Hur får man enklast gemensam vårdnad?

Ni behöver komma överens om ett antal saker: vårdnad, boende och umgänge. Och om barnet bor mer hos den ena föräldern blir det också fråga om underhåll.

Familjerätten (=socialtjänsten) i er kommun hjälper er med överenskommelser om detta (dock ej om underhållet) och ser till att ni skickar in rätt papper till Skatteverket. 

Men detta förutsätter förstås att ni är överens. Om ni inte kan bli överens, vilket jag anar av din ts, måste du stämma henne i tingsrätten för att få vårdnaden. Anlita i så fall en duktig familjerättsjurist, som biträder dig i detta. 

Om jag vore du skulle jag i första hand gå den frivilliga vägen och försöka få henne att ge dig gemensam vårdnad. Försök ta fram alla exempel om varför det är bra för ert barn att ha två vårdnadshavare och försök övertyga henne om detta. Säg också hur du ser på frågan om barnets boende och umgänge och försök få med henne till familjerätten för att komma överens.     

Takk for ditt svar.

Nei, jeg tror ikke at det å komme overens er et alternativ her. Jeg har forsøkt prate med henne om gemensam vårdnad en hel del, men hun ønsker ikke å prate om det, ej heller lysna på mig i särskilt stor grad. Skickar jag en epost angående frågan om gemensam vårdnad får jeg ingen svar. Jeg kanskje forsøker lite til men frågan er jo hur lang tid man skal vente og håppas, vår son er 2,5 år nu så hon har jo hatt tilrekkelig lång tid til å fundere på hans vårdnad även om det iogforseg er nytt at vi nu vet at vi ikke har gemensam vårdnad men at hon har hele vårdnaden. Jeg har gitt henne en måned, tills slutet av augusti til å fundere på saken innan jeg forsøker får gemensam vårdnad utan henens hjelp, dvs går til tingsretten. Fast om hon ikke tycker om det som retten kommer fram til så kan hon ganske enkelt stanna hemma med sin familie og vårt barn i sitt hemland der svensk rett har veldig liten inflytelse. Men da har jeg iallfall rett til en del av vårdnaden og kan ta mer hand om han, om hon velger fortsette bo i Sverige.

Hadde hon vært interessert i å diskutere eller iallfall lysna så skulle man jo kanskje kunne komme overens om noe, ettersom jeg er veldig fleksibel av meg, men ettersom det ikke finns vilje til kommunikasjon eller til kompromis, så må man vel gå den harde veien gjennom tingsretten. Jeg har ingen ide om hur man gör eller vem man kontakter, men det låter jo smart som du sier att gå til en duktig familierettsjurist. Har du noen forslag, i Uppsala? Vilke kostnader kan det være snakk om? og må man også betale noen slags avgift til tingsretten?

Da jeg pratet med kommunen (familjerätten) sa rådgiveren at en del folk går til tingsretten utan juridisk hjelp også. Jeg har jo ingen aning om hur svårt det er. Kjenns jo som at det er nesten en slags formalitet å få gemensam vårdnad av tingsretten när vi i praktiken både två omgås barnet omtrent dagligen, men jeg har ingen aning. Vi har til eksempel delt forelderledigheten likt mellom oss.

Jeg vet at studenter i uppsala gir gratis juridisk rådgivning, men dom har iogforseg kanskje ikke så mye erfaring.

Hursomhelst, jeg tror at det er mycket enklare, snabbare, og mindre stressigt å få gemensam vårdnad med hjelp fra tingsretten, enn ved å forsøke komme overens med mitt x. Hon er en veldig envis person. Att hota med å gå til tingsretten hjelper heller ikke, da skulle hun bare si nei til gemensam vårdnad bare for at jeg hotar henne. Hon er vel en person som aldri går med på det minste lille kompromis utan kamp. Man starter forstå hur ofreden i midtøsten kan pågå i det oendelige.
(¯`'•.¸(¯`'•.¸ HAPPY DAYS ¸.•'´¯)¸.•'´¯)

 

Nu har det iogforseg vært lite progresjon i saken, fra å ikke ville prate om det sier hun nu helt klart nei til gemensam vårdnad. Det betyr at jeg kan velge  mellom å treffe min son mer eller mindre dagligen, fast inte ha noen form for offisiell vårdnad for han, eller dra saken gjennom tingretten. Det borde vel være ganske säkert at min son kommer få gemensam vårdnad, eller hur? noen åsikter? Finns det noen sjans for at det blir annorlunda? er det noe spesielt jeg bør tenke på? Just nu er hun på en veldig lång semester i sitt hemland (4 og en halv måned), vet ej om det er en fordel eller nackdel med tanke på tingretten.

Hun tycker at gemensam vårdnad er "opraktisk" och "stressigt" Og det kan jeg godt forstå utifra hennes perspektiv ettersom gemensam vårdnad betyder at man behøver inkludere en annan person enn seg selv, og det er vel just det hun ikke riktig har kapasitet og/eller vilje til. Jeg forsøkte beretta til henne at hennes argumenter er egoistiske og absolut ikke til vår sons beste, men da sier hun at det vil være best for vår son at hon har ensamvårdnad eftersom da vil han ha gladere foreldre.

