Jag går bakom ryggen på min sambo för att hjälpa hans son.

Min sambo har en son på åtta år. Som han misshandlar. Ända andledningen till att jag stannar kvar hos honom är för att se till att hans son får det bättre. Mig rör han inte. Jag har nyligen gått bakom ryggen på sambon och tagit kontakt med hans ex, mamman till sonen. Hon hade lagt märke till de dolda blåmärkena och nedstämdheten, men hon trodde han var mobbad i skolan. Medans sonen själv inte öppnat sig alls om det. Men jag berättade för henne, bad henne göra allt för att få sonen där ifrån, för att jag tänkte lämna aset. Hon bad mig då stanna kvar för att hjälpa henne och sonen tills hon fått bort honom ifrån sambon.

Sambon vet inte om att jag berättat, eller min ständiga kontakt med modern. Mamman plåtar alla skador som blir och hon tar kontakt med socialen, polisen. En så länge har ingen kontaktat sambon. Jag tar med sonen överallt när han är här och försöker hitta på extra aktiviteter. Jag hoppas bara att det här får ett slut snart. 

Det kommer ingen fråga, eller liknande. Jag är bara så ledsen och slutkörd. Jag älskar sonen. Hatar sambon. Måste låtsas att jag älskar honom. Så fort sonen hämtar sin sista sak i det här huset kommer jag att lämna honom. Jag hoppas han får fängelse för det han gjort. Han måste få fängelse för det han gjort.

Är det någon som varit med om liknande?
Varför tar alla sån tid på sig? Varför har ingen hämtat min sambo och spärrat in honom än?