Anonym (vänner?) skrev 2013-08-29 16:03:14 följande:
Hej! Jag har varit i exakt samma situation som du! Tanken på att vi trots att det var slut fortfarande ändå skulle vara vänner blev ett halmstrå som jag klamrade mig fast vid när jag var ledsen. Han skulle på så sätt inte helt försvinna ut ur mitt liv.
Jag levde i tron, eller kanske lurade mig själv, att vi skulle kunna fortsätta vår relation, fast på ett annat sätt - som vänner. Vänner som sågs ibland och hittade på nåt kul tillsammans, och som höll kontakt genom telefon och sms. Så blev det nu inte!
Som någon annan skrev här i tråden så tror även jag att "vi är fortfarande vänner" ofta betyder att man inte är ovänner - och det är ju en stor skillnad. Man kanske också säger så för att avslutet inte ska bli så jobbigt för den som är ledsen, men man kanske inte riktigt har tanken att man ska fortsätta umgås.
Jag skickade en sms-hälsning till honom efter några veckor, och han svarade trevligt i ungefär samma artiga stil som jag i mitt sms. Jag förstod då att mycket mer än så skulle det inte bli. Konstigt nog kändes det inte lika tufft längre, och jag var snart redo att gå vidare. Min sorgeperiod var över!
Nu lever jag i en ny relation sen flera år tillbaka. Det händer ibland att exet och jag stöter ihop ute, och det känns inget konstigt alls. Vi växlar några ord och säger hej då........... Jag är övertygad om att det kommer att bli så för dig med vad det lider. Lycka till!
Hej! Ja men precis, tanken på att vi skulle vara vänner är det som gjort att jag ändå varit på sånt bra humör och varit så glad fastän vi gjort slut, för jag vet att vi inte funkade i ett förhållande, men samtidigt är det så svårt att släppa honom som person och inte bara som pojkvän - han är ju sån bra människa!
Men ja, jag har insett att vi antagligen inte kommer träffas eller ens prata med varandra öht, och jag har väl egentligen vetat om det hela tiden, men det är så svårt att säga det till sig själv. Jag har ju levt på hoppet de senaste månaderna om att det kommer bli bra etc, och jag ljuger ju för mig själv hela tiden men så fruktansvärt svårt att låta bli! Lättare att tro på att det kommer fungera än att bara släppa allt på en gång :) kände att jag behövde några utomstående som verkligen talar om "hur det är", eller snarare hjälpa mig inse att det finns en stor risk att det inte blir som jag vill.
Skönt att du och ditt ex kan prata normalt ändå när ni stöter på varandra, hoppas också på det :D
Jag ska väl ta vara på att vara singel och försöka släppa alla tankar på honom, svårt men det går över till slut :)