Träning + Diafragmabråck (Lång text)
Hej!
Detta inlägg kan bli långt men söker hjälp och tips. Jag tar det från början helt enkelt. Under högstadietiden och första året på gymnasiet var jag tränad och hade magrutor och livet var på topp. Jag var snygg, aktiv, fit och väldigt nöjd med mig själv. Vikten höll sig på 55kg. Andra året på gymnasiet (17år) gjorde jag en resa till Frankrike med syftet att prova på den franska kulturen och att lära mig språket helt enkelt. Jag var där i ett år hos två olika värdfamiljer. Första värdfamiljen var rika och snåla. Jag fick inte äta tills jag var mätt och värdmamman bokstavligen sa nej när jag ville ha mer mat vid middagen. Jag gick ner så pass mycket i vikt att jag inte fick min mens på tre månader. Jag mådde oerhört dåligt under denna perioden och det kändes som värdfamiljen inte ville ha mig där. Andra terminen så bytte jag värdfamilj och fick äta hur mycket jag ville, problemet var att de inte hade bra mat. Det är mycket socker och efterrätter i fransk mat och den värdpappan var från Holland och där äter de mycket bröd. Så till middag kunde vi äta en massa bröd helt enkelt. Jag gick upp i vikt, till 65 kilo. I skolan hade vi idrott en gång i veckan vilket var alldeles för lite och jag kände hur min kropp förändras till det sämre. Jag hade ju gått upp 10 kilo i jämfört den vikt jag hade i Sverige.
Väl hemma i Sverige gick jag ner till 58 kilo bara genom att ändra kost. Jag mådde genast bättre och i gymnasiet gick det bra att hålla sig i någorlunda form, förutom skolstressen då. Det gick inte som jag ville hela vägen. Varje gång det är sommarlov har jag tränat mycket hemma på gården men går inte hela vägen till att va så fit som jag brukade.
Jag började direkt på universitetet i Kalmar där jag var oerhört stressad i skolan. Infektionerna kom och bytte av sig i tajta mellanrum. Uvi, ögoninflammation och öroninflammation. Jag träffade även min nuvarande sambo och då blev man såklart "charmigt rund". Sedan blev det sommarlov igen och jag tränade som aldrig förr, men det gick fortfarande inte hela vägen. Andra året på universitetet klarade jag skolan bättre dock fortfarande stressad. . Efter en misslyckad kväll ute i januari i år då jag drack alldeles för mycket alkohol och framförallt sprit mådde jag skit. länge. Flera månader sade magen i från oavsett vad jag åt.
Efter en gastroskopi visade det sig att jag har diafragmabråck och en glapp övre magmun. Jag vet att jag inte kan äta fet mat även fast jag älskar bea och pizza och you name it. Jag kan inte ens kräkas ordentligt oavsett hur dåligt jag mår, aldrig kunnat spy av alkohol tidigare heller.
Har du orkat läsa såhär långt kan jag säga att jag ville ge en bild om min förändring och nu komma till mina frågor och be om era åsikter och vad som fungerat för er.
I dagsläget väger jag ca 62-63kg och äter mina kolhydrater på morgonen men håller en bra balans med protein och fett också. Eftersom man inte kan förbränna fett lika bra utan kolhydrater (citronsyracykeln, Kemilektionerna håller i sig ännu) ser jag kolhydraterna som en självklarhet. Efter som det va nu ca en vecka sedan jag började förändra min livsstil så har inte mycket förändringar skett än. Jag är ute och går mycket varje dag för att komma igång (har lite problem med knät med). Jag skall under denna vecka gå på gymmet och få tips just pga mitt diafragmabråck av en instruktör som är duktig på dessa saker. Hände en gång när jag tränade hemma och gjorde rygglyft att jag spydde i munnen fast det var flera timmar sedan jag åt. Instruktören skall hjälpa mig hitta övningar som tränar hela kroppen trots detta hinder.
Så, då undrar jag vad som funkade för er när ni ville bli fit. Jag vill höra resultat och hela historier såsom denna text jag lämnade er. Det finns ju en mängd på internet men jag vill höra från er! :) Blev just medlem här så nu ska vi se vad ni går för ;)
För att sammanfatta kanske man kan säga att jag är en 22årig tjej som letar efter en gympolare på friskis här i Kalmar! :D