Saknar barnvakt
Funderar på om det bara är vi som absolut inte har någon möjlighet till barnvakt eller om det finns fler. Känns som om vi är de enda människorna i världen som inte har någon som helst möjlighet till barnvakt oavsett vad som skulle hända. Far-/morföräldrar är döda, dementa eller bor mer än 100 mil bort. Syskon har jag inga och makens enda bror bor också mer än hundra mil bort. Har tre barn varav ett med autismspektrumstörning som omöjligt kan passas av någon hon inte har regelbunden kontakt med åtminstone några gånger per vecka vilket gör alternativ med professionella barnvakter för dyrt för att vara ett alternativ. Av den anledningen har vi alltid med oss barnen överallt och tackar nej till sådant som barn inte är välkomna till alt att en av oss går och den andra är hemma med barnen. Det blir väldigt mycket sura miner och konstigt bemötande. Vart tycker de som inte tycker man ska ha med sig barn egentligen att man ska göra av barnen, ska man lämna dem ensamma vind för våg eller vad? De allra flesta verkar dessutom ha möjlighet att vara barnfria tillsammans med sin partner ibland, är det så eller är det bara som jag tycker det verkar? Finns andra som inte har den möjligheten får ni jättegärna dela med er av hur man kan göra för att få parrelationen att fungera trots att barn alltid är i närheten och inte bli bara föräldrar hela tiden.
