• ljubav

    adoption- perfekta föräldrar

    Ledsen och besviken och vill bara skriva av mig. Känns som att det är kört för min del att adoptera. Förstår inte alla dessa konstiga krav som länderna har, allt ifrån ekonomi, bmi, hälsa osv- saker som ställs på en som ingen hade ens frågat brytt sig om ifall jag skaffat biologiska barn.

    Det känns lite ibland som att vi som par måste vara superperfekta- för att få adoptera.
    Vad händer om man blir godkänd och har fått hem barnet och sen blir jag superfet- så att mitt bmi inte längre är godkänt- kommer dom och tar barnet ifrån mig då?
    Eller om jag säger upp mig från min fasta perfekta tjänst ( som krävs) för att jag hellre vill spendera tiden med barnet- tar dom barnet ifrån mig då?
    Eller ännu värre att min man säger upp sig- för det spelar ju ingen roll om jag som kvinna är utan inkomst.
    Förstår inte det  viktigaste måste väl ändå vara att barnet kommer till ett kärleksfullt hem där man längtar efter detta barn, och att ekonomin exempelvis räknas ut på oss alla tre- inte på att båda måste ha fast superinkomst. 
    Men...
    Det viktigaste verkar ju inte vara att vi skulle vara hur bra föräldrar som helst- utan att vi är perfekta på pappret.
    Och hur många par där ute skulle inte kunna bli perfekta föräldrar om inte dessa krav fanns-
    Tänk då alla barn som föds biologisk till föräldrar som inte uppfyller dessa krav- har dom då en hemsk barndom?
    Eller alla som föds biologiska vägen,  men där ingen bryr sig om hur föräldrarna har det.
    Det kanske finns perfekta föräldrar på pappret som egentligen inte är så perfekta som föräldrar- men föräldrar som inte uppfyller alla dessa krav- som skulle vara betydligt mycket bättre föräldrar.

    Blir bara så himla trött och besviken som sagt.

  • Svar på tråden adoption- perfekta föräldrar
  • swisch

    Du skulle säkert bli en bra mamma. Men det är inta samma sak att få ett biologiskt barn som att få förtroendet att adoptera.

    Ett adopterat barn är fött av en annan kvinna ofta i en annan del av världen. Om barnet blir övergivet av föräldrar som älskar det men som inte kan överleva med en mun till att mätta så är det klart att man från ursprungslandet iallafall skulle vilja ha krav på att barnet inte råkar ut för ekonomisk kris igen.

    Det är otroliga nästan övermänskliga krav på adoptivföräldrar... men för barnet så måste det bli bra! Riskerna att hamna i kris en gång till ska vara så små de bara kan vara. Kvinnan som känner sig tvungen att överge sitt barn måste få känna sig trygg i att ALLT som kan kontrolleras är kollat! Det värsta i ett barns liv att bli av med sin familj och att hamna i kris  Får inte hända igen.

  • en glad

    Ja, absolut kan det kännas orättvist men minns att biologiska barn är ett privat beslut som man tar i en familj medan adoption är ett myndighetsbeslut och adopterar man dessutom internationellt så vill givetvis ursprunglandet/barnets företrädare att barnet skall komma till det bästa av hem - utifrån deras sätt att se, som kanske inte alls stämmer med svenska parametrar!

  • Festis
    ljubav skrev 2013-08-26 18:13:15 följande:
    Ledsen och besviken och vill bara skriva av mig. Känns som att det är kört för min del att adoptera. Förstår inte alla dessa konstiga krav som länderna har, allt ifrån ekonomi, bmi, hälsa osv- saker som ställs på en som ingen hade ens frågat brytt sig om ifall jag skaffat biologiska barn. Det känns lite ibland som att vi som par måste vara superperfekta- för att få adoptera. Vad händer om man blir godkänd och har fått hem barnet och sen blir jag superfet- så att mitt bmi inte längre är godkänt- kommer dom och tar barnet ifrån mig då? Eller om jag säger upp mig från min fasta perfekta tjänst ( som krävs) för att jag hellre vill spendera tiden med barnet- tar dom barnet ifrån mig då? Eller ännu värre att min man säger upp sig- för det spelar ju ingen roll om jag som kvinna är utan inkomst. Förstår inte det  viktigaste måste väl ändå vara att barnet kommer till ett kärleksfullt hem där man längtar efter detta barn, och att ekonomin exempelvis räknas ut på oss alla tre- inte på att båda måste ha fast superinkomst.  Men... Det viktigaste verkar ju inte vara att vi skulle vara hur bra föräldrar som helst- utan att vi är perfekta på pappret. Och hur många par där ute skulle inte kunna bli perfekta föräldrar om inte dessa krav fanns- Tänk då alla barn som föds biologisk till föräldrar som inte uppfyller dessa krav- har dom då en hemsk barndom? Eller alla som föds biologiska vägen,  men där ingen bryr sig om hur föräldrarna har det. Det kanske finns perfekta föräldrar på pappret som egentligen inte är så perfekta som föräldrar- men föräldrar som inte uppfyller alla dessa krav- som skulle vara betydligt mycket bättre föräldrar. Blir bara så himla trött och besviken som sagt.

    Jag förstår din känsla och frustation, vi har upplevt det likadant. Min make har haft ett virus på hjärtat, han är nu fullt återställd och jobbar och lever normalt liv till 100%, ändå hänger dom upp sig på detta samt att vi råkar ha övervikt samt attvi råkar ha passerat 40. Att vi har TUSEN andra FÖRDELAR verkar inte alls intressant utan man har snöat in på precis som du utrycker det "perfekta" föräldrar utifrån vad som går att mäta. Självklart ska man ha kontroller och utredningar men jag kan tycka att endel kriterier är alldeles för överdrivna. Förstår hur det känns ! Kram
  • en glad

    Vilka är "dom"?? Utredaren, Rättsliga rådet, barnets representanter i utlandet .... eller?

  • Festis

    Utredaren sa föst att vi var för gamla, men efter ett brev där jag försökte berätta om oss själva samt efter att utredaren tagit upp det igen med sin chef så gick dom med på att utreda oss, genom hela utredningen så återkom utredaren åter till dessa "problemen" hela tiden. Vi blev dock godkända och utredaren har uttalat att hon anser att vi blir bra föräldrar även hon kom fram till att vi har massor med fördelar och önskar oss lycka till :) dock återkom ju dessa påpekanden om dessa frågor igen både hos organisation samt hos flera länder. Nu ska det nog sluta lyckligt ändå hoppas vi såklart och vi anser ändå att vi har chans att bli föräldrar (vi sitter fast i kö byrokratin just nu). Men jag förstår trådstartarens känsla av sorg och frustation då vi också fick kämpa för att bli godkända... Självklart ska det finnas kontroller, men vissa direktiv känns lite trångsynta och gammalmodiga.

Svar på tråden adoption- perfekta föräldrar