Hunden ylar när barnet skriker/gråter
Hej. Jag har en chihuahua som snart blir 6 år. Jag har haft honom sedan han var 6 månader & han har alltid fått vara hund, men långa promenader, bus, lek och träning. Nu till problemet.
När vår dotter kom för 1,5 år sedan var allt toppen. Det gick bra med hundarna och vår chihuahua tydde sig mycket till barnet. Ville gärna veta vart hon var, vad som skedde etc. Han behövde dock inte hel tiden vara med, bara han visste vart vi var. När dotter var ca 3 månader började vår chihuahua yla/skrika när dotter grät, det vill säga när hon var ledsen, inte när hon var arg. När dotter sedan var ca 6 månader började chihuahuan även skrika/yla när dottern var arg, det vill säga direkt dottern blev högljudd skrek hunden. Vår nuvarande situation är att vi har en dotter på 1,5 år som vet hur man man dels får igång hunden, men det är en petitess gentemot hur han skriker om hon vaknar mitt i natten och har drömt något eller liknande. Han skriker/ylar aldrig nu längre när hon gnäller eller är arg, men direkt hon är ledsen drar han igång, ibland väldigt högt och ibland lite mindre. Kan tillägga att han inte bryr sig om när andra barn skriker, inte när vi haft vänner på besök som haft små barn eller liknande, endast när det är just vår dotter.
Då vi testat olika metoder så som att ignorera, distansiera honom, säga till honom på skarpen, låta honom vara med, dalta, försökt distrahera med mat etc så vill det inte ge med sig. Det om fungerade bäst var att han fick gå in på kontoret och att vi då stängde dörren. Han blev lite tystare, men långt ifrån tyst. De ggr vi ignorerat honom har han slutat efter ett tag, men då vi bor i lägenhetshus vill vi gärna inte att han drar igång mitt i nätterna och stör grannarna, så vi har försökt få honom att vara tyst direkt. Han skriker som värst om det inte är jag som tröstar eller är med barnet.
Sett till rottisen så bryr hon sig inte alls, absolut inte om chihuahua skriker/ylar. Det enda hon reagerar på är om dottern blir ledsen för något, så kan hon komma och försöka trösta, men annars är hon precis som vanligt.
Jag har pratat med olika hundtränare, och den tränaren vi själv haft mycket kontakt med gällande träningar av olika slag sa, som några andra, att det bästa är att ignorera, då hundens skrik/ylande troligen sker per automatik. På samma sätt som vissa hundar ylar ikapp med sirener. Att vovven helt enkelt har tagit till sig barnet som en familjemedlem och vill hjälpa barnet att få hjälp/tröst fort.
Jag hade inte brytt mig alls lika mycket om vi bott i hus, men att hunden ylar/skriker (ibland kan man tro att vi skulle vara hårdhänta mot honom då han skriker extremt) i en lägenhet där det hörs väl till grannarna känns inte så poppis.
Några förslag på vad vi kan göra?