• Torsdagsfin

    Mitt ex pratar inte med mig

    Jag och mitt ex gjorde officiellt slut i början av augusti, och båda var väldigt ledsna men det var ändå bäst för oss (jag hade lite svårt att inse det i början för var så otroligt ledsen, men har insett nu att det var bäst att göra slut). Saken är den att vi kom överens om att försöka vara vänner, och detta löfte har fått mig att må mycket bättre. Jag är hellre vän med honom än ingenting. Men, han svarar inte på mina sms (väldigt neutrala sms i början, tex; hej hur mår du? Vad gör du? Etc), så skrev på ett privat meddelande på Facebook och frågade om han levde, vet att han har läst det men ändå svarar han inte.
    Vi har inte pratat på 3 veckor och jag lät honom vara ifred i 2 veckor för tänkte att han kanske behövde tid men att han inte svarar nu, alls, känns så jobbigt... För det är ju tanken på att vi ska kunna vara kompisar som har gjort så att jag mått såpass bra med tanke på uppbrottet...
    Frågan är alltså, ska jag ge honom mer tid? Hatar att känna att jag tjatar på honom för vill verkligen inte verka "klängig" och besatt men mår så dåligt av att han inte svarar.
    Långt inlägg, men känner att all lycka bara rinner av mig just nu och mår förjävligt igen. Tacksam för lite svar!


  • Svar på tråden Mitt ex pratar inte med mig
  • mice

    Ni har ju inte ens varit ifrån varandra längre än en månad, nog kan du ge honom mycket mer utrymme. Han behöver väl sitt space och kommer att komma tillbaka när han känner sig redo. Glad

  • Torsdagsfin
    mice skrev 2013-08-29 12:14:36 följande:
    Ni har ju inte ens varit ifrån varandra längre än en månad, nog kan du ge honom mycket mer utrymme. Han behöver väl sitt space och kommer att komma tillbaka när han känner sig redo. 



    Nej jag vet haha jag är väl extremt otålig... Är nog bara paranoid att han aldrig mer hör av sig, tyvärr. Får nog jobba på att tänka positivt :)
  • Fool

    Tror du ska ge det lote tid , men samtidigt måste du oxå acceptera att ni inte längre är ett par och om man ska fortsätta vara vänner eller ej är ett beslut som ligger på båda , om den ene av er inte vill fortsätta vara vänner så får man helt enkelt acceptera det , man kan inte tvinga människor att vara vänner

  • Torsdagsfin
    Fool skrev 2013-08-29 13:44:48 följande:
    Tror du ska ge det lote tid , men samtidigt måste du oxå acceptera att ni inte längre är ett par och om man ska fortsätta vara vänner eller ej är ett beslut som ligger på båda , om den ene av er inte vill fortsätta vara vänner så får man helt enkelt acceptera det , man kan inte tvinga människor att vara vänner



    Ja jo precis, tror att mitt problem är att jag har så himla svårt att se det hela på ett objektivt sätt. För mig känns det som att vi inte pratat med varandra på flera månader när det egentligen inte alls stämmer, så svårt att se det ur andras perspektiv för mig :/

    Skulle kännas bättre om han sa rätt ut att det inte funkar att vara vänner, den här tystnaden är verkligen superjobbig... Men förstår ändå att jag inte kan tvinga honom till något, han pratar förhoppningsvis med mig när han känner att han är redo :) men ska som sagt låta det gå en längre tid så får vi se vad som händer!
  • Run to the hills

    Det kan ju vara så att han gått med på att vara vänner för att han känt att du krävt det. Att han inte vågat säga att han inte vill det just för att du mått dåligt. Inte för att måla fan på väggen, men om han är konflikträdd kanske han inte klarade av att säga ifrån.

