Vårdnadstvist - mall hos tingsrätten

Varför had e du i te förskolepersonal, soc el fr som vittnen då? Vilka ar dina vittnen? Är de vänner och bekanta så är de i te så starka vittnen då de oftast är partiska, förskolan borde ju se om det är skillnad på barnen när de varit hos dig vs den andra föräldern

Det är självklart för mig att en persons utsaga, kanske med egna personliga vittnen, inte ska kunna vara tillräckliga för att en part ska förlora umgänge/boende av sitt barn.

Handlar det om allvarliga missförhållanden så finns det normalt sett utredningar samt åtgärder från socialtjänsten samt polisanmälan/dom som styrker anklagelserna.

Skulle du hellre vilja att pappan skulle kunna anklaga dig för att inte vara en lämplig förälder och att du därmed skulle förlora boende/vårdnad/umgänge?

Nu har pappan inte varit på dagis vid mer än ett par enstaka tillfällen och då hade det blivit oroligt pga pappan. Barnet har stor integritet och berättar inget för dagis. På dagis hade de också märkt att barnet inte bubblade och skrattade vid fel tillfällen. Detta hade jag redan dragit upp vid utredningen hos Familjerätten. Så mer än det som hände för ca 1 år sedan vet ju inte dagis om. Pappan är dessutom otroligt beräknande så han försöker kontrollera sin ilska ihop med andra så långt det går. Men en nära anhörig till mig har under senaste året försökt att vara neutral och tillmötesgående för pappan men det har ofta slutat i kaos och pappan har stått och skrikit ihop med barnet på min anhöriga. Vid ett tillfälle gjorde jag en förfrågan till soc pga det barnet sa och visade om pappan. Det dröjde flera upprepade incidenter av samma sak innan jag ringde. De tyckte jag skulle göra en anmälan och det gjorde jag. Fram tills pappan varit på socialkontoret möttes jag av en trevlig och tillmötesgående handläggare. När pappan varit där var det annorlunda. Pappan har ringt och smsat mig i den grad att det blev trakasseri. Ändå påstår han att han inte har mitt nummer. Pappan har slagit mig vid ett par tillfällen, kallat mig hora, ful, fet, sjuk i huvudet, hotat med att aldrig mer träffa barnet för att jag är så jävla sjuk i huvudet. Han har även tvingat mig till sex. Vägrat ta barnet till läkare osv. Men detta finns ju inte inspelat så det gills inte.

Det var inga spekulationer från förskolan. Jag fick komma på samtal till förskolan efter händelsen pga det som hände. Jag hade inte anmält trakasserierna. Aldrig någonsin trots att de pågått i två års tid till och från. Det var då jag vestämde mig fullt ut för att bryta upp från vår relation. Separerade har vi varit i över 3 år. Fast egentligen har det varit konflikter fyllda med lögner, hot och svek sedan den dag jag blev gravid. Anmälde inte pga min rädsla för att han ska bli dömd eller så. Gånger då han förföljt mig ute eller kommit och bankat på vår dörr och vägrat gå, eller då jag släppt in honom finns ju förstås inga bevis på. Men mail och sms finns ju. Mail/sms handlar alltid om samma sak. Innehåller frågor och ändringar på umgänget. Helst med kort varsel. När jag påstår att vi gör bäst i att hålla oss till tingsrättens avtal och inte ändra kan jag inte samarbeta. Han ställer frågor som han får svar på. Sedan kommer det snabbt upp nya frågor på svaren. När han fått svar på alla frågor börjar han om igen. Går jag med på att ändra umgänget och han vill t.ex ha barnet mer en helg utanför tingsrättens dom vill han genast ha två helger. Får han som han vill ska han ha en månad eller kanske rent av bara en vecka. Han har själv sagt att han aldrig är nöjd. Det han inte kan få vill han ha och det han sedan får vill han ha. Nej, hur han var förr säger kanske inte mycket om hur han är nu. Men jag har förstått att problematiken finns kvar genom mail, telefonsamtal och sms. Sedan har jag ju sett att barnet inte blivit ordentligt skött efter umgänge heller. Eller att t.ex medicinering inte skötts ordentligt. Barnet pratar inte bara med mig. Barnet har pratat med andra vuxna i vår närhet som hen har förtroende för. Jag vill att pappan ska lämna på dagis efter helgumgänge för att överlämningarna kanske kan bli mindre konfliktfyllda och att dagis kan se att allt bara är bra eller inte. Pappan totalvägrar och jag kan inte tvinga honom till annat umgänge än det han själv vill. Du ska veta att jag gjort allt för att försöka få ett umgänge som fungerar. Ingenting funkar.

Astmamediciner. Försökt med ett (än så länge) samarbetssamtal som inte lett någonstans då pappan ljuger om mig framför mig. Precis som i Familjerätt och tingsrätt och överallt annars.

Han tar inte till sig information varken i skrift eller tal. Spelar ingen roll om det är läkare. När han enda gången var pappaledig inföll ett BVC-besök på den dagen som han faktiskt gick på med barnet. Han fick information från BVC att allt var bra och sköterskan hade väl frågat kring barnets utveckling. Vilket han hade tolkat som att något var fel på barnet men han kom inte ihåg vad. Bara för att dra upp ett typexempel på pappan gällande information. Så där är det med allt oavsett vem han fått informationen av. Pappan har som sagt alltid använt barnet som ett vapen emot mig och just därför jag sagt att det vore bra om han lämnade på dagis vill han inte. Hade jag sagt "du får ha hur mycket umgänge du vill, men du får absolut inte lämna på dagis!" hade det troligtvis funkat bättre. Jag anser att alla barn har rätt till sina föräldrar. Föräldrarna har inte rätt till barnen. Han förstår inte det. Jag ville inte ha gemensam vårdnad för att jag vet att allt kommer strula. Funkar det ett tag kommer det bli bråk förr eller senare. Han vill hämnas och vägra skriva under passansökan t.ex. Han krävde gemensam vårdnad i tingsrätten, trots att han inte har det om sitt första barn och inte ens visste skillnaden mellan gemensam och enskild vårdnad. Fast egentligen är jag inte riktigt ute efter att analysa vår tvist. Den är ju redan avklarad. Jag menar bara att då det redan finns en stämpel på hur umgänge ska se ut är det väl ingen idé att skaffa advokat och strida.