Hur knyta band till bebis

Jag brukar sitta och prata med min tjej (4 månader).
Sitter ofta med henne på knäna med knäna uppdragna mot magen så att vi får ögonkontakt och så pratar jag med henne eller sjunger.

Om det inte kommer naturligt att prata så tror inte jag att det är ovanligt, det är ju en helt ny situation och värld för en med en liten och det tar tid att anpassa sig.

Känns det konstigt så kan du börja med att berätta för henne hur din dag har varit, eller hur du mår. Det kommer kännas konstigt och konstlat i början men tillslut så kommer det börja kännas mer naturligt.

Att sjunga är också jättebra och det behöver inte vara barnvisor utan de sånger du kan, kanske nåt du hörde på radion..? 
I början kunde jag inga barnvisor alls så jag sjöng iprenvisan haha, men hon gillade det

Du skall se att det blir bra, ingen är full lärd från början och det är ok att känna sig osäker.
LYCKA TILL! 

Börja med ngt enkelt, som att prata med din bebis om allt ni gör när han är vaken "nu tar vi av blöjan, oj så våt den var . Och här kommer en strumpa, den ska vara på lilla foten" . Sätt ord på hans känslor "oj, så ledsen du är lilla gubben, du är hungrig förstår jag, men nu ska du strax få mat" Han förstår förstås inte exakt vad du säger men han förstår att du kommunicerar och kommer att följa dina ansiktsuttryck noggrant. Mycket ögonkontakt (bebisar tittar dock bort efter en stund, tar paus och kommer tillbaka, helt normalt), leenden och små lekar som tittat bakom händerna och nafsa i han tår t ex. Kanske känner du dig fånig om du är ovan vid detta, men det går över ganska snabbt när du märker att han reagerar och ger respons. Går känslan av att vara obekväm inte över på nån vecka ska du berätta det på BVC. Då har du kanske en variant av förlossningsdepression (yttrar sig på väldigt olika sätt), Och behöver få hjälp med det. Eller om du pratar och leker dag ut och dag in utan att få respons eller riktig ögonkontakt, då kan det vara ngt med sonen som bör följas upp. Men mest troligt så är du bara nybörjare, så var ambitiös med anknytningen men var inte hård mot dig själv. Lycka till!

Kanske kan du träffa andra föräldrar och se och fråga hur de gör. T ex på öppen förskola eller på platser där det finns andra småbarnsföräldrar.

På biblioteket finns det massor med böcker om ramsor mm som man kan göra på/med bebisen. Där finns också cd-skivor att låna (finns lite på spotify också) med barnmusik, ramsor mm. Kanske kan hjälpa dig lite? Min dotter (förstfödd) log nog inte riktigt förrän hon var 8-9 veckor, medans kompisars bebisar kunde vara mycket tidigare. Jag minns att jag tyckte det var lite jobbigt att inte få någon svarsreaktion när jag pratade och gullade med henne. När första leendet kom kändes det så härligt Jag tyckte att det då också blev lättare att prata med henne då.

Nu har du redan fått ett massa bra tips men jag sjunger mycket med min förstfödda på 10 veckor. Mest barnsånger men ibland sätter jag på radion och sjunger med. När jag sjunger brukar jag ha henne i famnen eller på sängen och då med försök till ögonkontakt. Lycka till!

Det är lite besvärligt innan man får gensvar. Men snart kommer sonen börja le och vara mer uppmärksam och då blir det lättare att ta kontakt. Jag hade också svårt i början men med respons blev det bättre. Råden ovan är jättebra, man behöver inte prata om nåt särskilt, bara prata högt om vad ni gör och ser och vad som ska hända så löser det sig med tiden.

Jag måste erkänna att när jag läste ttådens rubrik första gången, undrade jag vilket band man skulle knyta, vart köper man det?

Med första barnet kände jag mig obekväm att prata av någon anledning men med andra känns det mycket mer naturligt.

Jag tror att du får försöka att babbla på, sjunga och gulla med honom, gnugga näsan, pussa och mysa, gör grimaser, räck ut tungan, gapa, även om du inte ser någon respons ännu.

Trots att det kanske
känns onaturligt för dig och du inte känner att du knyter några band så gör han det säkert.

Det kan dröja ett tag innan man känner att man hör ihop men det kommer.

Sen känner alla olika och det kan vara stressande att läsa om andras känslor och sen försöka tänka efter vad man själv känner.

Ta det lugnt. Han är här för att stanna.

Tack för alla fina råd :) hela situationen är så ny så är väl lätt bli förvirrad. Jag får försöka babbla på helt enkelt och prova sjunga med till radion.
Och nej det handlade inte om några fysiska band i form av tyg ;)