Anonym (Samma erfarenhet)
    Anonym (Multi) skrev 2013-08-21 21:13:14 följande:



    Hört det från andra som op tidigare, men vet ju såklart inte om det beror på nåt annat. Tror dock inte det är så att det kommit tillbaka utan snarare kanske att fler segment varit dåliga eller liknande..

    Känns bara som en otrolig risk att stelop om det kanske inte blir bättre.

    Usch nej, blir inte riktigt klok på hur jag vill göra och vad jag känner inför allt. Måste ju bli bra så jag orkar med en graviditet och barn!! Mitt enda mål här i livet, det jag sliter häcken av mig för att få förverkliga!!

    Inatt knakade ryggen till och smärtan som varit sedan dess är inte nådig. Nu är båda benen "utslagna" och allt det jag kämpat med i snart ett år börjar om för att ordna det med andra benet också. Jag blir galen på det här!! 24 år men känner mig just nu inte en dag yngre än 78, varken själsligt eller fysiskt.

    Men ni tycker alltså jag ska fortsätta kämpa för op? Känns väl som att SRS-op är det dom bör ske i första hand, har hört att stenos inte alltid kräver op... Ni som har erfarenhet, var börjar man? Blir lederna friska igen efter en op? Smärtfri? Domningarna försvinner? Känseln kommer tillbaka?

    Är i övrigt överrörlig i lederna, reflexerna utslagna och har lite för lågt blodtryck (vilket de tror har med nerverna att göra).

    Hälsporre, vad gör man mot det?
    Läste du inte mitt inlägg? Domningarna beror troligen på spinal stenosen, den gjorde fruktansvärt ont också. Efter operationen var den skarpa nervsmärtan helt borta! Fantastiskt. Led- och muskelsmärtorna jag har kvar i form av artros och SRS är ingenting i jämförelse med nervsmärta som berodde på stenosen. Försök att diskutera mer med din läkare i Strängnäs.

    Men läs på mer om kopplingen till andra autoimmuna sjukdomar som jag skrev om. Lågt blodtryck är ytterligare ett symptom man kan få av hypotyreos.  
  • ingvild01

    Tycker ABSOLUT du ska kämpa för operation, träffade tjejer i Strängnäs som var yngre än dig, som också valt op. Som du själv funderade över, så kommer inte SRS tillbaks på de segment som redan är stelopererade, men kan tex drabba andra segment senare, men dock mycket ovanligt.


    Stort lycka till ts!

Svar på tråden SRS, spinal stenos och artrit