Kolik... gnälltråd!!!

Min lilla kille på 4 månader ligger och sover bredvid mig här men så var det inte i början! Han skrek tillhan tappade andan och många nätter övervägde jag att byta honom mot en vandrande pinne eller nåt annat tyst. Det jag vill ha sagt är bara att det blir bättre! Det känns avlägset nu med sömnbrist och hormonet i storm i kroppen, men det blir bättre!!

AnnaKarinA: Grattis till din dotter, men jag lider med sig när det gäller sömnen! Man är ju så kroppsligen trött efter förlossningen, och egentligen skulle man ju behöva sova mer än någonsin de första veckorna, och så går det inte! Det är en så konstig känsla. Men du, som Jessa N skriver, det blir bättre, jag lovar! Försök att tänka att detta är en kort kort period och att din lilla tjej snart kommer att vara mycket bättre i magen och sova längre stunder om natten. Jag var också så grymt trött första tiden och pang: nu är dottern nio månader och känns jättestor och jag tycker att det bara känns som det har gått en vecka sen hon föddes. Ang magen så testa att bada lilltjejen på kvällen, det kan kanske få henne att slappna av lite? Man kan ju också testa att utesluta allt mjölkprotein ur sin kost och se om det lugnar skriken, vissa bebisar får ju koliksymptom av mjölkprotein. Sen tänkte jag också på en elektrisk babysitter, en sån som gungar barnet automatiskt. Eftersom du är ensam hemma så kunde du kanske (om du har möjlighet att låna av ngn/köpa?) sätta tjejen i den och se om hon somnar. När vår dotter skrek som mest i början så var det en sån som hjälpte när jag behövde lägga mig ner och sova en stund själv. Det är väl inte bra för bebisen att sova en hel natt i en sån, men nån timme åt gången för att mamma ska orka med är ju befogat! Och du, finns det nån som ibland kan ta en runda med vagnen på dan, och kanske vakta henne lite efteråt så att du kan sova några timmar? En kompis/släkting? All sömn är ju bra, även om det inte blir nattetid. Stor kram till dig och även om det känns tufft nu så går det över, och du kommer snabbt glömma hur jobbigt det var!

Hoppsan! Missade att du redan uteslutit mejeriprodukter! :)

Usch, det låtet tufft! Jag har själv haft ett kolikbarn och det tär på en. Jag tycker också det är viktigt att du ser över om du kan få avlastning av någon annan stundtals. Du måste också få sova! Måste din man arbeta så mycket alldeles nu i början? Man kan ju ta dubbeldagar och vara hemma tillsammans - du behöver ju stöttning speciellt om barnet är väldigt skrikigt nattetid. 

Kan hon vara besvärad av skenan som hon har? Sitter den som den ska? Kan ju vara det också annars som gör att hon skriker så mycket.  

Sömnlösa nätter pga skrikande barn känner jag igen!

Min ena tvilling skriker mig tokig om nätterna. Är ensamstående med två småttingar, men tack och lov så vaknar inte den andre av skrik, sparkar och slag från en hysterisk bror.
Men när det är matdags för den andra, och båda ligger bredvid mig och skriker, då har jag bara lust att gå därifrån och låta dom skrika. Jag sover inte mer än 4 timmar sammanlagt per dygn och mat.. ja, det blir max ett mål mat för mig per dag och då i form av "frukostmat" som går snabbt att fixa till och går att äta kall. Varm mat har jag gett upp, den hinner alltid bli kall innan jag fått i mig den, p.g.a. skrikande bäbisar.

Mina små är idag 6 veckor gamla. Jag har inte tillräckligt med bröstmjölk för att kunna amma och den "snälla" tvillingen är dålig på att äta. Både teknik och mängd. Så honom måste jag ge full uppmärksamhet när han äter, för att han ens ska få i sig nåt. Inte lätt då när den andra ligger hysteriskt och låter som ett larm bredvid. Han har så höga toner att det gör fysiskt ont i öronen av hans skrik!

Om det är kolik vet jag inte. Jag har trott att han haft luft som vill passera eller varit hårt i magen (fast det är löst när det kommer ut), eller fortfarande hungrig. Fast han äter som en vrålhungrig varg! Men det kanske är kolik?
Samma här så är det en del skrik på dagarna, men inte lika illa.

För att inte helt bryta ihop när det är som värst, så tänker jag på hur livet vore utan dom små  och då blir jag grinfärdig av tanken på att inte ha dom i mitt liv och då finner jag den där extra lilla styrkan för att orka.

Varför gör du tolkningen att det är magknip? Jag tycker inte alls det låter som magknip...

Kan det ha någon koppling till smärta i höfterna, eller övriga kroppsdelar? Jag tycker att du ska åka in och få henne undersökt igen. Hon är bara några dagar gammal, normalt sett brukar inte kolik pga magen ha börjat så tidigt och i synnerhet inte ha hunnit eskalera så här mycket.

Hur ligger hon på natten, och hur är hennes position på dagarna? Alltså bär du henne mycket, vart är hon nöjd förutom i bilen (där hon ju sitter i en mer upprätt ställning)?

Grattis till sessan:) ett tips som jag läst om är droppar man beställer från finland.. Kupla heter dessa o jag har läst många positiva kommentarer ang dessa.. Värt o testa:))
Hoppas det blir bättre snart

Kupla stop är exakt samma sak som de svenska magdropparna från semper, bara det att de tillsatt simethicone också. Vilket är samma sak som i svenska minifom, och som är ett bevisat inte har någon medicinsk effekt. Du kan med andra ord lika gärna ge semper magdroppar och vatten till bebisen.

Försöker svara alla  
Hon får inte bada hemma pga skenan. Hon verkar inte ett dugg berörd av den, och enligt läkare skall höften inte heller göra ont (det är en väldigt liten luxation). 
Jag försöker variera ställning så hon ligger i babynest som jag ibland höjer lite lite i huvudänden, hon ligger i min famn på sidan, hon ligger på mitt bröst, en stund i babysittern, osv osv.

Varför jag tolkar det som magknip är dels att "alla" tycker att det låter som det, hon blir något lugnare av massage och kolikgrepp, osv. När jag masserar kommer det nästan alltid gaser.

Jag har inga släktingar eller vänner här jag kan be om avlastning (nyinflyttade) och på sambons jobb är det lite kris och panik just nu, men förhoppningsvis kan han komma hem på onsdag igen.  

Jag ska ringa in och fråga om jag kan få komma och visa upp henne, hon läkarundersöktes i fredags men det kan ju vara något som missats.

Det har blivit som det känns, lite värre och värre för varje natt. På dagarna sover hon mycket, vaknar, ammas, myser, och somnar sen om. Igår kväll väckte jag henne strax efter 21, ammade, sen började hon skrika och höll på till och från till strax efter 04 imorse. Pausade när vi åkte bil, när hon låg i kolikgrepp. Det är svårt med kolikgreppet också pga skenen 

Tänk på att det kan ta några veckor innan en liten hittar dygnsrytmen också. Mina barn har varit mycket vakna nattetid och sovit på dagarna alldeles i början. Kvällar/nätter är oroliga för många bebisar. Det måste inte vara kolik hon har heller, kan vara att hon bara är nyfödd och inte hittat rytmen ännu.

Försök sova dagtid med henne om hon är lugnare då. Du kommer att få svårt att orka annars om du är så mycket vaken på nätterna.

Kan du ta henne med dig och åka och hälsa på t.ex. dina föräldrar ett tag om de bor på annan ort? Så du kan få hjälp?