Man vet ikke riktig om man skal skratte eller gråte, men jeg får vel lete opp en jurist og kolla vad sånt kan koste, eller om man kan ta saken uten jurist, behøver lese på meg. Eller om man även behøver en advokat, men det kjenns jo som at det kanskje ikke behøvs. Kan jo være lite jobbigt at hennes både två forelder er jurister, men som tur er kjenner dom iallfall ikke til svensk eller norsk lag.

Det hører også med til historien at det var jag som gjorde slut med henne og det kan være så at hon er så på tvärren eftersom hun er arg på meg eller at hon ønsker å være tilsamans med meg igen, og behøver noe att forhandle med, men det er jo bare spekulasjonser fra min side. Iallfall var det så at jeg gjorde slut eftersom jeg ikke trivdes i situasjonen og hun ønsket å forsatt være med meg. Hon er et kjennslostyrd menneske og hennes empati er mer begrenset enn hos folk flest. Hon gjør det som hon til enhver tid kjenner for, og även om det er mycket mer jobbigt for både henne og meg å ta saken gjennom tingretten, så vil hon velge den vägen, ettersom hon ikke kjenner for å gi fra seg ensamvården frivillig og hon vil aldri gå med på å gjøre noe hon selv ikke kjenner er rett for henne selv. En sånn ekstrem kompromisløshet er både skremmende og imponerende.

Nu som dom er på semester i hennes hemland, ba jeg henne ringe meg en gang per dag med en dator med video, ettersom jeg bare kan nå henne på fastlinjetelefon og den har ingen video. Og jeg er online omtrent 99% av døgnet så det går å få tak i meg. Men hon tyckte at det var orimelig at hon skal ringe meg VARJE dag så at jeg kan prate med min son. Fast i slutenden gikk hun med på det endå, Så får vi se om hon gjør det. Inget er enkelt
(¯`'•.¸(¯`'•.¸ HAPPY DAYS ¸.•'´¯)¸.•'´¯)

Jag tycker absolut att du ska se till att ha med en specialiserad jurist för detta. Om du oroar dig över kostnaderna, kolla om de inte kan täckas av din hemförsäkring. Även om detta är jobbiga processer, så tar de inte så mkt tid för biträder och blir därför inte heller så himla dyra.

Innan du träffar din jurist, fundera över vad du vill nå: gemensam vårdnad är bara en sak.

Hur vill du att barnets boende ska se ut? Växelvis boende? Varannan helg?   Har du krav på att barnet ska bo i Sverige? Norge? Latinamerika?

Skan ni ha ytterligare umgänge utöver när han bor hos dig? Så verkar ni ha det idag och det låter som att du trivs med det.  Hur ofta ska ni ha umgänge? Tre ggr per vecka? Per månad? År? Jul? Påsk?

Det faktum att ni delade på föräldraledigheten och att du har ett så omfattande umgänge med din son, talar för att du kommer kunna få del av vårdnaden. Var dock beredd på att du kan komma behöva stämma för enskild vårdnad, för att sen i slutändan få gemensam vårdnad. Hur kommer hon reagera på det? 

Sen behöver du betänka att hon kan ha ensam vårdnad men att du ändå har ett reglerat umgänge med din son. Du kan också ha honom boende hos dig - för det krävs ingen vårdnad. Vårdnaden har en mer juridisk, bestämmande, innebörd och är inte ett villkor för ert umgänge och hans boende.   

Takk, det er mange saker her å tenke på, og eksakt den slags frågar jeg behøver.

Det er jo utrolig, om man behøver stemma for ensam vårdnad för at få gemensam vårdnad. Ja du har nok rett i at jeg behøver en expert.

Jeg vil helst at han bor med meg 50% (annanvar vecka). Jeg skulle kunne gå med på mindre om jeg ikke var tvungen gå til retten. Det viktigste er kanskje endå at jeg får gemensam vårdnad, ettersom hon har et mycket mer ostabilt liv enn meg, ofte arbetsløs (iogforseg inget fel med det, men hon er ikke direkt den som tar hand om sin framtid), har pluggat, fast klarer ikke av sitt studie (eftersom hon ikke pluggar så mycket eller planerar sin tid), lite emosjonelt ostabil, fast jeg tycker det er bra at han også er 50% med henne.

Jeg har jo tidligare sagt til henne at jeg ikke ønsker ta vår son ifrån henne, så vet ikke riktig om jeg vil stemma för ensamvårdnad, även om syftet er å få delad vårdnad, men det er viktig for meg at hon og jag kan lita på varandre, även om vi inte på nåt sett kommer overens.

Det viktigste for meg er at vi har gemensam vårdnad så at hon ikke kan byta skole, dagis, bostad precis som hon vil precis när hon känner for det, beroende på hur hun kjenner den dagen, og at han bor hos meg iallfal lite, utan at jag behøver diskutere det med hans mamma varje gang, og at jeg kan resa med honom til mine foreldre en långhelg.

Mange takk for hjelpen din. Jeg skal få tak på enekspert. Det jeg må fundere på er såklart om jeg skal vente med å stemme tills hun kommer tilbaks til sverige, ettersom, annars kan det jo være lett for henne å bare stanna kvar i sitt hemland for godt, der svensk lag inte gäller.