  • Fool
    Torsdagsfin skrev 2013-08-29 14:22:54 följande:


    Ja jo precis, tror att mitt problem är att jag har så himla svårt att se det hela på ett objektivt sätt. För mig känns det som att vi inte pratat med varandra på flera månader när det egentligen inte alls stämmer, så svårt att se det ur andras perspektiv för mig :/
    Skulle kännas bättre om han sa rätt ut att det inte funkar att vara vänner, den här tystnaden är verkligen superjobbig... Men förstår ändå att jag inte kan tvinga honom till något, han pratar förhoppningsvis med mig när han känner att han är redo :) men ska som sagt låta det gå en längre tid så får vi se vad som händer!
    Känslor är tyvärr inte rationella , det kan ta tid innan känslor och förnuft synkar igen , du kommer nog dit ska du se, tar bara lite tid...
  • mice
    Run to the hills skrev 2013-08-29 14:26:38 följande:
    Det kan ju vara så att han gått med på att vara vänner för att han känt att du krävt det. Att han inte vågat säga att han inte vill det just för att du mått dåligt. Inte för att måla fan på väggen, men om han är konflikträdd kanske han inte klarade av att säga ifrån.
    Så var det mellan mig och mitt ex, han ville vara vänner (för att han fortfarande var kär i mig) och jag sa "okej då". Men det höll inte så länge, han blev klängig och jag sa att jag inte orkade med honom. Då blev han rasande och sa upp kontakten. Men men..
  • Litet My
    Run to the hills skrev 2013-08-29 14:26:38 följande:
    Det kan ju vara så att han gått med på att vara vänner för att han känt att du krävt det. Att han inte vågat säga att han inte vill det just för att du mått dåligt. Inte för att måla fan på väggen, men om han är konflikträdd kanske han inte klarade av att säga ifrån.

    Sant, dessutom brukar i detta med att "vara vänner efter en separation" inte alltid i9nnebära att man umgås och hörs bara att man inte har något otalt med varandra.
  • Torsdagsfin
    Run to the hills skrev 2013-08-29 14:26:38 följande:
    Det kan ju vara så att han gått med på att vara vänner för att han känt att du krävt det. Att han inte vågat säga att han inte vill det just för att du mått dåligt. Inte för att måla fan på väggen, men om han är konflikträdd kanske han inte klarade av att säga ifrån.



    Inte tänkt på det sättet förut, men nu när du säger det så kan det mycket väl stämma... Hans sätt att lösa konflikter förut har alltid varit att ignorera och inte prata med mig.

    Vår relation var ju verkligen långt ifrån bra de sista månaderna, de senaste 3 månaderna har vi träffats 2 gånger sammanlagt och många av våra bråk har grundats i att jag känt mig bortprioriterad och bortglömd. Och jag vet att det sista han skulle göra är att avsiktligt såra mig, så han gick kanske med på att vara vänner för att jag verkligen ville det. Hmm... Det känns ju samtidigt inte alls bra, vill ju att han ska vilja vara vänner, annars funkar det ju inte.

    Nu fick jag nånting att tänka över!
  • Torsdagsfin
    Godnatt skrev 2013-08-29 14:43:06 följande:
    Vem vill ens vara vän med sitt ex...



    Jadu, jag vill väl se om vi fungerar bra som vänner... Han är verkligen en jättefin människa och vi har många gemensamma intressen så jag saknar ju verkligen att hänga med honom eftersom vi även blev väldigt bra kompisar. Sen om det inte funkar så är det väl så, men vill ändå testa :)
  • Virriga Vera

    För mig betyder att vara vänner i detta fallet, att man inte är ovänner. Det betyder inte att ha ständig kontakt, skicka sms, skicka mess på Fb m.m. Det betyder att man bröt upp utan bråk och att man kan prata om varandra utan bitterhet och utan att snacka skit.


  • Ess

    De gångerna jag sagt att -jo vi kan va vänner. 
    Jag har absolut inte menat det, utan det har bara varit ett sätt att bli av med "svansen".  När personen börjat älta, så har man sagt att vi kan va vänner, vi hörs. Sedan när han hört av sig så har jag gjort som ditt ex och struntat i att svara.

    Gör dig själv en stor tjänst och sluta höra av dig till honom, gå vidare och skaffa ny kille istället. 

  • Torsdagsfin

    Tack för svaren! Så skönt att få veta vad utomstående tycker och tänker, så lätt att bli blind i sådana här situationer tycker jag... Men just nu låter jag det vara och låter honom prata med mig när/om han känner för det medan jag kämpar med känslorna ;) (har bara bearbetad bli-dumpad-fasen och inte aldrig-mer-träffa-honom-fasen haha så får träna på att inte kunna prata med honom när jag känner för det!)

    Får lägga min tid på roliga saker sålänge!

  • Anonym (vänner?)

