Mamman förstör
När vi separerade för många år sedan fick jag gemensam vårdnad om våra två barn. Mamman kidnappade dem till Norge så jag fick gå till domstol och få hjälp av utrikesdepartementet. (Jag är svensk och mamman norsk medborgare). Jág blev kallad till rättegång i Norge som beslutade att jag på stående fot skulle ta med barnen tillbaks till Sverige. Barnen bodde med mig i 3 månader innan mamman kunde återvända hit. När hon kom gjorde jag ett stort misstag...jag gick till domstol för att få vårdnaden bestämd eftersom jag oroade mig för att hon skulle göra om kidnappningen. Domstolen här i Sverige dömdo att barnen skulle bo hos mamman samt att jag bara skulle få ha dem varannan helg!?? Jag hade en dålig advokat som mest teg medan mammans advokat pratade för hennes sak hela tiden och argumenterade. Efter flera års domstolstjafs orkade jag inte mer. Bara Norge-saken tog ett år. Jag kämpade i 12 år för att få hjälp av olika myndigheter att få min rätt till fullt umgänge. Mamman motarbetade varje helg med barnen genom att locka dem med olika presenter och resor fast det var min helg. Nu har hon vänt barnen emot mig så att min son, som har aspberger (jag har också en lindrigare variant av det har jag fått veta) vill inte träffa mig mer. Det kom efter ett gräl med mamman och mig per sms. Vi har haft det väldigt roligt jag och sonen när vi tillverkat pilbågar, byggt modeller, snickrat, ätit pizza på stan, kastat macka och annat och när jag pratar med dottern är det såå roligt och enkelt. Hon är snart myndig så där hoppas jag på framtiden...att hon genomskådar mamman avsiktiliga sabotage mot oss. Men sonen mår jag sämre över. Det värsta är att jag inte kan hjälpa honom under uppväxten. Det tär hårt som faan på mig. Vi förstår liksom varandra så bra min pojk och jag. Andra berättar att han varit mycket ensam medan mamman är på krogen. Jag träffade mamman häromdan på stan som ville ha en påskrift för ett papper. -Skicka det med sonen till skolan sa jag, Det ville hon inte. Jag skulle inte använda den saken för att träffa honom. -Varför gör du så här mot mig och sonen sa jag? Hon hade inte lust att diskutera med mig. -Bra, sa jag och gick. Hon ropade att hon skulle gå till domstol om jag inte skrev på papperet. Gemensam vårdnad...jo pytt. Mamma-Manipulerad vårdnad vill jag kalla det. Hur kan mödrar vara så egoistiska och elaka. Hur kan lagen tillåta sånt? /En pappa med ledset hjärta
