Vågar man söka hjälp hos psykolog?
Jag skulle vilja ”gå och prata” med någon på grund av att jag mått dåligt i hela mitt liv. Jag tvekar lite, eftersom jag är rädd att det bara kommer sluta i förlorade pengar och grusade förhoppningar om hjälp.
För ett par år sedan träffade jag en sjuksyster några gånger, men jag slutade gå dit för det kändes bara så himla fel. Dels för att jag har väldigt svårt att prata om mig själv rent allmänt, dels för jag att jag kände misstro mot henne. Inget ont om sjuksystrar som yrkesgrupp, de gör ett fantastiskt viktigt jobb, men jag ser inte varför jag ska träffa en syrra när jag sökte en psykolog. Det är inget fel på min kropp utan inuti mitt huvud.
Sedan dessa skräckhistorier om att den man pratar med ska sitta helt tyst. Läste en annan gammal tråd där folk slutade gå för att de inte fick hjälp med att våga prata/kunna uttrycka sig och någon som åtminstone påstod sig vara psykolog skrev att det minsann inte var psykologens jobb att vara tankeläsare...
Jag är också rädd för att inte bli förstådd eller tagen på allvar. Självklart vet jag att psykologer har hört ”allt”, men jag skulle inte klara av att prata med någon som jag inte känner har livserfarenheter eller kan relatera till verkligt mörker. Jag behöver ingen metod för att ändra mitt beteende eller prata om min vardag utan någon som kan ta sig in i min hjärna och hjälpa mig gräva ut allt.
Så är det ens värt att söka hjälp? Någon med bra erfarenhet av psykologer/terapeuter?
