Vad kan jag vänta mig...?

Hej
Jag har varit inom fertilitetsbehandlingen 8 månader nu. Skrivit i min blogg idag vad som hänt hittills...
http://kampenmotpco.blogg.se. Gjorde utredning i april och då kollade man med vul mina äggstockar, man gjorde äggledarspolning, tog blodprov samt kollade min sambos spermier. Man kunde snabbt konstatera att "felet" är hos mig med min redan diagnostiserade PCO. Nu kör jag hormonsprutor efter att provat tabletter utan resultat.

Jag är ledsen periodvis men försöker hålla modet uppe och ägna mig åt fritidsintressen, jobb, vänner och familj. Det är lättare när jag inte har så många i min närhet som har småbarn.

Vi körde igång denna "karusell" i fredags med samtal på gynmottagningen. Jag bröt ihop helt trots att vi inte riktigt börjatutredningen än. Känner mig så ledsen. Känns som om det kommer bli en lång resa fram till den efterlängtade graviditeten. Om vi nu ens kan bli gravida?!
Nästa vecka kommer min sambo att lämna in ett spermaprov. Samtidigt som jag tar kontakt med kvinnokliniken i staden bredvid (nä, det görs inga utredningar i staden där vi bor) för att starta en utredning kring mig.
Vi har inga barn sedan tidigare, och längtar otroligt mycket båda två.
Ett otrolig sorg i mitt bröst, samtidigt som det är en lättnad att vi faktiskt kommer bli utredda och få ett svar.

Det är skönt att få svart på vitt hur det ställer sig. Att få veta resultatet och sina nivåer och var fokus ska ligga. Men jag vvar också rätt berörd av tanken på att vara 25 år och bli utredd för barnlöshet. Känns konstigt, jag identifierar mig inte riktigt med en barnlös kvinna under fertilitetsbehandling. 

Jag tycker också att det hela känns mycket konstigt. En litet onaturlig känsla på något vis. Känns som om jag "står utanför mig själv". Identifierar mig inte heller som en "barnlös kvinna under fertilitetsbehandling"...

Tydligen så är allt normalt, iallafall enligt mina prover. Men ska tillbaks för vidare undersökningar, för något stämmer inte ju!

Oförklarlig barnlöshet?