Pappa slår mamma

Det är så svårt att hjälpa någon som står nära och ännu svårare när det är två närstående.
Det viktigaste är väl nu att er mamma kommer i säkerhet så att hon inte blir misshandlad igen.
Kan ni erbjuda henne att bo hos någon av er?

Absolut att mamma kan bo hos mig när situationen är som den är! Ingen tvekan om saken!

Det är så många tankar som snurrar i huvudet.... ska vi konfrontera? polisanmäla "bakom ryggen"? Prata med båda samtidigt, eller en i taget!? Ska vi över huvudtaget vara dom som konfronterar!?  

Skulle ni kunna gå ihop ni barn och försöka prata med både mamma och pappa?
Tala om hur ni känner, att ni inte accepterar att dom bråkar oavsett vem eller vad som är provocerande.
Säg att ni alla är varse om vad som hänt, att ni inte accepterar det. Diskutera igenom hur pappan exempelvis skulle reagera om han fick veta att någon av er systrar skulle fått sitt huvud dunkat i golvet av sin kille/sambo eller okänd person på en fest.
Hur skulle det kännas att få veta att sonen fått en smäll på stan exempelvis.

Förklara känslan ni känner när ni fått veta att mamman haft blåmärken och skador som faktiskt orsakats av att er pappa slagit, knuffat eller på annat sätt gjort att det blivit en skada, OAVSETT om det är provocerat för att mamma varit påverkad är det oacceptabelt! Markera detta!
Om det handlar om att dom dricker för mycket så be att dom tar tag i det som ett första steg, om det är alkoholen som leder till bråk.

Hur som helst, visa att ni VET, att ni FINNS DÄR och att ni aldrig kommer blunda. 

Just nu lutar det åt att jag ska sätta mig på tåget och åka ner till min syster i eftermiddag, och då är det tänkt att jag, hon och min bror ska sätta oss ner och diskutera vad vi vill uppnå med konfrontationen.... för jag antar att det är det enda som vi kan göra.

Det känns obehagligt, olustigt och som om jag vore i en film/dröm.... Och så börjar jag (och min syster) fundera på andra skador som mamma haft då vi fortfarande bodde hemma. Bl.a. så hade hon ett stort plåster på hakan en morgon då vi gick upp... enligt henne och pappa så hade de dansat och så hade hon snubblat och slagit hakan i fönsterbrädan, vilket resulterade i en taxitur till akuten och flera stygn på hakan.... pratade nyss med syrran om det, och när vi tänker efter så har vi aldrig sett mamma och pappa dansa, varken före eller efter incidenten - så då börjar vi fundera på om det också är pappa som gjort något.
Visst det kanske är att spekulera hej vilt, och vi lär ju inte få veta om vi inte pratar med dom!

Så jo, det lutar åt att konfrontera dom inom snar framtid - både vad gäller pappas beteende (slagen/knuffarna) och deras alkohol(o-)vanor....

Min systers man (och delvis min syster) funderar starkt på om de ska "förbjuda" mamma och pappa att träffa deras barn innan de fixat till sina egna liv! Jag vet inte vad jag tycker om den idén, menar, jag är ju inte ute efter att straffa utan att hjälpa dom... eller!?

Det är ett så extremt tungt lass att bära det här (ett nödvändigt ont ja, men fortfarande lika tungt)...           

Om båda slutade dricka, skulle beteendet upphöra då? Det låter ju som om de inte kan hantera alkohol...

Blir er pappa våldsam även utan alkohol, blir ni nog tvungna att gå ännu längre och sätta hårt mot hårt.

Men i vilket fall som helst - konfrontera dem tillsammans! Säg att ni är oroliga och vill hjälpa, inte stjälpa, men att det ni har fått reda på är oacceptabelt och att ni kanske inte vill att deras barnbarn ska umgås med dem om de beter sig så (?) Och att våld aldrig är OK; men att BÅDA måste skärpa sig. Och att helnyktert leverne kanske är enda utvägen? 

Ta stöd av varandra! Tur att ni syskon har varandra, för givetvis är det oerhört tungt när ens föräldrar gör illa varandra på det sättet

Och TS - din mamma ska absolut inte behöva finna sig i misshandel, vad hon än har sagt eller gjort. MEN fysisk misshandel är också misshandel. Gör alkoholen henne extremt provocerande och otrevlig, får hon helt enkelt sluta dricka alkohol. Kan hon bli så ändå, får hon jobba med det, precis som er pappa får jobba med sina aggressionsproblem. Skäms inte för att du kan "förstå" hans sida av saken också - det är bara sunt! Att han har misshandlat henne så pass "grovt" som han har gjort, är dock mycket allvarligt och det finns inga ursäkter för det.