    Hej! Jag har varit i exakt samma situation som du! Tanken på att vi trots att det var slut fortfarande ändå skulle vara vänner blev ett halmstrå som jag klamrade mig fast vid när jag var ledsen. Han skulle på så sätt  inte helt försvinna ut ur mitt liv.

    Jag levde i tron, eller kanske lurade mig själv, att vi skulle kunna fortsätta vår relation, fast på ett annat sätt - som vänner. Vänner som sågs ibland och hittade på nåt kul tillsammans, och som höll kontakt genom telefon och sms. Så blev det nu inte!

    Som någon annan skrev här i tråden så tror även jag att "vi är fortfarande vänner" ofta betyder att man inte är ovänner - och det är ju en stor skillnad. Man kanske också säger så för att avslutet inte ska bli så jobbigt för den som är ledsen, men man kanske inte riktigt har tanken att man ska fortsätta umgås.

    Jag skickade en sms-hälsning till honom efter några veckor, och han svarade trevligt i ungefär samma artiga stil som jag i mitt sms. Jag förstod då att mycket mer än så skulle det inte bli. Konstigt nog kändes det inte lika tufft längre, och jag var snart redo att gå vidare. Min sorgeperiod var över!

    Nu lever jag i en ny relation sen flera år tillbaka. Det händer ibland att exet och jag stöter ihop ute, och det känns inget konstigt alls. Vi växlar några ord och säger hej då........... Jag är övertygad om att det kommer att bli så för dig med vad det lider. Lycka till! {#emotions_dlg.flower}

  • Torsdagsfin
    Anonym (vänner?) skrev 2013-08-29 16:03:14 följande:
    Hej! Jag har varit i exakt samma situation som du! Tanken på att vi trots att det var slut fortfarande ändå skulle vara vänner blev ett halmstrå som jag klamrade mig fast vid när jag var ledsen. Han skulle på så sätt  inte helt försvinna ut ur mitt liv.

    Jag levde i tron, eller kanske lurade mig själv, att vi skulle kunna fortsätta vår relation, fast på ett annat sätt - som vänner. Vänner som sågs ibland och hittade på nåt kul tillsammans, och som höll kontakt genom telefon och sms. Så blev det nu inte!

    Som någon annan skrev här i tråden så tror även jag att "vi är fortfarande vänner" ofta betyder att man inte är ovänner - och det är ju en stor skillnad. Man kanske också säger så för att avslutet inte ska bli så jobbigt för den som är ledsen, men man kanske inte riktigt har tanken att man ska fortsätta umgås.

    Jag skickade en sms-hälsning till honom efter några veckor, och han svarade trevligt i ungefär samma artiga stil som jag i mitt sms. Jag förstod då att mycket mer än så skulle det inte bli. Konstigt nog kändes det inte lika tufft längre, och jag var snart redo att gå vidare. Min sorgeperiod var över!

    Nu lever jag i en ny relation sen flera år tillbaka. Det händer ibland att exet och jag stöter ihop ute, och det känns inget konstigt alls. Vi växlar några ord och säger hej då........... Jag är övertygad om att det kommer att bli så för dig med vad det lider. Lycka till!



    Hej! Ja men precis, tanken på att vi skulle vara vänner är det som gjort att jag ändå varit på sånt bra humör och varit så glad fastän vi gjort slut, för jag vet att vi inte funkade i ett förhållande, men samtidigt är det så svårt att släppa honom som person och inte bara som pojkvän - han är ju sån bra människa!

    Men ja, jag har insett att vi antagligen inte kommer träffas eller ens prata med varandra öht, och jag har väl egentligen vetat om det hela tiden, men det är så svårt att säga det till sig själv. Jag har ju levt på hoppet de senaste månaderna om att det kommer bli bra etc, och jag ljuger ju för mig själv hela tiden men så fruktansvärt svårt att låta bli! Lättare att tro på att det kommer fungera än att bara släppa allt på en gång :) kände att jag behövde några utomstående som verkligen talar om "hur det är", eller snarare hjälpa mig inse att det finns en stor risk att det inte blir som jag vill.

    Skönt att du och ditt ex kan prata normalt ändå när ni stöter på varandra, hoppas också på det :D

    Jag ska väl ta vara på att vara singel och försöka släppa alla tankar på honom, svårt men det går över till slut :)
Svar på tråden Mitt ex pratar inte med mig