• Anonym (Nervös)

    Träffa hans barn för första gången. Vad tänka på?

    För ett par månader sedan träffade jag en fantastisk man. Han har två barn och dessa ska jag träffa för första gången i helgen. Jag har själv inga barn och har ingen erfarenhet av barn heller och är därför en smula nervös.

    Tanken är att jag ska åka hem till dem på fika på dagen. Sen åker jag hem. Alternativet är att de kommer hem till mig på fika för att sedan åka hem. Vi ska alltså inte sova tillsammans och inte heller pussas/kramas eller liknande. Bara introduceras lite mjukt för varandra.

    Är det nåt jag ska tänka på? Något som är extra bra att göra? Nåt jag ska undvika? Jag är den första kvinnan att presenteras för barnen sedan skilsmässan och jag har själv aldrig träffat någon med barn innan. Jag och så klart vi, vill göra det så bra som möjligt, även om vi så klart förstår att det är konstig och märkligt för barnen.

    Kom gärna med tips och råd!

  • Svar på tråden Träffa hans barn för första gången. Vad tänka på?
  • Anonym ((lugn))

    Jag var i precis samma läge för några månader sen och var grymt nervös, samma sak för pojkvännen när han skulle träffa mina barn. Det vi gjorde var att träffas på en neutral plats och göra nåt roligt ihop för att skapa en positiv känsla. Med de äldre körde vi laserdome och sedan när det var dags för min yngsta gick vi till en lekpark. Om ni känner er mer bekväma med att vara hemma så föreslår jag att det är bättre i barnens hemmiljö där de har fördel :) de kan ju visa sina rum/leksaker etc. Hur gamla är barnen? Vad är de intresserade av? Läs in dig på nåt som du känner intresserar dig (iaf lite ;)) så får ni ett samtals ämne. Barn brukar ofta gilla att man vet en del om idolen, favorit-hjälten eller vad det nu må vara. I övrigt, vara bara lugn och dig själv. Det ÄR tillåtet att vara nervös, normalt tom skulle jag säga. Det är ett viktigt steg, och man vill ju så gärna att det går bra :)

  • Nyfiken gul

    Hur gamla är barnen?


    Alexander -98- Isaac -00- Victor -08-
  • Wilma45

    Var bara dej själv!
    Var bara precis som du skulle vara med vilka andra barn som helst som du träffar första gången! 

    Och var inte nervös! Barn är mycket enklare att bekanta sig med än vuxna! 

  • Anonym ((lugn))

    Kan tillägga att nervositeten var värst dagarna innan men släppte efter bara några minuter :) som ovanstående skrev, barn är lätta att bekanta sig med

  • Anonym (Nervös)

    Barnen är 4 och 7. Två tjejer som älskar att pyssla (jag är fullkomligt opysslig).

    Det finns för och nackdelar med att vara hos honom respektive hos mig. Hos honom är vi ganska avskärmade, men barnen är på hemmamark. Hos mig finns mängder med barn och två fina lekplatser precis utanför.

    Jag trodde inte att jag skulle vara så nervös, men det var jag uppenbarligen!

  • Anonym (seven)

    Vet dom att du är pappas nya? Annars kan det nog va bra att bara träffas utan att göra nån grej av det. Hälsa på honom som en vän. Träffa pappa fast att hans barn också är där. Gör inte för stor grej av det, tycker jag. Kan va bra för dig också att se samspelet, hur det funkar och hur de funkar. Om du vill vara en del av det där.
    Gör dig inte till för dem. Försök inte verka överdrivet intresserad av deras intressen om du inte är det. Oftast hittar man ändå en beröringspunkt, nåt man kan prata om, nåt som du på riktigt är intresserad av. Antingen du minns något från när du var i samma ålder eller om ni faktiskt råkar tycka om samma film, eller nåt. Var dig själv. Om du brukar vara sån som ställer frågor kan du väl göra det, annars kanske det räcker att bara vara. Umgås med pappa och var öppen för det som händer. De kommer kanske vara lite nyfikna på dig också. Du kan vänta tills de ställer frågor eller säger nåt. Du behöver egentligen inte göra så mycket. Vara artig förstås.

  • Anonym (Nervös)
    Anonym (seven) skrev 2013-08-20 19:38:56 följande:
    Vet dom att du är pappas nya? Annars kan det nog va bra att bara träffas utan att göra nån grej av det. Hälsa på honom som en vän. Träffa pappa fast att hans barn också är där. Gör inte för stor grej av det, tycker jag. Kan va bra för dig också att se samspelet, hur det funkar och hur de funkar. Om du vill vara en del av det där.
    Gör dig inte till för dem. Försök inte verka överdrivet intresserad av deras intressen om du inte är det. Oftast hittar man ändå en beröringspunkt, nåt man kan prata om, nåt som du på riktigt är intresserad av. Antingen du minns något från när du var i samma ålder eller om ni faktiskt råkar tycka om samma film, eller nåt. Var dig själv. Om du brukar vara sån som ställer frågor kan du väl göra det, annars kanske det räcker att bara vara. Umgås med pappa och var öppen för det som händer. De kommer kanske vara lite nyfikna på dig också. Du kan vänta tills de ställer frågor eller säger nåt. Du behöver egentligen inte göra så mycket. Vara artig förstås.
    Min kille har inte sagt att vi är ihop, men flickorna är inte dumma. Den äldsta hade frågat om han var kär i mig till exempel. Tanken är dock att vi ska träffas som vänner, inget pussandes och kramandes alltså.

    Jag ska bara försöka slappna av och låta barnen styra tror jag!
  • Anonym (seven)
    Anonym (Nervös) skrev 2013-08-20 20:52:06 följande:
    Min kille har inte sagt att vi är ihop, men flickorna är inte dumma. Den äldsta hade frågat om han var kär i mig till exempel. Tanken är dock att vi ska träffas som vänner, inget pussandes och kramandes alltså.

    Jag ska bara försöka slappna av och låta barnen styra tror jag!
    Jag är absolut ingen expert men jag tror verkligen på att man får vara försiktig och inte ställa sig in. I längden orkar man ändå inte med att upprätthålla en fasad så det är bättre vara sig själv.
    Jag var också jättenervös första gången. Sonen hade nog ingen aning så jag var bara nån vem som helst. Men man vet ju inte vad det ska leda till och man vill ju att allt ska gå så bra som möjligt.

    Det kommer att gå bra tror jag Det kommer att kännas hemskt men det går bra ändå.
  • Anonym (Andras ungar)

    Spring därifrån medans du fortfarande kan...

  • Anonym (hemma hos)

    Jag tror att det är bättre att träffas där barnen bor.Då kan de springa in på sina rum,visa rummen för dig,hämta leksaker osv. Hos dig har de liksom inget att göra och kanske kommer att klänga mer på pappan och bli jobbiga. Spelar ingen roll att de finns barn utanför dig,de känner ju inte dessa barn. Jag skulle åka hem till pappan och fika första gången sedan kan de följa med hem till dig.

    Jag har både bio och bonusbarn :)

    Jag vet hur ungar kan bli och då kanske du bara upplever dem som jobbiga och den första kontakten blir ingen bra upplevelse. Barn älskar att visa saker, som sina rum eller saker som de äger  eller teckningar de har gjort. 

Svar på tråden Träffa hans barn för första gången. Vad tänka på?